Blekingeleden.....

En helg med arbete är till ända. Två dagar med 12 h varje dag. Det jobbigaste med dessa pass är att vara hemifrån så många timmar.
Jag vill liksom inte missa något, Mollie och Kennet hänger ihop och dom har varit med mormor och morfar hela helgen.
Den har innefattat hundpromenader, lite koppelträning med Kennet, han gillar bäst att springa lös. Och ja, jag förstår honom, livet på landet ska ju vara fritt.

Fröken särbo var här några dagar förra veckan och hon hann lära mister K att sitta på kommando. Vi har fortsatt att träna honom. Det mesta funkar fint med honom. Han är lite bitig emellanåt när han får sina ryck. Mollie är grym på att bryta det med att ge honom en leksak eller en liten nallebjörn i stället.
Jag gillar att se att hon har koll på läget. Det är så självklart för henne.

Kvällarna har blivit korta för mej. Jag är trött tidigt och det är inte så konstigt, vi är upp ett par gånger varje natt och ser och känner skiftningarna i vädret. Kennet och jag har upplevt allt från minus grader och hagel till regn och en helt fantastisk stjärnklar himmel. Vi har bjudits på allt detta under nattimmarna dom senaste veckorna. Jag har sett bedårande soluppgångar och jag har mötts av en total grå massa när vi öppnat dörren. Fantastiskt ändå.

Det väntar ett par lediga dagar nu och det känns fint. Jag ska försöka mej på ett par långpass i löparskorna, det var ett tag sen jag njöt i ett långpass.
Just nu fnular jag på om jag skulle kunna springa hela Blekingeleden, det är lite logistik som måste lösas men funkar det så kommer jag nog ta sträcka efter sträcka och uppleva, se och njuta av nya vägar. Men jag är inte där än. Eller?  :)

Jockarp.