Okänt vatten....

Här sitter vi och kollar på andra som jobbar :)

Min tjuriga lilla dotter var som bortblåst, nu var hon ljuvlig, glad och kärleksfull mot sin mamma. Följden av det blev att livet blev med ens lättare att leva.
Vi hade en supermysig dag i solen, vi planterade lite, körde skottkärra, räfsade, lekte sandlådan. Vi strosade ner på vesan och kikade lite, jorden börja bli mjuk och torkar mer för varje dag som går. Vårbruket lär snart vara i full gång. Härligt att åter få känna doften av gris och hönsskit som sprids på åkrarna.
Mollie sov ute i vagnen, vilket inte hör till vanligheten längre, detta gav mej tid till att röja undan lite på altanen, vilken den var i stort behov av. Hej då snö, is och gamla löv. Skönt att få bort det och kunna ta nya tag.

Sandlådedags :)

Och nu var det dags, efter två veckors avhållsamhet skulle en provtur tas. Löpardojorna har stått och retats med mej, men på grund av min lilla förkylning har jag stålsatt mej. Jag tvivlade på att jag skulle orka springa, de var ju så längesen, skulle jag komma ihåg det?
Jodå, det gick och det gick i ett rasligt tempo. uppför i fyra kilometer och den totala längden var nio. Det känns kanon att vara tillbaka på banan igen ;) Det är så lite som behövs, några små endorfiner sen är man solstrålen igen. Lättlevt.

Fullt lass :)

Jag fick ett trevligt samtal under gårdagen, ett samtal jag väntat på. Det blev ett glatt samtal men det innefattade även en frågan om kontaktmöjligheter till min ex fru. Hon skulle informeras om vissa saker, vilket jag såg som väldigt märkligt.
Det var hon som valde att lämna mej så varför hon skulle ha någon som helst rätt till att få veta något om mej och mitt liv ser jag som väldigt konstigt. Men jag hade ingen information att ge, inte mer än hennes personnummer. Resten fick dom lösa själva.
För mej var det ett glatt samtal ja, jag fick små fjärilar i magen och log hela kvällen. Jag har skrivit på ett kontrakt vilket gör att jag inte får skriva om det här på bloggen. Men det spelar mindre roll. Det är snart ute och det ska bli fruktansvärt spännande och se vad denna vägen kommer att leda mej.
Jag är ännu en gång ute på okänt vatten, men jag vet vilken styrka jag besitter, det gäller bara att tro på sej själv och sålla bland människor som försöker att bryta ner mej.
Jag hoppas min familj och mina vänner är med mej på detta tåget och denna nya spännande resan. Lite stöttning och kloka ord kanske kommer att behövas i framtiden. Men jag litar på min omgivning och jag vet vilka som är vilka i min umgängeskrets.

Kastrullorkestern :)

Jockarp.