tisdag 21 november 2017

Jag är för bra för att vara singel...

Grötkocken...


Måndag morgon och jag skulle få den stora äran att följa med min dotter till skolan och medverka på gympans hinderbana. Det är stort för oss båda ;)

Men innan dess så skulle jag vara med på radion och jag tycker verkligen att det är roligt. Efter intervjun fick jag faktiskt frågan om jag kunde tänka mej att vara med i någon form i radio. Vad blev mitt svar tro?
Jo självklart, ett NEJ öppnar inga dörrar. Jag kickar verkligen på att göra saker som jag inte gör dagligdags. Det får mej att utvecklas, att övervinna mina uppmålade begränsningar. Jag har inga begränsningar och det är det jag vill visa mej själv och kanske även andra. Hopp i båten och ut på okänt vatten det är min melodi det :)

Intervjun blev bra vi tog formaliteteran först om varför det blev som det blev med Louise men sen gick vi över till lite roligheter och det var gällande min tänkta eller otänkta comeback i programmet, det blev mycket skratt.
Jag hörde på radiopratarna att dom gillade min formuleringar om att jag är för bra för att var singel.
Om någon är sugen på att höra på en del av intervjun så finns den på denna länken (förhoppningsvis, om jag nu gjort rätt vill säga)
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=6825217

Hinderbanan ja. Min lilla prinsessa visar sin stolthet över sin mamma och jag är stolt över att känna det från henne. Hon var så otroligt lycklig över att jag var med på gympapasset.
Stolt och lite fundersam blev jag även över att det var en liten tjej som sa till mej att hon önskade att jag var hennes mamma.
Jag tror att det betyder väldigt mycket för både lärarna och alla eleverna att föräldrar medverkar och visar sitt intresse för skolan. Många föräldrar förstår nog faktiskt inte hur viktigt det är. Jag har heller inte fattat det förrän nu. Men nu gör jag det.
Jag var bara med på gympapasset sen drog jag vidare i livet. Jockarp och mitt älskade berg iförd löparskor. För dagen åkte mössan på huvudet, det var kyligt och jag är ovan vid kylan.

Jag mötte en man, en vän. Jag stannade och frågade hur det var. Han berättar då att han precis lämnat sin fru på operation för cancer. Fan denna fruktansvärda sjukdom, jag blir så trött.
Vi pratade om utsikterna för henne och om hur han mådde.
Han ställer sen frågan till mej om hur jag mår. Och ibland blir jag verkligen helt slagen av hur vacker mänskligheten kan te sej. Vilken man. Han var mitt uppe i sin oro över sin frus mående men likväl kunde han fråga mej hur mitt brusta hjärta klarat sej. Helt otrolig. Det var stort.

Vi sa till varandra att vi skulle vara rädda om oss sen pluggade jag in min lurar i öronen igen. Och låten som spelades när jag började springa igen var den fantastiskt vackra låten av Moa Lignell som just handlar om cancer och om att överleva och att återkomma till livet. Jag rös till lite där på min väg över att den kom upp i min lista just där och då. Men det var väl någon mening med det tänker jag.



Mitt mys kom hem med taxin och hon kände ett enormt sug att baka så ja baka baka liten kaka blev det.
Jag gillar det, lärandet i vardagslivet. Hon räknade msk, hon hällde upp i decilitersmått och hon skar exakt 50 g smör. Ugnen skulle stå på 175 grader och det fixade hon. Vi hade en supermysig stund i köket.

Vi har investerat i en ny dammsugare och den provkörde vi på kvällskvisten, det var ett riktigt odjur. Den sög så jag trodde att hela parketen skulle flyga upp. Mollie tyckte det var roligast att snurra in sladden och tänk att det tyckte jag med var lajbans när jag var liten. Så lika vi är ;)


Hon är bäst <3


Jockarp.

2 kommentarer:

  1. ha ha ha vilken underbar intervju, härligt att höra att du låter så glad och klart du är för bra för att vara singel! Håller alla tummar och tår att du hittar DIN kvinna - det gör du är jag säker på! Girlpower is da shit!

    SvaraRadera