tisdag 14 februari 2017

Våfflor och show....

Underbart....


Löparbandet. Jodå. Jag vaknade tidigt och var tidigare än vanligt på plats på gymmet. Jag körde ett skönt pass och för dagen hade jag en löparkompis på bandet jämte, inte hela tiden dock.
När jag var klar och jag skulle dra vidare mot bruket sköljde ett illamående plötsligt över mej, det kom från ingenstans. Jag fyllde händerna med vatten och baddade in det i ansiktet, jag satte mej ner på bänken och bara var.  Det släppte då och jag kunde ta mej vidare. Märkligt.

På jobbet fick jag informationen om att det härjade kräksjukan i vår projektgrupp, tack du, det vill jag helst slippa. Jobbet gick bra och jag fick en hel del gjort. Matlådan var himmelskt god, det enda problemet med den var att det var för lite mat i den.

Jag hämtade upp mitt mys tidigare än planerat på fritids. Så jobbar vi ;) Vi drog till affären och köpte pinaler till våffelfesten som tydligen skulle bli av. Jag älskar infall och detta infallet kom från min icke kaffedrickande vän, det är så skönt att andra människor ibland kan komma med bra idéer.
Hon och hennes son kom och med sej hade dom en vacker bukett blommor för att fira mej. Jag blev väldigt glad. Jag älskar blommor, jag blir glad av blommor helt enkelt.
Fest ja, gosse vad gott det var med våfflor, det är alldeles för sällan man gör det. Mollie åt friskt och blandade hej vilt men allt från sylt, nougatsås, glass och grädde. Fria händer helt enkelt.

Barnen skulle ha en show så vi mammor parkerades på ett par stolar mitt på golvet för att se på detta skådespel. Fantastiskt är ordet. Jag gillar att dom små våga ta ut svängarna och inte tycka att det är något pinsamt över det hela. Dom tyckte att dom var coolaste och bäst i världen, typ.

Vi lyssnade på musik och det gjordes försök till att spelas spel, det gick sådär. I stället plockades leran fram och det är en skön avkoppling att sitta med en lerklump i handen och bara trycka lite. Jag gillar det.
Samtalen ja, det var stort och smått men känslan och tryggheten att bara kunna halvligga i mjukiskläder i soffan och samtala om livet var super skön. Ingen press och inga förväntningar, jag kan helt klart vara jag i det sällskapet. Enkelt.

När våra vänner lämnat oss var det tandborstning och nattning, för dagen fick jag ligga bredvid min dotter när hon skulle somna. Skönt, jag behövde den tiden och den närheten med henne. Nu väntar ett par dagas resa för mej så vi kommer inte att ses så mystiden var viktigare än vanligt.


Min hjälpreda ;)


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar