onsdag 7 mars 2012

Guldbaggegalan ;-)



Hoppsan sa....
Projekt film har fått sponsorer.
Intresset har inte precis svalnat i ämnet vilket jag så klart tycker är bra.
Just nu är filmcentrum med på tåget som tuffar omkring med en flata och en lite tjej på 15 månader som på grund av att lagarna är lite märkligt formulerad i Sverige har hamnat lite utanför samhället vad det gäller biten vårdnadshavare. (eller brist på det)
De känns bra att det kommer in pengar så att vi kan jobba vidare och att möjligheten fortfarande finns till att följa oss på vår vidare resa i dessa viktiga frågor, om vi lyckas eller misslyckas ja det återstår väl att se, men nu är det iallafall klart att det ska dokumenteras vidare igenom kameralinsen.
Jag får väl köpa mej en tjusig strass för det blir väl Guldbaggegalan om några år då ja ;)

Lite värme och lite nyheter ;)


Guldbagge eller inte så har eller ska jag säga hade jag turen att stöta ihop med väldigt professionella människor inom branschen. Med tanke på att när telefonen ringde ganska sent den där vinterkvällen och den första kontakten togs så var jag väldigt sårbar.
Myset var bara någon månad gammal och ja det som hade hänt hade ju hänt. Jag var väl inte jättestabil av förståeliga skäl.
Vi fann varandra och det har tagits i vår takt, de har filmats på våra villkor och Mollies välbefinnande har hela tiden varit i fokus, ibland har det filmats utan henne men då har hon varit i trygga händer antingen hos någon i familjen eller med vänner jag litar fullt på.
Det har alltså inte gått någon nöd på lilla fröken. Inte på mej heller även om det ibland varit lite kämpigt att ha en kamera i nosen när man skullat till att göra något eller pratat om något känsligt. Men ska mitt liv som pågår skildras så finns det inte så många andra vägar att gå.

Jag har ju sett detta som en super chans, både att få fram den sjukaste historien i Jockarpshistoria, att försöka påverka, men även att få en inblick i hur filminspelning och TV fungerar.
Jag har plågat producenten med mina frågor, det har varit alltifrån hur myggan fungerar till hur kontakten med TV funkar.
Min öppenhet och nyfikenhet har gjorts att det har berättats för mej betydligt mer än det annars är brukligt att man gör. Men frågar man inte får man ju inget veta.
Ja projektet fortgår alltså glädjande.

Oj så liten :)
Full fokus på vårbruket ;)
Åh hopp....

Från bagge till sandlådan, vi blev bjudna på namnsdagstårta igår, jordgubbar på toppen gjorde det hela betydligt mer sommrigt än vad det faktiskt var.
Ungarna lekte lite i sandlådan först och lite grillat till förrätt innan tårtan skulle angripas, de är så lite som behövs för att fylla mysfaktorn och vända ett bittert humör till något mindre bittert, tro det eller ej men det var inte jag som stod för gårdagens bitterhet ;-)

Vi provhoppade studsmattan och det var nog med en blandning av spänning och skräck, Mollie skrattade rakt ut, för att sen vända och vilja komma in i min famn.
Myset visade även prov på sitt humör när säckakärran togs fram, hon hade ingen tanke på att dela med sej av detta hjälpmedel, hon skulle köra och hon skulle köra själv.
Resultat = vansinnig.
Grabbarna tog på sej hörselkåpor och fortsatte att retas med henne en stund. Elakt men kärleksfullt, (hum kan något vara det?)

Allt går att fira...

Vad mer då, jo hela familjen Vilhelmsson/Jönsson samlades för lite samkväm frampå kvällningen, trevligt och som vanligt var allt ljus på minstingen i gänget.
De sista buset innan godnatt var att köra resväska, hur kul kan det vara, tydligen hur kul som helst, de skrattades hejdlöst här hemma i palatset.


Åter en toppen dag.
Nu väntar nya utmaningar och äventyr ;)

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar