Hjälmtvång...

Idag åkte hjälmen på.

Ibland tror jag att jag orkar mer än jag gör, efter ett tolvtimmars nattpass lät jag bli att lämna myset på skalbaggen och lät henne istället vara hemma med mej. Jag kröp försiktigt ner hos henne när hon sov, klockan var då sex på morgonen, tjugo i sju vaknade myset och ville upp och äta frukost. Sömnig var ju bara förnamnet jag bar.
Seg som kåda tog vi oss till en idrottsplats för att se på Molllies kusins första match i fotboll för året, det var kyligt och det kom till och med lite snö. Första halvlek såg vi sen åkte vi hemåt igen.
Vi fortsatte givetvis även med vår nya hobby. Vi håller på att cykla genom livet, nu även med hjälm till skyddsombudests stora glädje :)

Det som fick mej att vända kådan till min vanliga dagsform var två timmars middagsvila ihop med min dotter. Jag var sen åter på banan och eftermiddagen bjöd på en tuff runda på berget i en brant lutning kilometer efter kilometer. Precis vad jag behövde för dagen. Det var fortfarande snö och is på sina ställen, men nu ser man att det är nära. Det är ljuvligt att få känna barr och mossa under fötterna när man springer på stigarna. Gud ska veta att jag ska springa på varje millimeter på vårt fantastiska berg under våren och sommaren. Jag mår så grymt bra efter en mil i löparskorna.
På tal om löparskor så tog jag mina gamla ur garderoben. Jag har besvärats med blåsor under fötterna efter mina nyinköpta juveler och då speciellt efter långpassen. Så lite variation kan nog vara på sin plats.

Lite vila :)

Kvällen var helt förträfflig den med, en vän och hennes dotter kom för att spela bingo. Vi poppad lite corn och när jag gjorde en koll i skafferier hittade jag en paket chokladpudding. Så klart att det blev pudding gjord. Den åts sen ihop med glass. All in på de söndagsmyset alltså.
Barnen lekte ganska bra, lite gnäll om mitt och ditt var det men det blir bättre och bättre som väl är.
Vi mammor hade en behaglig afton och surrade om det mesta som sker i livet.
Så trots lite risigt med sömn blev det en kanondag.
Dom dagarna radas nu upp en efter en och jag måste få vara ärlig att säga att det minsann är på tiden och att jag är värd det :)
Jag var i helvete och vände och jag har nu lämnat en bit kvar där. Gott.

Idag ska jag försöka styra upp sommarfrisyren, klipptid är ett måste och det gäller båda fröknarna Vilhelmsson. Klipp, klipp, klipp.

Ta den om du kan :)

Jockarp.