Inte ett planerat löpsteg har jag fått in denna veckan, om det tycker jag inte. Jag behöver min löpning men av väldigt förklarliga skäl har det inte blivit så.
Det tillstötte komplikationer i vårt projekt, komplikationer av allvarlig karaktär. Det ledde till att dagarna har blivit lite upp och ner.
Vi har försökt att ta hand om varandra på bästa sätt nu när vi haft det tufft. Det har varit en del tårar, skratt, kramar och klappar på axlarna. Vi försöker dra upp varandra, ibland frågar man sej och orden tänk om har varit starten på många meningar de senaste dygnet. Funderingar på människors empati eller brist på det har även det varit ett ämne jag har funderat väldigt över.
Stöttningen hemifrån har varit stor, mormor fick hämta myset och hon har blivit väl omhändertagen. Jag däremot känner att tiden från myset har varit på tok för lång, det är mitt barn och hon ska vara med mej.
Nu inleds helgen och det ska bestå av att umgås med människor som ger mej energi. Vi har huset fullt av inneboende och det ska det njutas av.
Jag ska försöka få till ett långpass löpning och jag ska krama och mysa med min dotter.
Det är min plan och den ska följas till punkt och prickar.
Vi kommer att börja med teater i morgon.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar