Övningskörning….

Jag vaknade med en oro i kroppen. Det var ett tag sen jag kände den känslan. Jag vet vad som krävs för att komma på banan igen. En springtur. Sagt och gjort, sambo och hund, vi drog av milen och känslan av frihet tog överhand. Herrgud vad jag älskar naturen, ljuset, doften och känslan under mina fötter.

När njutet var över väckte vi upp kidsen och körde till Ekohallen. Det har lockats med Pannkaksbuffe hela vecka åtta och en söndags brunch passade perfekt. Jag passade på att köpa lite nötcrem när jag var på plats. 

Hem och jag började packa min väska inför Tokyo. Vädret ser ut att bli väldigt skiftande så det blir en del extra kläder som får följa med.

Mollie ville övningsköra. Och ja vem är väl jag att neka henne det. Att bilen är automatväxlad gör det hela lite enklare. Hon rattade bilen säkert och stabilt. Hon var fan grym. Jag var galet imponerad av henne. Hon är ju faktiskt  bara 13 år.

En liten tupplur på soffan och sen en ny tur på berget, nu i promenadskorna. Det var en underbar tur. Efter promenaden tog Mollie och jag ett bad på altanen. Det är en viktig tid. Vi sitter tillsammans och prata utan distraktion. Jag fick höra om hennes skola och hon fick höra om mitt liv. Lagom skrynkliga gick vi in och gjorde oss redo för godnatt.

Kvällen i sängen blev annorlunda då jag började samtal med min sambo om meningen med livet. Varför umgås man så många timmar i veckan med så många människor som man inte vill ha i sitt liv och så få timmar med dom människorna man älskar. Det saknar liksom logik. Vi höll på att snurra på detta ett par timmar och nä jag kom inte till något slut på tankarna.

Jockarp.