onsdag 22 februari 2017

Rättvist...

Jomensåatte....


Ett stenhårt pass på löpbandet startade runt halv sex och avslutades när svetten formligen sprutade ur mej. Den starten på dagen är precis vad jag behöver. Huvudet fungerar mycket bättre när kroppen rör sej framåt. Mitt huvud funkade kanon under gårdagen. Jag ställde frågor, sökte svar och fann dom. Det är en enorm tillfredsställelse.
Ibland ser det inte ut så utan frågor ställs och svar söks men jag hittar inte riktigt rätt. Det är då jag blir låg och analyserar så mycket så huvudet håller på att flyga i luften. Jag måste få svar på mina frågor annars mår jag inte riktigt hundra. Men gårdagen var alltså en dag med enorm svarsfrekvens.

Några möten på jobbet och diskussion om min framtid. Det ser fint ut på den fronten. Jag kommer att jobba dagtid ett tag till vilket är glädjande. Allt blir enklare för myset och det är det viktigaste. Jag blir också enormt flexibel och kan i princip sätta mina egna tider, flex är fint och ledighet är fint det med.
Det är extra viktigt nu när jag har en del på spisen gällande den privata delen av mitt liv. Det känns som Gud hör bön. Jag var nöjd, belåten och enormt tacksam över att jag får alla dessa fina möjligheter just nu. Det känns väldigt rättvist på något sätt.

Lätt i sinnet? Ja.
Att jag inte mådde prima häromdagen gjorde mej inget, jag tog mej ur svackan och det stärker mej. Jag vet vad jag är kapabel till, jag kan vända mörkt till ljust. Det gäller bara att fokusera på allt det ljusa i mitt liv just nu.
Det började jag med bums när jag körde hem från jobbet. Jag hade solen i ögonen, solbrillorna sattes på näsan och jag drömde mej bort till doften av jordgubbar, sommaräng och nyslaget hö. (Läst den texten i en bok. Min bok) Jag flinade lite för mej själv när raden bubblade upp. Och så tänkte jag, fan tänk att du skrivit en bok Leonora. Ja ibland fattar jag det inte riktigt.

Myset hämtades upp på undantaget för vidare färd till simskolan, hon var lite trött men när hon mötte simfröken piggnade hon på sej. Jag älskar att se min dotter glad och när hon pratar med allt och alla blir jag extra glad. Att våga prata med människor är en god egenskap och den besitter lilla fröken Vilhelmsson, tja den stora fröken Vilhelmsson med ;)
Simningen gick fint och vi missade ett pass när vi var på semester så de ska vi ta igen redan till helgen.

Hem och middagen värmdes och åts. Målarfärgerna togs fram och det levererades ett par alster innan det var dags att hoppa i lopplådan.
Vi kramades och sa att vi älskade varandra, vi formade hjärtan med våra händer och sa god natt.

Den 21/2-17 var en dag som åkte ner i braigalådan med en rejäl smäll. Jag somnade med ett stort leende på mina läppar.

Min lilla sockertopp....



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar