underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 26 november 2017

Mollie surtant....

Humf...


Att vakna upp och möta en ilsk, tjurig och totalt avig liten sjuåring är inget jag blir speciellt upplyft av. Men även solen har sina fläckar och hon var väldigt fläckig.
Jag ger förslaget att åka i väg till ett Lekland och jag får bara en sur min tillbaka. Gahha hur trött blir man inte då?
Frukosten serverades på silverfatet, det var bara att komma till dukat bord, men kan man sätta sej på tväre så gör man det. I alla fall om man heter Mollie och har vaknat på helt fel sida.

Jag bad henne att gå in på sitt rum och tjura för jag var inte intresserad av att mitt glada humör skulle gå samma öde till mötes som hennes. Hon respekterade min önskan.
En minut senare kom hon och satte sej vid bordet, med sina hörselkåpor på sej. Jag blev så vansinnigt full i skratt, men jag lyckades på något märkligt sätt låta bli att skratta.

Hon smälte något och vi begav oss med våra vänner till leklandet. Barnen hade en bra lek, dom var iväg stora delar av tiden och lekte tillsammans. Mammorna satt under en filt och snicksnackade om livet. Det är ett bra samtalsämne det där ;)
Leken höll i sej ett par timmar sen bråkades det en aning och vi bröt beteendet genom att köra till gula M:et. Där bjöds det på ansiktsmålning för dagen, det var uppskattat.

Vi vände hemåt och vi fick ta tag i lite måsten. Städning av palatset, sugning av damm, golv torkades och lakan byttes. Det är absolut det värsta jag vet i hemmet. Jag avskyr det något så vansinnigt mycket. Under alla år har jag försökt att analysera varför jag tycker att det är så klöktråkigt att byta sängkläder. Än har jag inte kommit till någon bra förklaring till varför jag avskyr det som pesten.
Att lägga sej där på kvällen har jag dock inga problem med ;)

Vi satte oss vid bordet och började pyssla lite, vi målade och skrev ord. Vi bytte pysslet mot lite Tvtitt. Trekantiga gubbar med alldeles för stora ögon, jag förstår verkligen inte alla program som görs för barn idag, kanske är det så att vi vuxna inte ska begripa det.

Jag tog en spontantur till stan och juleljusen var uppsatta. Jag bara älskar trädet med dom rödlysande hjärtanen i. Jag blev så lycklig och jag kände en känsla av kärlek. Bara den känslan liksom, hur underljuvligt är inte det då? Så ljuvligt så jag var tvungen att sjunga en liten sång när jag gick förbi ;)

Mollie frågar om jag kunde natta henne, självklart blir mitt svar, jag älskar att ligga bredvid henne när hon ska sova.
Hon stryker med sina fingrar över min hand och känner ett ärr. Hon säger, du har ett ärr där mamma och jag har ett i pannan. Jag svarar med ett Mm och säger att det är skönt så länge ärren är på utsidan och inte på insidan.
Hon frågar, hur hamnar dom på insidan? Jag utvecklar det och berättar om olika sorger som kan göra att man får sår och ärr på insidan. Jag ger henne några exempel som hon kan relatera till.

Hon omfamnar mej i en stor kram och säger:
- Mamma! Jag är så glad över att du är min mamma.

Om dagen började tjurigt så var avslutningen på dagen desto vackrare, total lycka och glädje. Hon är så otroligt speciell och fin Mollie Mys Vilhelmsson.

Bättre humör....


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar