Ropudden…..

Vi packade bilen. Körde 1,5h, vi mötte en kille som tog oss med ut till Ropudden. Huset var från 1800-talet och saknade el och vatten. Det bjöds på utedass vilket skulle bli en stötesten för den yngre generationen. Vi hade vatten på dunk och diska gjorde man vid handpumpen. 

Det var ett paradis. Vi hade 75 meter från stugan till vattnet. En brygga med tre roddbåtar. Det var en plats vi spenderade många timmar på under dagarna.

Kidsen var måttligt imponerade av dassen och visst det var väl just den biten som skilde sej mest från deras vardag. Att vi lagade mat på gasolspis och att vi diskade ute var inget dom verkade tycka vara så märkligt. Men dassen var det motstånd emot hela tiden.

Vi rodde ut på sjön, gick i land på andra små öar, det skrattades och stojades. Vi rodde in i solnedgången. Så underbart och så annorlunda mot vårt vanliga liv.

Vi fiskade abborre och fick en del efter att mina föräldrar varit och hälsat på, då min far kom med lite enkla knep för att öka på fångsten. Vi grillade och dom hade även med sej en tårta för att fira lite födelsedag.

Jag och Anna sprang på mornarna och vi tog därefter ett dopp i sjön. En härlig känsla att få klä av sej naken och hoppa i. Det var en plats där det bara var vi och det var en underbar plats.

Mina svärföräldrar kom upp på en fika vilket var mysigt, vi plockade lite blåbär som dom fick med sej hem. En tur ut på sjön med båtarna bjöd vi givetvis också på.

Kidsen har haft olika uppdrag som skulle klaras av, dom skulle skriva en sång om vistelsen, dom skulle göra upp eld och bränna av ett snöre. Vi gick tipsrunda och vi spelade spel. Vi hade priser till dom i form av kvällens snacks och en piltavla som sattes upp. Den användes sen väldigt flitigt.

Jag vi äldre uppskattade vistelses enormt och så även Kennet som verkligen älskade allt med sjölivet. Han åkte båt, suppade och fiskade hela dagarna. Så fort någon närmade sej bryggan kom han. Och kvällarna slog han ihop som ett litet korthus, helt slut.

Jag uppskattade dagarna, det där med att inte veta vad klockan var, jag behövde inte veta det. Vi gick upp när det ljusnade och gick och la oss när mörkret föll. Alla övrig tid spenderades utomhus. Ja det var ett stort Wow. Jag längtar redan tillbaka.

Jockarp.