Bebismys…..

❤️

Jag kom hem 06:00. Kröp ner i sängen till henne. Tätt intill. Vi låg och pratade och fnittrade en stund. Hon skulle upp. Upp till sitt jobb. Jag somnade och sov som en griskulting under en värmelampa till klockan tio. Hej hopp livet.

Jag mötte en lapp på golvet, en kärleksförklaring av sällan skådat slag. Jag läser, ler och värmen spred sej i hela min kropp. Hon är magi min sambo. Hon gör mej lycklig varje dag. Och till synes gör jag det samma med henne.

Så vackert.

Jag väckte min sovande dotter. Hallå dagens ungdom, dom sover bort livet. Vi växlade några ord. Hon gick till badrummet och tog sej ett bad. Jag gick ut och tog en nypa luft. Det var behövligt för det totala uppvaket.

Farsan kom och hämtade upp mej. Vi hade ett uppdrag. Vi skulle till Kristianstad och styra upp lite saker. Det blev en trevlig stund. Det är sällan vi kamperar utanför gården.

Han bjöd på käk och vi satt och pratade. En fin stund.

Hemma igen och vi tog tag i det där med att kasta ut julen, vissa delar i alla fall. Dom delarna som bestod av granbarr. Fy fan. Hela huset var fullt av dom små stickerierna. Dammsugning av hela huset följde och sen skulle maten lagas till fem. Ja livet tuffar minsann på.

När alla var samlade och maten äten skulle vi åter ge oss i väg. Vi skulle hälsa på ett litet nyförvärv på denna jord. Min sambo har blivit moster till en liten kille. Jag gillar egentligen inte barn men jag måste säga att jag uppskattar mötet. Det var så fint att se lyckan i den lilla familjen. Alla barnen fick hålla honom i famnen. Mollie var helt genomsvettig när hon satt med det lilla livet i famnen. Hon var rädd att han skulle skadas. Så gullig hon var.

Vi tackade för fikat och den mysiga stunden och gav oss hem över berget som för kvällen var sagolikt vackert. Det gnistrade i snön när billamporna mötte det helvita landskapet. 

Väl hemma blev det en dusch sen hopp i säng. Godnatt.

Jockarp.