Två dagar nere på stranden i Åhus på en cup har spenderats. Mollie ville egentligen inte vara med, troligtvis för att hon var osäker på vad som skulle ske och vad som förväntades av henne. Men när det blev ett avhopp ett par dagar innan och tränarna frågade henne om hon kunde tänka sej att vara med blev slutligen svaret ja. Jag var glad för det för att jag trodde att det skulle vara en fin upplevelse.
Det visade sej att jag hade rätt.
Det var långa dagar men lagsammanhållningen är så himla fin och ingen lämnas nånsin utanför. Det var roligt på plan och det var roligt utanför. Efter första dagens vinstmatch drog laget i samtals trupp och hoppade i plurret. Det var långa dagar och man somnade enkelt efter upplevelserna.
Dag två åkte vi utan särbo och hundarna. Fröken särbo hade spanska inlämning och hundarna var trötta efter en heldag bland fart och fläkt. Det blev än mysigare när jag kunde hänga hela dagen med Mollie och dom andra handbollsföräldrarna. Jag behövde inte fokusera på att den lille terrier skulle sköta sej. Dag två blev det två dopp för Mollie. Även tränaren fick hoppa i då hon förlorade ett vad mot laget angående antal gjorda mål. Tränarna ställer verkligen upp för laget. Så viktigt.
Sammanfattningen från min dotter efter dagarna var att hon tyckte att det varit superkul och hon var nöjd över sin prestation. Det var jag också. Hon var grym.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar