torsdag 6 januari 2011

Hans helighet och kung Lasse....

Hans helighet.

Hej mitt vinterland, ja det kan man väl verkligen säga.
Vi stannade på soffan inatt med tanke på min krassliga mage.
Så jag har hört vädret förändras timme efter timme.
och när man sen tittar ute så är det full snöstorm.
Nu känns de ju ganska långt ifrån stekande sol, brunbrända ben, fågelsång och flugjakt.
Men den tiden kommer, jag har tid att vänta.

Jag tänkte titta på gröna hissen igår men Eva rydberg och Johan ulveson, men redan efter ett par minuter gav jag upp, det var helt enkelt för känsligt för mej.
Det handlade om två par, och i de ena paret var mannen otrogen och i de andra paret så vill frun skiljas, Jag associerade direkt till mitt eget liv.
Jag fick ju både och liksom, en otrogen fru som även ville skiljas.
Visst är de lite konstigt ändå, det är samma sak om jag ser något på tv, läser något i tidningen, lyssnar på nån låt eller pratar med andra människor, när det kommer upp något som hänt, eller någon plats som man har upplevt ihop med sin sk fru. Så får man en märklig känsla sin kropp, en otrevlig känsla.
Jag undra just om detta är normalt om alla människor som separerat går eller har gått igenom detta, och hur lång tid tar det att slippa denna märkliga och obehagliga känslan?
Ska jag inte kunna titta på tv för att jag mår så kymigt, när det kommer bilder från något land eller någon stad vi varit i, de snackas ju om  London, Paris, Malmö, Stockholm och andra städer varje dag på tv.
Det känns nu i efterhand att man nästan ångrar alla resor man gjort både i sverige och utomland.
Hade man bara suttit hemma på sin kammare så hade man ju sluppit alla dessa jobbiga minnen och känslor.
Det finns för och nackdelar med allt.

Det här med bidrag är en sak jag tänkt mycke på sen jag fick barn.
Eftersom att man har haft den otroliga turen att alltid haft ett jobb så är jag inte så van vid bidrag och just själva tanken på att få bidrag känns lite märkligt, de känns som om man är en andra klassens medborgare som inte kan klara sej själv.
Jag kammar numera hem två sorters bidrag, barnbidrag och ensamståendebidrag allt detta slutar på 2324 svenska riksdaler i månadern.
Jag har lite problem med att ta imot allmosor, men det är väl som min bror säger, den enda gången man får användning av skattepengarna man betalat in hela livet är just när man får barn.
Och man kan ju se de så att då har jag själv betalat för mina bidrag. Eller?
Så det är väl bara att tacka och ta i mot.

En sak som jag inte trodde var sant var när jag gick in på Herr Winnerbäcks hemsida, där stod det att han skulle vara förband till hans helighet Dalai lama, ja ni läste rätt.
Den 16 april ska tydligen denna fredpristagare och upplysta person komma till Lund och då som grädde på mosen ska då Lasse spela förband, hur skumt är inte det då. Förband till dalai lama, det kan ju bli en salig blandning på folk.
Ena sidan har vi dom musikälskarna som ser Herr Winnerbäck som kung över allt.
Och sen har vi den andra sidan dom som intesserar sej för medkänsla, tollerans, självdisciplin,
religiös harmoni och förståelse.
Det är ju inte utan att man skulle vilja medverka där.
Ja vi får väl se hur det blir med det.

Nu ska vi försöka ta oss ut och få lite luft.


Kung Lasse.
Jockarp.

2 kommentarer:

  1. Vill rekomendera en bok till dig. Den heter Sorgbearbetning och är skriven av John W James och Rusell Friedman. Den handlar om sorgbearbetning vid bla separationer.

    http://sorg.ekvist.se/

    Det ger en lite igenkännande och bra tips på hur man kan bearbeta sina känslor.
    Jag tycker det är en bra bok. Hoppas du oxå tycker det =)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Winnerbäck kan verkligen få en att tänka...otroligt bra musik med ett djup som inte många andra har...

    Att han får vara förband till den helige känns stort, men det hade varit större om det var tvärt om :O)

    SvaraRadera