Mot alla odds....

Ja vi lever ju i ett datofieratsamhälle och vi kommer förmodligen att göra det hela vår livstid, allt annat vore väl märkligt.
Mmm som så ofta tar jag tjurskrället i hornen och lite utmaningen har man ju inte dött av.
Det är ju ofta så att i sinom tid måste man lära sej de nya sakerna som dyker upp och händer, så varför inte angripa det direkt då liksom. Så jobbar jag :)

I datordjunglens lianer kastar jag mej vidare likt Tarzan och nu stannade lianen på twitter, klart man måste testa, jag har bara hört positiva saker om detta forum, så varför inte.
Problemet är dock som vanligt att jag har vissa problem när jag ska lära mej något nytt.
Jag tror att jag gör rätt men det visar sej vara fel.
Twitter problemet är nu att jag ska kunna twittra från mobilen, men jag får inte till det, Gahhh Varför???
Jag efterlyser nu något smarthuvud som kan ge mej lättförståelig information för att lösa mitt lilla dilemma, någon som kan förklara för mej som om jag vore fyra år.

En annan sak i denna lite för mej svårbegripliga twitter historia är, kan man koppla ihop twitter med facebook, men inte tvärt om, alltså att det jag twittrar om kommer upp på fb men det jag fb:ar om inte kommer upp på twitter, är detta möjligt? någon som vet?
Kan man möjligen gå en twitterkurs?

Pannkakor utomhus är det bästa som finns :)

Livet handlar ju även om lite annat än datorer de handlar i mitt fall om min underbara lilla dotter, djur och natur, familj och vänner.
Igår kombinerade jag, barn, promenad, djur och vän. En långtur på berget på morgonkvisten, kaffe, kaka och lekande barn i söderläge, allt hade varit perfekt om det inte varit för min väns skäggiga sambo som höll på att skrämma livet av myset. Långa läppen kom fram och upp i famnen för lite tröst, jag tror myset behöver lite träning vad det gäller håriga män :)
Brrr kanske jag med för den delen.

Annars höll vi oss mest i söderläge under stora delar av dagen vilket klart resulterade i en ljuvlig gyllenbrun nyans på huden fram på kvällen.
Vi hann givetvis med ännu en sväng på berget så mätaren på mobilen slutade på cirka två mil, två futtiga mil, ja det är inte mycket för mej det, men jag skänkte minsann hjältarna i programmet mot alla odds en tanke när jag läste av min mätare.
Dom som med diverse avsaknaden av kroppsdelar skulle ta sej 150 mil från viktoriafallen i Zambia till skelettkusten i Namibia ingen dålig bedrift det, alla lyckades inte ta sej hela vägen men de flesta kom faktiskt fram. Bra jobbat.

Trött efter en heldag ute ;)

Jockarp.