Kompishäng...

Tjoho :)

Jämnvikt :)

Stora delar av förmiddagen hängde vi på den nya lekplatsen på ljungaviken med våra vänner. Småtjejerna lekte fint ihop, ju oftare dom ses ju roligare har dom. Mammorna med ;)
Det blåste snålt och solen var blygsam, men vi stod ändå ut ett par timmar innan det bar hemåt.
Mollie var helt slut och det ballade än en gång ut i bilen, nu åkte telefonen fram så hon fick spela lite spel. Jag orkar inte hur mycket som helst, det har liksom blivit en ful vana nu och det är inte bra. Bilutballning ogillas skarpt.
Hem och få lite lunch i oss och sen var det godnatt och de skedde omgående. Pang sa de sen sov hon :)

Lite fika såklart :)

Jag hittade ett brev i lådan där det på utsidan stod lite kryptiskt "Ett brev kommer lastat" Nyfikenheten var givetvis superstor innan jag lyckat sprätta upp det.
Snigelpost är det mysigaste som finns när innehållet är behagligt och trevligt, så var fallet med detta brev.
Ett kort och en cd-skiva gick att finna i kuvertet. Skivan innehöll väldigt trevliga bilder. Bilder tagna med en bra kamera är alltid lite roligare än dom bilder jag själv lyckas få ner. Det fick mej åter att fundera över om det inte snart är dags att investera i en bättre kamera. Kanske jag skulle satsa på en som är konstruerad av Viktor Hasselblad, de vore väl coolt. Framtiden får utvisa hur det blir med den saken.



Efter avslutad middagssömn drog myset Vilhelmsson iväg mot mormor och morfars hus på sin trehjuling, fatta vilken idyll.
Jag såg hela bilden framför mej. Att när det är sommar och sol, brunbrända ben, småbyxor och linne, myset på cykel och min hand i en annan kvinnas hand. Vi fnittrar och ser den lilla socker söta Mollie cykla på sin gnisslande cykel med ett leende på läpparna.
Uppvaket på denna dagdröm kom när Mollie körde ner i en djup vattenpöl så de stänkte iskallt vatten på mina ben. Hum det är inte sommar, inte än. Men drömma lite skadar ju inte.

Lite knuff i rätt riktning :)

Medans myset hängde hos mormor och morfar tog jag mej till grannbyn och min löparkompis. Vi skulle springa en sväng ihop, vi behövde surra av oss lite efter allt som händer i våra liv.
Rundan slutade på 11 km, vi båda tyckte att det kändes segt trots att vi hade så mycket roligt att prata om. Men vissa dagar är kroppen lite motsträvig så är det bara. Väl hemma var vi iallafall nöjda och det är ju det som är huvudsaken.

Lite fredagsmys i soffan och sen blev det tidigt godnatt.
Det var åter en bra dag i mitt liv. Lättlevt.

Kan själv...

Jockarp.