Lunginflammation…..

Uppvaktad..  

Jo jag tackar jag. Jag har tydligen rykt på en lunginflammation, men eftersom det är oklart vad som orsakat den så sätts det inte in antibiotika förrän proven är klara. Detta kan tydligen ta några dagar. Hostmedicin utskriven och förmaning om att inte arbeta. Nähä.

När jag var på labbet för att ta prover gratulerade sköterskan mej till giftermålet och sa att jag säkert fått lunginflammationen i Italien. Det tror jag dock inte sa jag och hänvisade till trillingen av barn vi har här hemma som alla varit krassliga. Vi flinade båda två.

Ja nu blir det soffan några dagar, men tydligen inte för mycket för då kan det förvärras. Promenad med Mr K får väl klassas som lugn aktivitet.

Lite bekymmersamt är det dock när jag läser om sjukdomen. Det kan ta upp till en månad innan man är återställd. Konditionen kommer vara väldigt risig vid den tiden känns det som.

Ingen marathonform här alltså.

Jockarp.

Vargen kommer……

Inte ens jag har lyckat ducka från bakterierna i år. Det var några år sen jag var risig i feber och nu har det hänt igen.

Ungarna har knockats en efter en under en månads tid och så var det alltså tid för mej. Jag har haft lite feber några timmar varje dag och en sån där helt underbar härlig torrhosta. 

Eftersom jag redan har en bokad tid hos läkaren så tänkte jag vänta med att även ta denna åkomman. Kanske dumt men så fick det bli.

Jag är inne i en nattvecka vilket gör det redan lite extra jobbigt för kroppen, men den krigat på.

Just nu är jag mest tacksam för att alla andra i familjen mår bra. En i taget är bättre än alla på en gång ;)

Vi var på handbollsträning och tjejerna kör nu ett pass i vecka med klisterboll. Mollie ogillar det skarpt men vi får väl se om det vänder eller hon tappat gnistan helt.

Och så sägs det att det siktats varg på berget. Tydligen väldigt när oss. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det låter ju fullt rimligt. Jag är dock en aning orolig över Kennet som springer runt lös på domänerna.

Jockarp. 

Skraj…..

Välkommen vardag. Ja kidsen är åter på plats i borgen. Huset fylls med liv, stök och plock i en salig blandning. Det är mysigt med det märks ju vilka det är som inte gör det dom ska. Det märks tydligt vilka det är som håller hemmet i schack. 

När vi var ensamma hemma levde vi lite lyxigare. Vi hade ingen att ta hänsyn till och det var väldigt skönt. Vi kunde äta rester, det fanns liksom kvar mat från föregående dag. Den timmen det tar att laga mat och röja upp kunde vi göra annat på.

En dag lyxade vi till det ännu mer. Vi gick på resturang. Enkelt gott och trevligt. Jag funderade mycket på det där. Det där när kidsen flyttar. Det kommer bli ett helt annat liv. Att fixa för två i stället för till fem. Tvätthögen kommer vara så liten så liten. 

Jag har inte tänkt på det men så var det ju faktiskt innan några år. Då när det bara var jag och Mollie. Men då var det bara jag dom fixade, nu är vi faktiskt två vuxna som hjälps åt och vi är två som försöker forma ungarna till att klara ett liv själva. 

Detta fick mej att fundera lite till. Det är så sjukt mycket dom inte har en aningen om hur man gör. Allt från att hänga upp tavlor till attt starta tvättmaskinen till att tanka en bil. Dom vet fan ingenting egentligen, ingenting om hur man sköter ett hem. Lite konstigt ändå att dom bygger fågelholkar på slöjden i skolan men dom lär sej inte hur man byter en propp. Ja jag vet att det är vår skyldighet att lära dom detta men jag börjar faktiskt bli lite skraj inför framtiden.

Jockarp. 

Hemma själva…..

Där går hon 

Det är en vecka sen vi sa ja till varandra. Herregud vad tiden går. Jag har fortfarande resan så färskt i minnet. Jag upplever vigseln om och om igen. Det var helt galet fint.

Anna och jag tittade på den inspelade filmen på ceremonin. Det var väldigt väldigt vackert. Talen vi höll för varandra var nästan samma men med olika ord. Vi delar alltså den upplevelsen av livet vi lever. Vi pratade båda om tilliten, tron och kärleken. Jag blir varm inombords när jag tänker på hennes ord till mej där på bron. Jag känner mej så viktigt för henne och jag vet att jag också är det.

Vi säger ofta att vi är tacksamma för varandra, tacksamma för att vi fick möjligheten att mötas och älska varandra. Det är så enkelt så enkelt.

Ja allt är så fint men redan nu står jag inför en utmaning. Något jag inte är van vid.

Mollie mys har lämnat boet. Hon har höstlov och då passade det tydligen fint att åka till London med mormor.

Jag får vara hemma och jag vet faktiskt inte om det nånsin har skett under våra 14 år ihop. Det att hon åker iväg utan mej. Konstig känsla.

Samtidigt känner jag en spänning över att vi vuxna ska få spendera några dagar hemma helt utan barn. Det har heller aldrig hänt.

Jag undra just vad jag och frun ska hitta på för nåt mysigt ;)

Jockarp 

Bröllopsfoto……

Vi är visa av erfarenheten. Venedig är helt överbefolkad under dagens timmar. Vi vaknade upp tidigt på morgonen och när jag kände att även min fru var vaken sa jag: - ska vi klä på oss och gå ut och ta bilder.

En halvtimme senare var vi åter igen i våra bröllopskostymer. Vi mötte dagens ljus på Rialtobron. Gosse så vackert. 

Vi strosade runt hela Venedig och fotade innan vi slog oss ner för en kopp kaffe.

Jockarp 

Venedig……

De senaste dagarnas upplevelse kommer bli svårsmält. Vi lämnade Jockarp tidigt och hoppade på tåget mot Kastrup.  Under vår färd hoppade på mer och mer människor vi uppskattar att ha runt oss. Väl på Kastrup var vi nio brudar.

Vi landade i ett regnigt Venedig men det var sista dropparna vi såg innan hemfärden. Så ska det se ut. Vi strosade runt i gränderna, åt glass. Varje kväll år vi gemensam middag och det var verkligen helt underbart.

Det ordnades en lite möhippa för oss och det blev en fin eftermiddag på stan.

Detta skedde timmarna innan vi skulle äta bröllopsmiddagen. Den intogs och sen gick min blivande och jag hem för att byta om.

Alla var redo och det skapades magi och minnen huller om buller.

Klockan 00:00 då dygnet precis slog över till den 22/10 

gick ”dansade” vi upp mot bron till tonerna av Jocke Bergs låt -det känns perfekt.

På bron stod våra vackra barn och vänner och tog emot oss.

Vigselförrättare som givetvis var en av vännerna hälsade oss välkomna upp på bron. 

Det var magi att stå på en av Venedigs vackra broar med min stora kärlek bredvid mej.

Mollie kom fram med ringasken som jag och Anna gjort tillsammans. Bara det kändes helt fantastiskt. Det gemensamma liksom. Och att min dotter kom med den kändes helt rätt. Så fint.

Vigseln var vacker och när ringarna prydde våra fingrarna dansade vi i tomteblossens sprakande sken till Jens Hults underbart fina låt -ingen annan. Varje litet ord i låten träffade precis helt rätt. 

Herregud så lycklig jag var när jag dansade med henne, hon min underljuvligt fina fru.

Skålandet skedde med champagne och även jag tog en liten mun champange, det kändes helt rätt att göra en avvikelse med alkoholen tillsammans med alla vackra människor där på bron.

Ja det krävs nog ett tag för att få ordning på alla känslor. Och kanske behöver jag inte får ordning på det, utan jag kan kanske faktiskt bara njuta av allt fin som hänt i mitt liv just här och nu.

Jockarp.

Ny polisanmälan…..

Jag fick göra en polisanmälan på grund av att mina lösenord blivit kapade. Men med vändande post fick jag info om att det var nerlagt. Tja vad kan polisen göra? Och vad ska jag göra?

Jag hann inte mer än få tillbaka anmälan fören det var dags igen att kontakta polisen för en ny anmälan. Nu handlade anmälan om utpressning. Jag fick ett Mail om att jag skulle betala bitcon för 1940 USD till en professionell hackare annars skulle denne göra livet surt för mej igenom att skicka ut en icke påklädd version av mej på en film. Och nä jag är inte så värst orolig för att det skulle vara just jag på den där filmen, men samtidigt vet jag vad man kan göra med datorns hjälp idag. Så lite obehagligt var det när jag ringde upp polisen.

Damen som tog emot anmälan sa att det var obefogad oro och att även hon fått ta del av dessa som hon sa massutskick av utpressning. Ja och där är vi nu. Jag har fortfarande inte tillgång till alla mina konto och jag vet inte vad som kan göras åt det. Men jag får väl helt enkelt se tiden an

Vi håller just på med sista planeringen inför en resa till Italien. Väskor ska packas, det mitt upp i förkylningstider. Det känns som om vi behöver ta med stora apoteket på vår tripp.

Jockarp.

Bedragen……

Jaha och vad händer här då. Ja det kan man ju undra. Någon tomte har lagat beslag på mina lösenord. Detta har gjort att jag nu saknar alla sociala medier. Konstigt och retfullt med tanke på alla bilder jag sparat där under livet.

Och nä just nu verkar det som om jag måste starta nya konton om jag vill vara med i de socialanätverkandet.

Vi har varit på kommunhuset en vända och hängt vid deras kopieringsapparat ;) efter det tog vi en sväng till en krog i stan för en bit mat. Det var sjukt bra mat och sällskapet var mycket trevligt.

Vi har varit på en lantbruksskola och rekat lite inför kommande studier. Det är min sambos dotter

Som är intresserad av skolan. Jag blev givetvis också väldigt intresserad. Det verkade vara en fin skola och eleverna vi pratade med verkade trivas superbra.

Vi fick möjlighet att åka till Malmö för att se Hasse Anderssons avskedsturné. Min sambo är nära vän med violinisten och hon hade ett par biljetter till övers. Vi tog en bit mat tillsammans innan hon var tvungen att infinna sej på Slagthuset. Det var fantastiskt att se henne in action och Hasse är en gullig spelman.

Ungarna har gjort naglarna inför vår kommande resa. Dom vill vara extra fina när vi lämnar landet. Vi tog en buffé på ett hak när vi ändå var i stan.

Mollie har varit risig med en enveten hosta en längre tid så nu tog vi ett besök på vårdcentralen. Inte nåt vidare att dra med sej en lunginflammation till Italien inte.

Jockarp 

Barn……

Det har varit mycket aktiviteter med barnen nu. Handbollsmatcher i helgen, en förlust och en vinst. Det var fint med glädjen. Efteråt besökte vi en resturang vilket uppskattades.

Vi åkte till ett shoppnigcenter under söndagen och där gled dom runt själva ett par timmar, vi tog en fika och jag hann även med ett besök på biltema för lite inköp av bra att ha.

Vi åkte till framtidsmässan i Kristianstad. En mycket bra och givande mässa. Vi var runt och pratade med olika skolor med olika gymnasieinriktningar. Mollie skötte sej utmärkt, hon var nyfiken och frågvis. Det var givetvis jag också. Vi fick med oss mycket matnyttigt hem.

Och så har det kommit en ny Tv hem till byn. Jag bryr mej nada om just tv-apparater men jag måste säga att det var en helt ny värld att få en modern Tv. Jag köpte den snorbilligt begagnat av en jobbarkompis men det var ändå magi.

Jockarp.

Elevrådet och bandsåg…..

Mollie informerad mej om att hon blivit invald som vice ordförande i elevrådet, jag var lite orolig. Orolig över att hon tar på sej mer än hon orkar med, men hon såg på uppgiften med entusiasm. Och visst är det bra att dom engagerar sej i saker. Sånt ska uppmuntras.

Vi har planerat att åka till gymnasieskolor och få lite info om dom olika skolorna och linjerna så hon ska känna sej lite lugnare över valen hon står inför. Även ett möte med syokonsulenten ska bokas i närtid.

Men det vi ska ta itu med först är att vi nästa vecka ska ta oss till Kristianstad på framtidsmässan. Om vi fattat det rätt så kan man träffa människor från olika skolor och samtal om utbildningarna. Det ska bli spännande att se vad som erbjuds.

Och den materiella lyckan är total i Jockarp. Jag har väntat och längtat och nu äntligen kom hon, den blåa skönheten från Tyskland som ska hänga med mej i många år framöver. En sprillans ny bandsåg har flyttat in i min verkstad och vi började skapa bums.

Älskar när saker är smidigt. Allt blir liksom mycket roligare då.

Och årets första lussebullsbak har gått av stapeln. Att komma hem efter eftermiddagspasset på jobbet och mötas av doften av nybakade bullar är ren skär magi.

Livet alltså.

Jockarp 

Bullbak och Bokmässa……

Mollies klass skulle sälja kakor på en loppis i stan, detta för att få in slantar till klassresan i nian. Fredagskvällen vigdes därför åt bullbak. 

På lördagsmorgonen körde vi iväg med 13 påsar bullar, alla gick minsann åt och även alla dom andra kakorna sålde slut. Det blev några tusen in på kontot.

 

Vänner på besök och intag av en magnifik brunch. Lite fix utomhus i det underbara höstvädret. Och så lite häng i soffan. Ja lördagen var behaglig.

Söndagen lämnade vi byn tidigt för att ta oss till Göteborg. När portarna slogs upp för dagen för bokmässan var vi redo att avnjuta en heldag bland böcker och författare. Det blev en superfin dag. Att strosa runt bland alla böcker, titta, klämma, känna. Vi lyssnade på föredrag och pratade med författare. 

Det var galet mycket folk och jag frågade Mollie om hon tyckte det var jobbigt, nja blev svaret. Och ja det märktes att hon var trött.

När vi kom hem tog hon en dusch sen gick hon och la sej. Det är inte vanligt förekommande det inte.

Jockarp.

Tid…….

Helgen rullade på i en väldans fart. En heldag i Löddeköpinge med handbollslaget. Kidsen var på gott humör och båda barnen strutade. Kul att dom få göra lite mål.

När jag satt parkerade på läktaren passade jag på att beställa mej en ny bandsåg. Jag har haft tankarna på det en längre tid men ibland är jag en aning snål mot mej själv. Den andra funkar men den tillfredställer inte riktigt mina behov. Så ja nu väntar jag på hemleverans av en ny fin pjäs att pryda verkstan med.

Det passade bra att under söndagsförmiddagen ta tag i verkstan. Det är oreda och en massa svarvspån. Det fixades till och jag ändrade om lite för att få plats med den nya sågen. 

Vi lunch åkte till svärföräldrarna och blev bjudna på en utsökt middag. Min kära sambo hade gjort äppelkakan till efterrätt. En bra dag minsann. Och en bra helg med mycket tid med familjen.

Jockarp.

Malmö…..

Barnen var på annat håll och vi körde till Malmö. Tanken var att äta en bit mat, men när tillfälle gavs att ta en övernattning så tog vi det. Vi checkade in på hotellet sen gick vi ut i en härlig sensommardag. Sol och varmt där det var lä. Kyligt i skuggan och där vinden fick tag på oss. Svårklätt alltså.

Vi strosade runt, åt glass, drack kaffe och tittade på folk. En skön blandning.

Vi gick hem och gjorde oss i ordning för att gå på restaurang. En kort promenad och så tog vi hissen upp på 25:e våningen. Till ganditalia. Vi blev placerade vid fönstret med en underbar utsikt över Öresund, bron och delar av Malmö. Där satt vi och avnjöt en god middag, 

Vi pratade och frågade nyfiket servitrisen en massa frågor, vissa kunde det svaras på, vissa inte. Vi hade trevliga timmar innan vi mätta och nöjda tog hissen ner igen.

Ut på stan en sväng sen avnjöt vi varandra på hotellet till en film innan vi somnade efter en fin dag.

Jockarp.