Livet utan körkort är lite påfrestande gällande logistiken. Men herregud vilka fina människor jag har i min omgivning. Alla försöker hjälpa mej, jag blir erbjuden skjuts både här och där vilket underlättar livet. Jag har världens gulligaste människor runt mej. Och snart kommer även fröken särbo vilket underlättar mitt liv på många plan. Så det ser jag framemot väldigt mycket. Jag längtar tokmycket efter henne och det är jämt det.
Mollie och jag har varit ute på en cykeltur med jultidningarna. Hon har nått sitt mål och hon har passerat sitt mål. Vi är så glada båda två. Att v även fick med oss lite godsaker från jultidningsköparen i form av äpple och egenodlade citroner gjorde utfärden ännu bättre.
Hon har även haft handbollsträning vilket mormor fixat med logistiken fram och tillbaka. Jag satt i soffan under tiden. Konstig känsla.
En löptur med Kennet på berget. Det är så vackert nu så det känns som att springa i en tavla. Vilka färger naturen visar upp. Och så finns det fortfarande en hel del svamp kvar vilket vi ruskade av på en kvällspromenad en dag.
Tja och lite vardagslunk i form av städa huset, byta sängkläder och vika tvätt. Klök på det. Ibland (ofta) önskar jag verkligen att jag var sambo.
Jag har fått en dos TBE vaccin så nu har både Mollie och jag skydd i fem år. Och jag vet att det behövs för det är ofta vi hittar dom små blodsugande ligisterna på våra kroppar. Antingen får man vaccinera sej eller får man leva asfaltslivet. Jag väljer det första.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar