Ute möbler....

Lämning två på tusenfotingen funkade även den klockrent, hon gillar det och givetvis gillar då jag det. Nattning för mamman efter nattens jobb.
Sprängandes huvudvärk var känslan som åter mötte mej när jag slog upp mina grönbruna efter några timmars sömn.
Men på cykel mot stan, jag var tidig så jag satte mej ner på en parkbänk och skådade över blankt vatten och Sölvesborgsbron. Båtarna vid kajen låg helt stilla och måsarna skrek till när dom passerade mej.
Jag lyssnade på låten -Visst finns mirakel- med Suzzie Tapper. Jag log och kände känslan, det är ju så här det ska va.
Bitar läggs på plats och jag är helt tillfreds över det.
Jag har en man vid min sida som vakar över mej vilket jag är glad över. Jag var ovetande om denna man tills för ett par dagar sen, men allt stämmer, jag fattar inte varför jag inte märkt det. Flummigt jovisst ;)
Jag lever nu i den lilla parentesen av mitt långa vackra liv. Jag känner ingen panik över att befinna mej här just nu. Parenteser är bra. (Tror jag)

En utflykt för att kolla in lite nya trädgårdsmöbler var eftermiddagssysslan. Oj vad mycket fint det finns. Fin och gärna då praktiskt är min melodi. Det lutar åt rotting denna gången, enlig kunnig personal så tål det väder och vind, sånt gillar jag :)

Jag hade en trappträning i benen och även en tuff natt på bruket och denna gången var vaderna som fick en smäll, magen kändes helt okej, den brukar annars strama lite efter sådana pass. Dålig träning kanske...
På tal om träning så är det väl lika bra att hoppa i dojorna och ta en sväng. Välbefinnandet av en tränad kropp kommer ju inte från sej själv precis.

Jockarp.