Supermamman....

12 timmars natten med arbete gick över förväntan, vi hade roligt och alla hjälptes år med dom problem som uppstod. precis så det ska vara.

Jag fick informationen om att bullbak pågick i palatset. Något avundsjuk blev jag såklart men jag fick ta det på ett vuxet sätt och känna glädje för de bägge bagarna istället.
Efter bullbaket byggdes det en koja i vardagsrummet och den skulle det övernattas i.
Vad är det man säger? När katten är borta ja då går det vilt till ;)
Skönt ändå att allt fungerar så bra för myset med mina numera väldigt obekväma arbetstider.

När jag kom hem på morgonen så möttes jag av två sömntutor liggandes i soffan, jag la täcket lite bättre runt min dotter, smekte henne lätt på kinden sen gick jag själv in och hoppade i lopplådan. Det var ensamt men jag hade ändå ett stort leende på läpparna när jag stoppade in mina gula öronproppar.
Jag kände lycka. Det är en känsla jag älskar att känna.

Jag funderade på vad som var viktigt i livet och det var enkelt att punkta upp i huvudet när jag låg under det varma goa täcket.
På första plats kom självklart myset och hennes hälsa. Så länge hon mår bra då är mitt liv väldigt enkelt.
På andra platsen kom inte jag utan när jag låg och fnulad på viktiga saker och människor så kom jag först på tredje plats. Jag är införstådd med att den positionen kan förändras under livets gång. Men första platsen kommer jag aldrig någonsin mer inta. Det var jag väldigt säker på.

Jag somnade efter en stund och vaknade av kyssar och smek runt halv tolv.
En lite filur till dotter hoppade upp på min trötta kropp och så långt var livet underljuvligt. Det slutade dock där.
Vi blev ovänner nästan bums. Ibland blir det så och det är sjukt jobbigt. Från att känna sej som världens bästa mamma till den sämsta i universum. Snacka om snabba vändningar.

Vi tjurade ett par timmar men sen vände det. Och åter var jag bästa morsan i världen. Jag är en supermamma.
Oftast i alla fall :)

Jockarp.