Böcker och leende.....

Lämnade detta tidigt....

Klöök. Uppstigning klockan fem, det är ingen höjdare, speciellt inte efter en natt som gått i tecknet hett, passionerat, eldigt och därmed vaket. Visst att det var värt det men man får alltid betala i någon ände. Och plikttrogen som jag är så klev jag upp fastän jag helst av allt velat ligga kvar och gosa.
En snabb titt i spegeln medans tänderna borstades. Hua det var ingen vacker syn som mötte mej, men jag kostade ändå på mej ett leende och då kändes allt så mycket bättre. Ett leende kan förändra väldigt mycket.

Dagen bestod av att flytta ved med en 80-tons truck, jag gillar det väldigt och just nu skulle jag kunnat sitta bakom spakarna i alla oändlighet känns det som, men ja, jag vet hur jag är och hur jag kommer att känna inom en snar framtid. Jag kommer behöva utmanas.

Mollie lämnades av vid taxin av min kära sambo och hon hämtades upp på fritids efter skolslutet av mormor.
När jag kom hem hoppade jag bums i löparkläderna och drog iväg. Upp för mördabacken, så härligt med motstånd. När jag sprang längs landsvägen så kom det bilar och personerna i en del av dessa bilar vevade ner rutan och tjoade på mej, dom gratulerade till kärleken och det var vackra ord om att dom tyckte att jag skött mej utomordentligt bra i Tv. Tack och ett leende sen drog jag vidare. Det är underbart med människor som kan glädjas med andra, jag blir varm i hela kroppen.

Detta underljuvliga fortsatte sen. Mollie och jag drog till stan, jag hade en hel hög med böcker som skulle levereras. Vi hade ett fasligt bry att bära allt men min lilla vapendragare var mej behjälplig. Tack.
Vi lämnade böckerna och körde och handlade lite mat. Vidare körde vi till ett ställe som heter dollarstore, det var första gången jag var där. Jag såg det som komiskt att jag inte varit där och att det stod skyltar om att dom skulle fira ett år. Helt otroligt egentligen med tanke på att det inte är jätte många butiker som öppnar i vår lilla fina stad.
På varje ställe vi besökte var det samma sak, alla kom fram både kända och okända för att gratulera mej till att Louise och min väg korsades. Många var småbesvikna för att dom inte fick följa oss på gården men självklart förstod dom och tyckte att jag fattat helt rätt beslut. Man blir stärkt av sådan feedback helt klart.
Vi kom hem till palatset senare än planerat men så är det när man är sugen på att tjitttjatta med alla som kommer i ens väg ;)

Vi lagade en snabb middag och landade som två vrak i soffan till fångarna på fortet. Mollie älskar fångarna på fortet just nu. Och jag behövde en stunds vila.

Stockholms besök ;)

Jockarp.