Mitt hem, mitt berg...

Oj oj, det var länge sen jag ansträngde min späda kvinnokropp som jag gjorde igår, först en lugn sväng på berget.
Sen bar det hem och angripa högtryckstvätten, först spolades sargen i ridhuset rent på diverse dammpartiklar, vidare angreps det lilla stallet.
Vilket tryck de var, i dubbel bemärkelse, fullt tryck både på mej och på tvätten. Mollie sov eller hängde med mormor, det var riktigt skönt att ha (Klök) "egen tid" och jag fick en hel del gjort också.

Lite bus hann vi klart med myset och jag, det var vår i luften och det kittlade i fingrarna, när vi då fick chansen så tog vi den, på fyrhjulingen och sen bar det av, myset gillade att ha vinden i håret och vi njöt av den lilla turen både hon och jag.

Min promenadvän messade och frågan löd, promenad? Japp såklart att vi var på.
Vi fick en match av den grymmaste backen på hela berget och med tanke på min idiotiska klädsel med långkallingar så var jag inte bara lagom ljumen när jag stod på toppen av berget, jag var brännhet. Fy nästa gång blir det småbrallor på.

När vi kom hem så var det tårtkalas som gällde, vår lilla hästtjej som hängt med oss i fem års tid ska nu lämna oss, så går det när påsättare skaffas på annan ort ;)
Tårtan var god och Mollie hade en enmansshow utan dess like, hon är på partyhumör nu nästan jämt den lilla piggelinen. Och det får gärna hålla i sej.

Vi har lånat lite olika barnredskap av vår vän och nu när jag är i städar tagen så ville jag lämna tillbaka sakerna så att det inte efter ett litet ryck av mej skulle olyckligen gå samma öde till mötes som allt annat skit som slängs över kanten på containern.
Jag tog fram hoppgungan och gåapparaten som vi lånat och ja Mollie blev som en bebis på nytt, hon skulle tvunget hoppa i och sätta sej i den även om den nu var ihopfäld, rolig unge den där Mollie Vilhelmsson, hihi.

De var inte slut där inte, nej vi drog minsann fram dammsugaren och körde hela undervåningen med, det i mysets ögon de roliga redskapet. Där är vi inte riktigt överens kan jag säga, förvisso börjar nog elvispen kandidera på de roligaste redskapet, men fortfarande är den lite otäck när den används, trevligare efter liksom.
Ja sen äntligen blev det lite soffhäng. Mysigt värre.

Under det hänget åkte datorn fram och jag gick in på sidan på familjeliv.se som min ex fru och jag hade där, vilken jag då tog över.
Jag är inte där så ofta längre, men det händer en del och de var roliga saker som hänt, jag hade fått en skrivelse i min gästbok, från en tjej vid namn Carro, hon skrev.
vill bara önska dig en glad påsk !
och du är verkligen en förebild för så mycket styrka vi egentligen har inom oss !

Shit säger jag bara, tänk att någon skriver så till mej. Såna ord ska man verkligen ta åt sej och känna en stolthet och glädje över.
Jag ska behålla det färskt i minnet ett bra tag.
Lycklig och tacksam? Ja absolut.

Jockarp.

Sprut och tårtdags...

Ja det här med blogg, eller ska jag kanske säga dagbok. Ja hur man än väljer att se på det och vilka ord man använder för sitt skrivande i vardagen så tycker jag att det är smått fantastiskt.
Jag har nu hållt på att skriva nästan varje dag sen min vrickade livskamrat ballade ut och väckte lusten eller ska jag välja tvånget till att skriva ner allt som hände.
Alla tankar, frågor och känslor som svallade upp i min hjärna, denna dagbok började med ett krossat hjärta och en hjärna som inte förstod någonting och snurrade på högvarv.

Tänk ändå så märkligt, när jag tittar tillbaka på mitt liv de senaste åren och vad mycket som har hänt. Bloggläsarna ihop med mej har fått uppleva den vidriga separationen, barnafödande, namngivning, hot, rättegångar, födelsedagar, djurparkshäng, de första små stapplande stegen myset tog, påhopp i alla former, filminspelning, bokskrivning, frågor, svar, jurister, advokater, vänskap, ovänskap, lögner, glädje, fega människor, elaka människor, vänliga människor, familj, kaos, och så klart massa kärlek och ett litet mys :)

Jag tycker att det är smått fantastiskt att jag kunnat finna någon mening att skriva och kanske framförallt att jag haft något att skriva om varje dag. Kanske fyller inte varje inlägg någon funktion för läsarna, det kanske inte är spännande och händelserikt alltid, men det är ju faktiskt så livet ser ut och detta är mitt och mysets liv och vardag.
Att från lyckligt nygift och höggravid få vara med om att hänga i utkanten av stormensöga, kaoset var ett faktum.
Men tillslut verkar jag faktiskt lyckats med att kämpa mej in i ögat och finna någon form av lugn i allt de känslomässiga som hänt.
Det känns bra nu, det är så mycket nytt som är på gång det känns som en vändning.

De är ju fortfarande saker som måste göras vid en viss tid och en sån sak styrde vi upp i går, vi var och tog en ny spruta, mässlingen vill vi inte ha och med tanke på att de tydligen finns på menyn i Europa och vi snart ska ut på vift igen så tyckte jag att det passade perfekt att ta den nu.
Vi passade även på och ta vikten och den stoppade på 1024g längden 79 cm, hon är helt perfekt, de kommer bli en tjusig tjej de här :)
Sprutan ja, inga problem, lite lek med nalle puh och ett stick i benet senare var vi nöjda på väg hem igen, smidigt som tusan.
De sägs att de kan tillkomma komplikationen så som feber och gnällighet, hittills har jag inte märkt av varken det ena eller det andra, här är mungiporna uppåt.

Ja vardagslivet ja, det har varit katastrof i mina garderober nu i några år, jag har inte kommit så långt ner i högen utan har mest sprungit omkring i en hålig tröja 90, men nu minsann.
20 brallor, skjortor i alla längder och färger, gensare med huva och utan huva, de fanns allt möjligt kul där i botten av byråerna och längst in i garderoben. Ja jag är nu helt ny ekiperad och det utan att betala en spänn.
Jag hittade några brallor som nu hade en lite för stor storlek, jag körde ett test och min första 90 tvätt, tanken var att brallorna skulle minska lite i storlek, men jag tvivlar faktiskt skarpt på att dom gjorde det, dom hänger iallafall på tork nu så vi får väl se hur bra jag lyckades när det är dags för provning. Spännande.

I kväll är det utlovat tårta, de ser vi fram emot här i borgen, skilsmässotårta kan man säga. Ja allt går att fira ;)

Jockarp.

saknad....

Full fart under galoscherna och jag gillar det.
Jag har en hat kärlek till saker, saneringen av borgen är ju i full gång och jag har bestämt mej för att göra mej av med saker som inte används eller kommer att användas, de skulle nu vara bra med snacket.
-Det kan vara bra att ha.
Nej Leonora det kan inte vara bra att ha, du har inte använt sakerna på fem, tio år så vad får dej att tro att du en vacker dag skulle göra det?
Nej just det.
Jag har helt klart en förnuftig sida och sen har jag ju självklart snålfia sidan också. Jag gillar dom båda, (men inte alltid)
Iallafall drog vi igång, jag hivade ut datorer, kläder, möbler, böcker, gamla växter, örngott, ja allt mellan himmel och jord flög ut i en raslig fart.
Underbart men samtidigt helt vansinnigt.
Saker som fungerade flög ut rätt i containern, det är inte okej egentligen.

Men samma sak som med ex fruns saker, det kändes mycket lättare när valet var gjort, när det gamla lämnade palatset.
De finns nu plats för nya fina och friska fläktar i mitt liv, själva den biten gillar jag skarpt.

Myset var gullig nog och var behjälplig, hon flög runt med massa saker i sin nya fina favviskundvagn.
Ett öde värre än döden utspelade sej när hon inte orkade över de stora trösklarna som palatset interiör bjuder på, men skam den som ger ser...Hihi tillslut kastades kundvagnen över i ren ilska, mamma upp i dagen, ja skillnaden är ju hårfin, bok eller kundvagn har ju inte så stor betydelse :)
Jag flinade iallafall över lilla fröken Vilhelmssons kreativitet.
Vidare bevis på att kreativiteten är stor är ju när man hittar Agatha Cristies, den flygande döden i diskmaskinen, utan barn hade man aldrig fått uppleva det, de är jag nästan säker på.

Hovslagaren kom en sväng för att göra de bägge fyrbenta damerna lite vårfina om fötterna, myset hängde klart med till stallet och morotsgnagning stod på menyn. Hon tyckte det var lite otäckt när hästen försökte busa med hennes mamma, men som vanligt sa jag till henne att det inte var någon fara.
Och som vanligt trodde hon mej inte.

På kvällen var det dags för sammandrabbning men några från styrelsen från föreningen Levande Landsbyggd.
Vi skulle till att skriva brev till kommunen om vår förening och vad som var tänkt att göras från kommunens sida för oss här lite "outsiders" invånare.
Först tänkte vi gå på knockout direkt men efter noggrant, vuxet och demokratiskt övervägande togs beslut att vi skulle "känna" lite på våra kommunpolitiker innan de tunga gardet sattes in.
Efter tre timmars idé sprutande så var brevet klart för avfärd. Vi hade klart slira in på lite olika sidospår på vägen, de blir ju lätt så.
Men återigen kände jag en glädje men föreningen, vi vill inte vara gnällspikar, nej vi vill komma med konkreta raka frågor som förhoppningsvis ska leda till att vår byggd blir en ännu förnämligare plats att leva och bo på.
Vi skrev med glädje och vi gjorde det bra.

Mollie hade under tiden varit med mormor och morfar, dom hade gått på berget med hundarna, ätit korv och glass, sovit en timme, ja även dom hade minsann jobbat på bra tycker jag ;)
När vi kom hem och satte oss i soffan så nära varandra som det bara går, så kände jag att jag hade saknat henne, mitt lilla underbara mys.
De kändes faktiskt som om det var en ömsesidig känsla. Jag kände mej saknad av myset och saknaden kan faktiskt vara en härlig känsla.

Jockarp.

Kundvagns rally..

Så ja nu var det dags..hej dörrposten jag är blyetspennan.

Myset var på ett icke roligt humör när de små bruna öppnades vid sju snåret, inget hjälpte och ibland är de så, andas, stänga öronen och tänka på gröna hagar med inslag av små gula maskrosor, eller så tänker jag kort och gott bara på Lajka.

Surmulen blev på något behagligare humör när vi styrde bilen mot en hästtävling. Och den lilla glaciären smälte sen helt när vi väl var på plats bland hästar och hundar.
Skönt.
Vi träffade på en hel del människor vi kände, vilket alltid är trevligt, häst och hund folk anser jag annars att dom är av en sällsynt sort, det handlar om MEJ och mitt, mina resultat, mina djur, något annat intresserar inte.
Avundsjukor och skitsnack hör också till.
Jag har under alla mina år som hobbyryttare klarat hålla mej utanför allt sånt, vilket jag i mångas ögon istället säkert har klassats som en enstöring eller självupptagen..

Syns inte ;)

Ja vissa människor ha en sån härlig syn på saker, jag har själv en syn på vissa saker, men från ord till handling låser det sej ibland, vilket då kan reta mej enormt.
Jag träffade på en kvinna som sa, jag är 48 år och jag ska från och med nu vara egoistisk, jag ska bara bry mej om mej och mina djur och dom som är viktiga i mitt liv just nu.
Precis dom orden skulle jag kunnat säga och haft visionen om att fölfölja de för resten av mitt liv.
Men något hindrar mej och jag vet inte än vad är det?
Åldern? Ja kanske behöver ja ha tio år till på nacken för att leva ut detta fullt ut.
Men de lät så självklart när hon sa det.
Varför krypa och hålla en låg profil om något man tycker är fel.
Varför ska man tycka det är obehagligt att säga de man tycker?
Gör jag det?
Ja ibland och de får bli skärpning på det.
Kom igen grynet, ta ingen skit:)

Det finns vissa människor som kan vara ens vänner fram till den dagen dom inte längre har någon nytta av en, sen blir det tippen. Inget som hänt är längre värt något, ja så är det ibland.
Vad jag tycker om det, hum ja det får jag fundera ett tag på tror jag, men jag har valt bort vissa människor i mitt liv och vissa har valt bort mej, det är väl livets gilla gång då kanske.
Men utnyttjad de är inte en rolig känsla och de senaste åren har jag känt de en och annan gång för mycket.

Ja från alla dessa tycken och tankar for vi vidare mot markislagret, en affär med allt mellan himmel och jord. (Ja klart inte just de som jag skulle ha då förstås.)
Mollie var på bättre humör och hon hittade en kundvagn i plast som hon flög runt med och stoppade olika saker i, sötare unge får man leta efter.
Och så klart slog mamman till och köpte vagnen till sin dotter. Lyckan var total.
Jag gjorde även andra klipp, ett par ny skridskor till myset, 50 spänn, Rommerska ringar att hänga upp i trädet för 20 spänn, ja det var ingen hejd på alla fynden som gjordes. Kul.

Fram på kvällen började stora utrensningen, vi fick en container placerad här hemma och det spilldes ingen tid, de slets, bars och slängdes, herregud vad mycket man samlar på sej under åren, ja nu sker alltså den totala utrensningen (tror jag)

Och jag fortsatte att skratta åt bowlingbilden, jag kommer bli hur gammal som helst :)

Jockarp.

Ett skratt förlänger livet...

De sägs ju att ett skratt förlänger livet och efter ett mail med ett foto som jag fick härom dagen så skrattade jag hejdlöst, ja det är hemskt egentligen, men jag kan inte ens låta bli att flina nu, bara av att tänka på de,hihi.
På bilden var det tant brun, tant grön, tant gredelin och sen en liten gosse som såg ut som ett bowlingklot i ansiktet, först trodde jag att fotot var redigerat, men de insåg jag snabbt att det inte var. Nej detta var ett foto från bowlingklotets dop där tre systrar stolt visade upp släktens senaste lilla klenod.
Jag väljer att inte lägga upp bilden för det kan anses som stötande, och det vill vi ju inte.

Och det är väl klart att man ser olika på olika saker, dom lyckliga på bilden såg så nöjda ut och själv känner jag att jag är betydligt nöjdare.
Likadant är det med reklam, man tolkar saker olika och ibland undrar jag hur de är tänkt att man ska uppfatta det hela.
Reklam är ju ibland väldigt roligt tycker jag, ibland är den så dum så man kan inte låta bli att flina när man ser eller hör den, det är säkert det som är tanken kan jag tro.
Den kan ju även vara så väldigt slående, mitt i prick liksom...Sen finns det ju dom som man inte begriper sej på överhuvudtaget, men det är väl någon mening med de med. Det ska tolkas fritt så måste det ju vara.
Men hur ska man tolka detta?

Ibland kan reklamen vara stötande, jag undrar vem det kan vara som sitter med makten att avgöra vad som får komma ut till allmän beskådning och vilket som de skrattas åt på kontoret men sen läggs i en hög, för att den är just för stötande?
Här är ju några exempel, hur tänkte tillexempet de gula M:et när ett par light överviktiga barn sätts samman med deras produkt?

Likadant med vov, hehe, det är ju bland de värsta man kan tänkas äta men det är ju en schysst kombination om man nu har både hund och barn, men nej jag ställer mej skeptisk.

För Sverige i tiden, nej det ändras av hemvärnet till för Sverige i kriget, upps var det så man tänkte i hemvärnetsreklam, att fånga upp de små barnen innan dom kommit på fredligare tankar.

Julskinkan ja, när man som ensamstående kommer in i affären kring juletid för att köpa skinka så möts man av skylten Singelskinka.
Jag har lätt för att se det humoristiska i det men samtidigt är jul ändå en högtid som handlar om familjen, att människor samlas och äter en måltid ihop.
Ja vad tänker man då om man är ensammast i världen och kommer in i affären och ser singelskinka med jätte bokstäver, det talar bara om för dej att du är helt ensam över julen så du får köpa en liten singelskinka.
Förmodligen skiter man i skinkan det året.
De hade nog jag gjort i allafall. Kyckling hade de fått bli i stället ;)

Hum tjusig i håret...

Hela kostcirklen?

Den sista reklampelaren kanske jag ska tillägna min ex fru, det kan väl knappast passa någon bättre än henne?

Ja nog förlängs livet av ett skratt alltid, här började det med bowlingbaby och avslutades med otrohet.


Jockarp.

Malenka, påskägg och bullbak.

Påskägg från mormor ;)

Som alla andra gnällspikar så får väl även jag gnälla lite på vädret som gästade oss här igår, fy säger jag bara.
För en vecka sen hade jag småbyxor på mej nu åkte långkallingarna och bäveroverallen på igen, jag ogillar det helt klart.
Men de förde trots allt något gott med sej, frysen är nu åter fylld med hembakade kanelbullar, det är trevlig må jag säga.

Väldans jobb med pärlsockret ;)

Vi tog oss trots vädret ut en liten sväng på förmiddagen och på eftermiddagen så skulle vi gå ut och vi kom ut också, efter ett tag.
Myset har nu börjat gömma saker och i går hade skorna helt gått upp i rök, efter ett letande i hela borgen så hittades dom små röda skorna tillslut i tvättkorgen.
Ut kom vi och vi röjde lite bland hästsakerna som bara stått och skräpat sen den hobbyn lagts på hyllan.
Jag har nu bestämt att det ska göras en total utrensning av täcken, vojlockar, sadlar, träns och allt annat som hör till den sporten, varför behålla saker som man förmodligen aldrig igen ska använda? Nej ut på annons med pinalerna som är riktiga och resten på tippen, ja så får det bli.
Kan nästan tro att man blivit gravid och fått städdille, men så är det inte, det är jag helt säker på ;)

Hoppsan..

Jag fick en liten påskpresent av Mollies kusin, det var en cd skiva av gruppen Malenka, det är en lokal grupp som spelar folkmusik från alla världens länder, att jag just fick den skivan beror nog främst på att Just Mollies kusin medverkar i barnkören på tre spår.
Jag blev glatt överraskad av musiken och jag gillade texten på skivomslaget, det stod.
Malenka sjunger och spelar musik från världen.
Av glädje och nyfikenhet bara.
Ja Jag gillade tanken och filosofin, inga krusiduller dom spelar och sjunger vad dom vill och på vilket språk spelar mindre roll.

Mmm

Myset har en ny favorit nu och det är russin, det har varit lite segt på den fronten innan, men nu slinker det ner det ena efter det andra, ja lite hamna väl bredvid me, men det får vi ta.

Min lilla gullegris ;)

Jockarp.

Resa resa resa :-)

Lite påskfint får vi väl ha.

Ja vad händer här nu då, jo en hel del faktiskt.
Vi har varit på hästtävling som slutade med goda resultat, vi har blivit bjudna på trevliga middagar vi har fått påskägg av en bästis och givetvis har vi trots den blygsamma temperaturen lekt i den nya fina sandlådan. Spisen full från morgon till kväll.

Vi har beställt en ny resa minsann, nu ska Venedig intas, här ska åkas gondol i en raslig fart, vi har bokat hotell precis vid Markusplatsen, de kommer bli toppen det, bara att gå ut och ta del av historia och alla sevärdigheter. Spännande må jag säga.

De finns en del människor som tycker jag är knasig som är ute och reser så mycket och det får man tycka, men de finns flera anledningen till att jag gör det.
För det första är jag inte med i tävlingen mest pengar på banken när man dör vinner. Nej jag vill ha upplevelse jag vill lära mej och jag vill ha minnen.
Jag vill se världen, jag vill visa Mollie världen och hon är ju på god väg min lilla dotter ;)
Andra anledningar till att resorna blir många just nu det är ju för att jag är ledig, all tid i världen till mej liksom.
Vidare så är det så att Mollie åker med nästan gratis, jag tvivlar på om jag skulle gjort alla dessa resor om jag skulle behöva betala full pris för henne. (Snålmossan)
Men nu är de så här och jag är väldigt glad och stolt över att jag antar utmaningen att ta med myset på alla möjliga olika resor.
Jag tror att det är bra för både henne och mej.

De händer tyvärr lite mer allvarliga och jobbiga saker med i vårt liv.
Vi har nära vänner som går igenom resan som jag själv åkte på för några år sen, den resan som fick hoppet att tändas och släckas likt en en lampa i taket man knäppte av och på.
Jag har tagit del av en resa som har blivit betydligt kämpigare än min egen resa var, jakten på plusset.
Mina vänner har blivit tvingade att gått ett steg längre, efter åtta misslyckade inseminationsförsök så är det dags att prova ivf.
Brr jag får rysningar bara av tanken på det.
Ägg tas ut, befruktas och sätts in igen som om det inte vore märkligare än att köpa smör och bröd i en affär.

Jag pratade härom dagen men en av dom (förhoppningsvis snart) blivande mammorna och ja hon stack inte under stolen med att det var tufft, att det varit på gränsen till ihopbrytning och jag förstår henne, men nu är dom två och dom kämpar mot samma mål.
Jag lyssnade med spänning på hur allt gick till och jag fick ju erkänna att det var intressant.
Även att de var så jobbigt pratade vi klart om och jag sa att hade jag vetat det jag visste idag så vet jag inte om jag orkat gå igenom allt.
Men när man är mitt uppe i det så tänker man inte så, man går som en robot man provar olika saker men ändå är det en mall man följer.
Först gör man så, funkar inte det så gör man si och så vidare och så vidare. Det är helt sjukt, en bubbla kan nog inte förklaras bättre än just när man är uppe i resan mot ett barn, allt snurrar runt just det, inget annat upptar ens tid, tanke och liv.
Snacka om sektliknande beteende...Plussekten.
Men någonstans i allt hittar man en styrka, en styrkar som gör att man fortätter outtröttligt.

Som så vanligt när jag kommit i kontakt med barnlösa par så blir jag så fruktansvärt medveten om min egna lycka, om mitt egna lilla mys.
De lilla myset är just nu i högform och hittar på den ena roligheten efter den andra.
Vi hänger i stallet bland hästarna och vi lirar boll på altanen, det är bättre studs där än på gräset ;)

Lite stallhäng :)

Jockarp.

Sandhögen...

Mammas keps ska provas.

Har man nu satt lille fan i båten ja då får man väl ro, ja så är det med ett litet projekt vi börjat med här hemma i borgen.
Operation sandlåda.
Jag har funderat fram och tillbaka och jag ser detta som en mycket bra sak för framtida utveckling, jag har funderat på gungställning, men med lite vidare eftertanke så slogs de ur hågen och de skulle satsas fullt ut på en sandlåda i stället.... Varför. Jo jag kom fram till det att min lilla dam inte är tillräckligt stor för gungan än, ska hon gunga måste jag vara med hela tiden, vill jag det? nej knappast.
Resonemanget fortätter med för och emot, jag ser bara FÖR på en sandlåda, där kan hon hoppa i själv, hon kan sitta där en stund och sen hoppa ur när det börjar bli tråkigt.
Jag kan sitta på kanten och vila min späda kvinnokropp i stället för att behöva stå och putta på en gunga, ja just nu ser jag bara fördelar med en sandhög.

Spännande med lilla sågen  :)

Så då får vi väl bygga en sandlåda till lilla fröken.
Först skulle det fällas lite träd för att ge plats åt lådan, myset försökte sej på att såga men tillslut insåg hon sina begränsningar så morfar fick hjälpa till.

Sådär ja, nere för räkning...

När träden dimpt i backen så väntades det ett tag med skyfflen, myset tyckte det var spännande, men hon ville inte hjälpa till. Hon nöjde sej med att övervaka mammas spadtag.

Gräva för hand?

Nej bättre så här ;)

Vidare fortsatte projektet med ramen och sen var det bara sanden som skulle i, jag sparade trädstubben och satte en platta upp på så det blev som ett bord, vidare ska jag borra ett hål i plattan och ner i stubben, lagom stort så att ett parasoll ska passa, perfekt när det är heta sommardagar, klipskt jag vet ;)

Inspektorn ;)

Vi kapade ett annat träd också och lilla apfamiljen var ju tvungna att klättra upp och kolla läget lite.

Där kom vi upp oss en bit ;)

Ja och så tillslut stod lilla sandlådan lekfärdig och myset hade både kor, grisar, hästar och traktorer att stoppa i.
Jag tror att det kommer att bli mycket lek i framtiden i den sandhögen.

Lilla fröken nöjd ;)

Jockarp.

Nu ska skiten ut...

Ja nu har jag gjort slag i saken, de lilla frö som legat och grott ett tag har nu slagit rot.
Jag har flera gånger påtalat att jag inte tänker hålla förråd här i palatset för min ex frus pinaler, jag har med utsträckta armar sagt, kom, kom hit och hämta det som är ditt så vi kan avsluta detta.

Det har ju inte gått att lösa detta genom våra juridiska ombud, när jag inte ville stänga bloggen och betala ex frun fantasisumman på 100000 kronor för de patetiskt korta äktenskapet, så ville dom inte diskutera frågan vidare och ja det är väl inte jättekonstigt med tanke på hennes val av att välja ett hellobotomerat ombud.

Jag har ju även försökt igenom hennes alltiallo från Stockholm att få henne att begripa att nu får det vara bra på fjantandet och inte heller det var någon framgångssaga direkt.
Men om hon nu inte vill gå vidare så är det hennes problem om hon vill sitta nöjt i sin lilla vrå i utkanten av huvudstaden och titta på våra bilder, våra filmer, om hon kan klä i dom kläder som är mina om hon nu vill köra runt i en bil som hennes ex fru köpt till henne om hon nu fortsättningsvis vill heta det vackra namnet Vilhelmsson osv, ja då får hon väl göra det då, jag bryr mej inte.
Men varje gång jag är i den kungliga staden ska jag göra nya försök till att få tillbaka bilderna från våra resor, min växande gravida mage, bilder på våra fem år ihop och filmerna lika så.
Någonstans där känner jag faktiskt att Mollie ska få den rätten att få se bilder på hur hon växte inne i min mage, de finns ju bilder på det så varför ska inte hon det gäller få dom?

Ja hittills har jag misslyckats jag har alltså fått kalla handen varje gång jag försökt avsluta och lösa det som möjligtvis går att lösa på ett vuxet sätt.
Så ja, vad göra?
Jo kreativa Vilhelmsson lastade bilen med alla möjliga saker som tillhör ex frun (till och med kräftorna hon fiskade upp när otroheten var ett faktum, skickade jag med) och körde in till stan och till hennes senast kända adress, alltså till lilla mamma.
Sakerna lämnade jag av vid hennes bil så hon inte skulle missuppfatta vems saker det var och att dom då inte skulle bli omhändertagna av rätt person.

Vissa saker behöll jag dock av säkerhetsskäl och det var bland annat nycklar till mammans lägenhet även lite annat som jag ansåg vara lite lurigt att bara ställa obevakat vid en bil.
Jag är en ansvarsfull människa och jag känner faktiskt ett ansvar, det hade varit otäckt om man fått reda på att det hänt något efter det att nycklarna kommit på villoväga.
Ja jag är hellylle jag vet.
Och hade de nu inte varit så att jag inte tänker lägga en spänn till på min ex fru så hade jag skickat nycklarna i ett brev, men nej minsann dom pengarna tänker jag inte lägga på fjabbiga familjen, så jobbar jag.

De känns iallafall bra, de känns som en befrielse det går lättare att andas, jag har bättre med plats och framför allt känns det bra att jag även denna gången kört med raka rör. Jag informerade genom olika kanaler att jag ville inte längre leva bland hennes saker och när inget intresse visades så gjorde jag slag i saken. Jag är ingen tjuv om natten, jag är en öppen bok, varsågod och läs.
Hoppsan javisst ja, allt som skrivs i min blogg är lögn, hum kör då in och ta en kik på vickenbergsgatan framför en liten skoda. Sant, falskt, sant, falskt ;-)

Glad påsk :)

Jockarp.

Barn i massor....

Hoppla....

Ja det var ju inte bara förbannade bodyguards som upptog min tid den gångna weekenden, nej för tusan det finns människor som är ljuvligt underbara och ansvarsfulla som gör mogna val och faktiskt står för dom, de finns dom som är mogna till att bilda familj.
Jag var och träffade på en liten kille som ännu inte fått sitt namn, (jag väntar med spänning) sex veckor gammal, liten söt och med en bedårande vacker mor.
Inte kunde man tro att hon för några få veckor sen såg ut som en strandad val ;)
Vi åt söndagsmiddag på en torsdag, vilket gjorde grannarna nyfikna på vad det var för celebert besök som skulle inta delar av den goda oxen.
Hihi de var ju vi, brudarna från Jockarp.

Vi tog en promenad runt sjön och stannade till på en lekplats där myset fick gunga lite, vi pratade om barn, jobb, ex frun och framtiden.
De kläcktes nya idéer vilka kan leda till ett framtida samarbete, vi får funderar på kammaren ett tag. Men ofta är det så att mammaledigheten ökar kreativiteten, jag har faktiskt läst om många såna fall, se bara på J.K. Rowling.

En sak som jag funderat på en hel del efter vår lilla promenad, det var de min vän sa om arbete, att hon skulle jobba i cirka 30 år till i livet och att hon inte kommer jobba med det hon gör nu. Att det nästan var självklart, jag blev imponerad och samtidigt förstod jag precis, 30 år med samma jobb, det är inte vanligt att man har.
Hur blir det för mej då?
Ska jag ha samma jobb i 30 år? Nej förmodligen inte och jag tycker det är spännande, jag känner att det måste ju vara någon mening med allt som jag har gått igenom, det måste vara något annat som är menat för mej. Frågan är bara vad.
De känns ju inte riktigt lägligt att förverkliga sej själv just nu.
Men men vi får väl se hur det går.....Framtiden är spännande och ja den är ljus.

Bilen rullade vidare västerut mot tjejligan, till min bästis.
Vi hade underbara dagar, deras tvillingtöser och min lilla Mollie, dom var förtjusande tillsammans och även vi mammor var förtjusande ;)
Vi tog en tur till parkens zoo i Eskilstuna, en fin djurpark, men den höll på att rusta för säsongen så det var lite oreda där.
Djuren ja, jo vi såg en hel del, jag blev attackerad av en blårumpad apa, detta fortsatte sen med att en leopard fick fnatt och hoppade upp mot plexiglasrutan som jag och myset stod bakom, vidare blev mammalejon skitilsk på oss, Mollie började gråta och jag sa till henne att det inte var någon fara, dubbla signaler, först hoppar jag nästan ur brallorna av lejonrytet och sen säger jag till Mollie att det inte är farligt, hum detta dubbelsingnalerandet till Mollie påpekades av mina vänner och vi flinade gott åt det sen.
Jag lärde mej en del om myrslokar vilket jag gjorde mej rolig över, fram till jag såg ett program på tv på kvällen som handlade om myrsloken och deras tunga, jag tog tillbaka allt jag sagt om det djuret. Brr...

Mollie fick dåliga frukostvanor av vårt besök i norr, falukorv stod ständigt på menyn, jag såg det inte som något stort problem, även om jag gärna hade sett att hon åt en tallrik gröt i stället.
Däremot att hon var så fruktansvärt avundsjuk kan jag se som ett kommande problem, så fort jag höll någon av tvillingdamerna så kom myset och skulle sitta emellan, likadant om någon av tvillingarnas mammor kom nära mej så kom långa läppen fram. Jag hoppas det går över annars blir det nog ett förhållande på distans med min nästkommande dam.

De enda som är grått i den här trissen, de e kläderna ;)

Vi tog en sväng till shopping centret med alla brudarna, myset provade sängarna på Ikea och i sportaffären testades solbrillorna.

Det värsta med att träffa alla dessa fina människor är att lämna dom, saknaden blir så mycket svårare när man träffats och när man vet att man inte ses på ett tag.
Men med en massa fina minnen i bagaget så körde vi söderut.
Lars Mattias Winnerbäck i högtalarna, torra väga, solsken i blick och ett mys som visade sej från sin allra förnämligaste och ljusaste sida.
Så med ett leende på läpparna och full fart på hjulen passerade vi fartkameran som trots att fröken gps varnat mej för passerades i allt för hög hastighet, klick klick, hum ja jag blev sne en stund. Men va f-n den lilla fadäsen skulle inte få fördärva min dag, så jag fortsatte att sjunga med i herr Winnerbäcks låtar, titta leende på min dotter och känna lyckan i kroppen.
Böterna får vi ta och sura över en annan dag.
Kostar det bara pengar är det ju billigt ;)

Man blir törstig av att shoppa ;)

Jockarp.

Pajkastning och psykopater....

Jag är glad att myset älskar att åka bil :)

Än en gång gick jag bet på att få möjligheten till att kunna gå vidare i mitt liv, än en gång stoppades mitt försök att göra upp det gamla.

Min tro om att jag skulle kunna få det som tillhör mej med mej hem från vistelsen i huvudstaden blev alltså bara en liten dröm från min sida.
Min tro om att ex frun kände det samma som jag, att äntligen få ett avslut på denna något långrandiga historia och att jag faktiskt ännu en gång sträckt ut handen för att få en lösning på allt. Men nej då.....Jag hade fel, hon vill verkligen inte mötas någonstans på vägen.

Återigen visade ex fru prov på sitt patetiska och skamsna liv, hon skäms så mycket för det hon gjort så hon kan inte ens se till att någon annan hämta hennes saker och att någon annan lämnar tillbaka de saker som är mina.

 Vad är problemet?

Jag samtalade med hennes lilla bodyguard, ett samtal som slutade med att Kevin Costner slängde på luren i örat på mej efter att samtalet blivit lite känsligt. Sånt ogillas skarpt må jag säga. Omogna människor.
Samtalet började från honoms sida med att tala om att ex fru lämnat huvudstaden på grund av att jag skulle komma dit, att hon var så rädd och hon kände sej jagad.
Vidare informerades de om att jag var en psykopat och att ex frun gjort rätt som lämnat mej, detta grundas på att jag ett och ett halvt år efter det inträffade vill göra mej av med hennes tillhörigheter och få tillbaka mina.
Själv tycker jag nog att det kan kallas sunt.
Att jag känner att nu ska allt vad som är hennes för alltid hamna utanför min dörr.
Och att jag ska kunna flytta in lite nya saker från den nya kvinnan i mitt liv. Ut med det gamla och in med det nya, konsumentsamhället liksom ;)

Humf.
Det psykopatiska ska tydligen också grundas på hypotesen av att jag jagar, letar och att jag på olika sätt försöker ta kontakt med ex frun.
Att jag kommer med osanningar i min blogg vilket gör att hon känner sig illa till mods.
Själv kallar Jag det för paranoida beteende.

Vad definitionen på osaningarna är vet jag inte, men som jag skrivit innan. Sanningen är så skitig så de jag skriver behöver inte smutsas ner ytterligare. Det har ex frun fixat själv, Heja heja, typ.
Ja för det som står i min blogg är sant och det vet dom, de finns svart på vitt att jag bar ett barn, att jag lovade evig trohet, de finns svart på vitt att min ex fru hoppade i säng med fröken tumör när vi var nygifta, det finns ju klara bevis på att jag blev lämnad höggravid, även att jag lussade till henne på axlen och att boken kastades, att jag gått igenom en rättegång, att jag erkänt mitt hemska brott, blivit friad trots erkännande, det finns svart på vitt att hon vill ha pengar, vädjan/ hoten om vikten av att bloggen stängs, allt detta finns på papper, så jag kan inte se/förstå vad dessa människor menar med att det jag skriver i bloggen är en lögn och att det leder till en häxjakt på min ex fru, jag har noll förståelse för det.
Tyvärr.

Jag i min tur informerade lille bodyguarden att om jag så skulle vilja komma i kontakt med ex frun så skulle vissa praktiska saker stoppa mej, en sak jag påminde fjanten om de var att jag har ensam vårdnaden om ett litet barn. Vilket betyder att 24 timmar om dygnet året runt finns ett litet mys vid min sida.
Hur hans egen filosofi vad det gäller barnuppfostran till sina två barn ser ut kan jag bara föreställa mej  och att den inte stämmer överens med hur min ser ut är jag helt på det klara över. Varannan vecka är han ju "ledig" från sina barn, så är det inte riktigt i mitt fall.
Men när man kan ställa sej bakom en person som skiter i sitt barn så kan man inte  ha så värst mycket ansvarstänk mellan öronen…
Han säger att han sagt till min ex fru att det hon gjorde mot mej var fel, konstigt att han springer hennes ärende nu då....

Vidare blev jag påhoppad om att jag var en dålig förälder, att det var synd om Mollie att ha en sån mamma men dom värderingarna. Värderingar om att man inte ska kunna fela och kunna räkna med att få stöd från sina föräldrar. ( om någon inte förstår detta så säg till så jag återkommer och förklara detta mer ingående)
Infon från mej var att man får fela, men man ska ta ansvar för sitt felande och sitt handlande och det gjorde inte min ex fru.
Min dotter SKA om det behövs få lära sej det och det är en hård lärdom men den är nödvändig.
Jag kommer aldrig ställa mej bakom något Mollie gör om hon inte kan erkänna att det hon gjort var fel, då kommer hon att få trassla sej ur det på egen hand.
Kalla de omoderligt eller vad ni vill men sån är jag.

Han fortsatte att kasta den ena pajen efter den andra på mej, en som kom flygande var att jag var en bitter jävla människa, ja kanske jag är det med, men det är i så fall av väldigt förklarliga skäl och om han tänker på det själv så kanske denna jourhavande (klök) medmänniska kanske begriper varför.


Vidare vad det gäller definitionen psyksjuk, psykopat med mera så ställer jag frågan, hur kan en person sitta hemma i min soffa och samtala med min blivande fru, där densamma säger att hon inte är säker på om hon vill gifta sej.  Några veckor senare står den lille J-vlen och flina och fotograferar det lyckliga brudarna, han äter en femrätters middag på bekostnad av den senare bedragna hustrun och låtsas som om inget hänt. Med detta färskt i minnet sa jag till honom att jag tyckte han var sjuk i huvudet.
Fel kanske?
Nej något är banne mej fel om en vuxen man beter sej så.

Men nej kom inte och säg att det är något fel på mitt psyke det säger jag bara. För den totala förnedrelse som de där personerna utsatte mej för det skulle nog fått många till att knyta repet runt halsen eller kasta sej framför tåget. (vilket säkert vissa hade tyckt varit bra) Men jag var inte så vek, jag överlevde, jag hade ett barn att ta ansvar för vilket jag även har gjort till skillnad då mot vissa andra.

Jag informerade om att jag nu inte tänkte hålla förråd till ex frun utan tänker göra mej av med ex fruns tillhörigheter på mitt egna lilla speciella sätt och att jag även fortsättningsvis ska försök få tillbaka det som är mitt, vad mer kan jag nu gör?

Innan luren kastades i örat på mej sas de att min blogg skulle läsas med intresse nästkommande dag, var vid jag informerade om att de inlägget nästkomande dag skulle utebli, jag hade nämligen semester.
Men jag tackade artigt för att intresset visades vara så starkt för min blogg.
Det är ju roligt med läsare som längtar och uppskattar det jag skriver.
Jag skulle kanske passat på att berättat att han även kan följa mej på twitter nu, just med tanke på att intresset var så stort ;)

Nu sandlådebygge.

Jockarp.