Brevskrivande....

Det gick alldeles förträffligt att lämna mitt mys på tusenfotingen. Hon och fröken vinkade glatt när jag körde därifrån. Ja, jag hade förväntat mej något litet gnäll i alla fall men detta uteblev.
Glad som en lärka så körde jag hem och intog vågrät läge. Jag var så sjukt trött så jag orkade knappt hålla ögonen öppna tills jag kom fram till sängen. Det är tufft att jobba halvtid och vara mamma på heltid ;)
Fyra timmar senare vaknade jag och hade en huvudvärk från helvetet, jag blev spyfärdig av smärtan.
Hämtning av mys och hem igen. Solglas blev min räddning.

Jag hade ett träningspass inplanerat och jag funderade faktiskt på att blåsa av trappträningen för dagen, jag var ur form. Men jag bet tillslut ihop och hoppades att träningen skulle göra under. De gjorde den, jag mådde bättre, men inte helt bra.

Myset har blivit erbjuden en fin lekstuga av tant N, den åkte vi och tittade på ihop med mormor och morfar. Den var fin men tung. Morfar såg inga problem med att flytta den så förhoppningsvis blir vi med lekstuga under veckan, roligt.
Middag för mej i form av fläskfilé i en Ikea låda. Ja varför inte, mätt blev jag.

Jag skrev ett brev till mina föräldrar. Jag har kommit på att det är en bra sak att göra när man har något som man vill prata om men inte riktigt är säker på hur det kommer att mottagas.
Några gånger i livet har jag haft väldigt stora saker (i mitt tycke) att berätta för dom. Efter varje gång har dom sagt att dom blivit lite chockade för att jag bara kastar ur mej saker som om jag skulle berätta att jag tvättat bilen eller köpt en ny tröja.
Jag har sett det som en styrka att kunna säga saker rakt ut och rätt i ansiktet på folk.
Men nu vet jag bättre.
Det behöver inte vara en styrka att säga det öga mot öga, det kan vara en svaghet. En panikartad handling.
Så därför satte jag mej ner och plitade ner några välformulerade rader om hur jag ser på framtiden och om hur jag känner att jag vill leva mitt liv.
Jag tänkte att dom skulle få läsa brevet och kunna sitta i lugn och ro och begrunda mina rader.
Jag var nöjd med det och hade det inte varit så känsligt så skulle jag låta alla ta del av det. Men kanske en dag, kanske en dag ;)

Vintern är väntad.

Jockarp.