Min utmaning....

Hmm ja henne tar man inte var man ställer henne.

Jag levererar verkligen vad det gäller träningsmässigt just nu, Marathon distans i helgen och måndag morgon drämde jag till med ytterligare km på löpbandet. Håret hade inte torkat från duschen från kvällen innan och jag svettades rikligt så håret var åter helt dyngsurt när jag hoppade av bandet. Det är lite småfestligt att börja veckan på det sättet.

Jobbet gick som vanligt bra, mötena avlöste varandra och på grund av ett långdraget möte missade jag kontrollen av foten. Men nja den känns bättre nu så jag kanske hoppar över det momentet.

Jag hade en konstig känsla som mullrade inom mej många gånger under dagen. En känsla över att jag ville ringa till en person som funnits i mitt liv tidigare bara för att höra hur hon mår. Mycket märkligt att det dyker upp från ingenstans och ligger och gnager under flera tillfällen.
Min jobbarkompis började prata om horoskop med mej, det var en bra brytning på mina tankar, jag började fundera över om jag trodde på det eller inte. Inte blev nog mitt slutgiltiga svar på den frågan.

Vi pratade om jordens befolkning och om att inom en snar framtid kommer det vara Indien som står för det land med flest människor, det är väl konstigt. Jag trodde på Ryssland, det är ju så stort till ytan, men vi kom fram till att stora delar av det landet kan det inte ens växa en morot på, kallt och otjänligt. Tydligen är det otrevligt även på andra sätt, enligt min källa så mister en kvinna i timmen livet på grund av våld. Det låter inte klokt i mina öron. Våldsdåden utförs av män, men det var ingen överraskning precis. Hemskt.

Jag lämnade bruket och drog till Bowlinghallen, det var ingen konst att vara en stjärna i det gänget ;) Jag drog in fem strikar och det var jag väldigt nöjd med. Och nej allt är inte en tävling, men nästan allt.
Vi åt god mat och det kramades en hel del. En trevlig tillställning.

Visst att det var trevligt men jag ville ändå hinna hem innan nattningen så jag skyndade mej, men till vad egentligen? Jag hann inte mer än komma innanför dörren förrän jag och min ilskna lilla dotter rök ihop. Är det något jag avskyr är det lögner och dumheter, lögnerna slapp jag undan men dumheterna fick jag allt smaka på och jag blir oxtokig i dom lägena. Har jag sagt att det är läggdags så är det läggdags, förhandling onödig.
Förvisso gillar jag att hon utmanar mej, barn som inte vågar stå upp för sej själva eller för något dom tycker är inte något jag förespråkar, men för dagen hade jag hellre sett att vi hade kunnat få en mysig stund den lilla tid vi sågs. Men nej det blir inte riktigt som man tänker sej.

Från löparskor till det här....

Jockarp.