Vardagslunken...

Bus i kusinens säng ;)

Livet börjar så sakta stabilisera sej efter vår senaste resa och aldrig har jag väl blivit så välkomnade hem som efter denna tripp, mina söta vänner som saknat mej och även låta mej få reda på det. De är en härlig känsla det.
Myset är inte riktigt i topp form än, de var en rejäl smäll hon fick, de var en pärs säger jag något annat ljuger jag, men samtidigt var det skönt att hon nu haft feber så jag vet hur hon reagerar och beter sej när hon blir sjuk, trist bara att hon prickade in det over there.

Hon är extremt mammig nu, hon är som en igel på mej, hon gnäller och inget duger och ja det håller på att driva mej till vansinne i bland.
När det är som värst och jag håller på att tappa fattningen, när jag tänker på att andas och när tänderna i över käken pressas hårt mot tänderna i nedre käken, ja då säger jag till mej själv.
- Det tog sex försök, det var blod, svett och massa tårar för att lyckas få denna lilla underbara och just nu gnälliga lilla tjej.
Förhelvete Leonora skärp dej och var lycklig.....Ja och då går det ganska bra även om bägaren är på gränsen till över full.

Såklart är hon glad också...oftast :)

Tvätten är nu klar, de var minsann inte många plagg i den resväskan som inte innehöll kräk eller bajs. Nåväl nu är det historia, den kommer säkert att upprepas men måtte det dröja.
Bilen tvättades, avlopp rensades och ved kördes in, de var gårdagens stora projekt.
Efter arbetet var det kalas dags, Mollies kusin fyllde sju år, hon är stora tjejen nu minsann, nyss var hon nyfödd och nu går hon i skolan, man hinner ju knappast med. snabba ryck må jag säga.

Stora tjejer :)

De busades på och de byggdes med lego, trots att de ibland satt ett mys i legolådan, ett mys som skulle lägga beslag på varje liten bit som kusinerna ville bygga men, dom stora fann sej i hennes bortskämda beteende och lät henne hållas. Är man stor ska man vara snäll :)
Mollie hittade en låda med kramdjur, den stora draken höll på att skrämma ihjäl henne. Men till slut hittade hon några små gosedjur som föll henne i smaken och som passade ett litet mys betydligt bättre.
Ja nog hade vi en fin eftermiddag alltid.

Hmm vad ska jag ta?

Den var väl söt :)

Fram mot kvällningen tog vi en liten vända ut i stallet, de är skönt att komma ut lite och bara gå omkring här hemma på borgen och andas in frisk jockarpsluft, den är svårslagen på vårkanten. Nu väntar vi bara på grisskitdoften som snart kommer att sprida sej likt en dimma över vesan och upp i byn vilket den gör varje år. (Som Kalle Moraeus sjunger) Underbart ;-)

Jockarp.