Jag frågar mej mycket vissa dagar....

Eller nåt ;)

För att rädda en jobbarkompis i en knivig situation ställde jag klockan på 04.40. (Jag gör inte om det)
Jag har funderat på det där med att ta och ge och varför det är så svårt att säga nej ibland. Vissa människor känner jag inte ens och ändå räddar jag dom ur en jobbig sits. Vissa gånger handlar det bara om ett enkelt byte på jobbet, men i bland handlar det även om direkta pengar. Att jag lånar ut pengar till människor jag knappt känner. Ja, varför gör jag det. Och varför blir jag så förvånad när låntagaren inte håller sin del av avtalet. Ja, varför förvånas jag?
Jo antagligen är det så att jag är pålitlig, frågar någon mej något så svarar jag sanningsenligt och jag håller mina löften. Alltså är jag så funtad att jag tror att andra människor fungerar likadant. Så är inte fallet har jag märkt.
Det retar mej innerligt att jag ska känna mej illa till mods för att jag ska ta kontakt med människor som inte håller det avtal vi har satt upp. Det är väl inte jag som ska känna mej olustig, det borde väl rimligtvis vara personen som inte hållit sitt löfte, eller?
Jag kan bli förvirrad när jag börjar snurra dessa tankar.

Jobbet ja, jo då det flöt på men jag var inte på topphumör precis, ibland har även lilla solstrålen fläckar. Inte så ofta dock ;)
Men det slog mej att mina arbetskolleger förmodligen inte heller var i toppform, det var nämligen inget trams alls under förmiddagspasset. Ovanligt.
På vägen hem fick jag på pälsen av min samåkningskamrat för att jag var butter, bitter, sur och gnällig. Han så några kloka rader, som han så ofta gör. Han sa;
- När det är tufft i livet så se det som en parentes.
Ja så klart!
Jag har det inte tufft, jag var enbart gnällig, men jag är så tacksam för att han lyssnar och kan komma med formuleringar som får mej till att stanna upp reflektera, förstå och gå vidare.
Och helvetet har jag redan gått igenom, stålbadet har jag plumsat i. Jag ska inte dit igen, men jag behöver kloka positiva människor i mitt liv, Ja och vem behöver inte det?

Eftersom inskolningen på mysets nya dagis inte startat så fick hon hänga med mormor under mitt arbetspass. Det hade gått toppen, dom hade shoppat ny ficklampa, hallon och blåbär. Härlig kombination :)
Kvällen njöt vi av underbart god mat och ljuvligt sällskap på krogen i Hörviken.
Jag tog torsk i hummersås, gaaah den var grymt god. Alla åt friskt, tre rätter för vissa men bara två för mej och myset, nån måtta får det allt va.
Surflatan hade vips bytts ut till njutflatan. Livet var så enkelt så enkelt. Precis som det ska var.



Hur kan man inte njuta av dessa juveler i livet?

Jockarp.