Hon hade bestämt sej för att väva en duk, denna duk skulle hon försöka sälja för 80 kronor. Pengarna skulle hon skänka till flyktingar från Ukraina.
Hon vävde på, hon hittade en köpare. Köparen betalade mer än dom 80 kronorna, det var värt mer, så hundra kronor drog hon in på sin vävda duk.
Vi åkte in på ICA. Där handlade vi förnödenheter för dom 100 kronorna. Jag slängde ner lite extra schampo i korgen, det kändes bra. I kassan kunde man bara betala med kort så jag tog notan. Mollie tog sakerna och la i vagnen till flyktingarna och det kändes fint att kunna hjälpa.
När vi kom ut kom hon med sin 100 lapp och skulle ge mej den. Jag tackade nej och sa att det var så fint gjort av henne så jag ville att hon skulle ha pengen. Att det liksom skulle löna sej att vara snäll.
Hon tjurade lite men tog motvilligt slanten. När vi satt oss i bilen så messade mormor och undrade om vi kunde köpa ett par saker till henne i stan. Jag frågade Mollie om hon kunde springa in och fixa det. Japp. Hon tog sin 100 lapp och sprang tillbaka in i affären. Hon kom tillbaka med 60 spänn. Vi körde hem med grejerna till mormor, mormor hade ingen växel så Mollie fick 50 spänn.
Hon hade alltså av den tänkta 80 lapp som hon skulle skänka gjort 110 spänn och även gett bort saker till mer behövande. Detta enbart av att vara snäll. Godhet ska belönas. Jag behöver knappas skriva att jag är stolt över henne, men det gör jag ändå.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar