Fotbollskläder.....

Samma frissa <3

Vardag, jodå. Mollie väcktes och hon var som solens strålar, enastående glad över livet. Det smittar och jag blev glad och lycklig jag med. Två lyckliga fröknar satte sej vid frukostbordet och filosoferade om livet. Jag älskar dessa stunder ihop med min dotter, dom är så värdefulla för oss båda.

Jag vinkade av min dotter vid taxin och begav mej in i sängen igen, jag kröp ner bredvid kvinnan i mitt liv men jag fick ett morrande mottagande. Tjurig för dissandet gick jag upp igen och hoppade i löparkläderna. Jag behövde det så väl just där och då. Distraktion för ögonblicket och träning inför marathon i längden. En bra kombo en tisdagsmorgon. Jag angrep mördabacken, bara för att jag kunde helt enkelt. Det var underljuvligt att andas in hösten, se skiftningarna på trädens löv och känna grusade vägar under fötterna. Total närvaro där.

Hem och duschen för mej och vidare tvättning av nergrisad suv. Bägge tvättarna behövdes.
En snabb lunch sen drog jag till stan för att hämta ut Mollies nya träningsdress till fotbollen, hon har inte tränat på några gånger nu för hon kände att hon inte passade in. Det är inte lätt att var en ung fröken, men nu kommer hon att passa in.

Jag hade ett möte som varade i tre timmar så det var min eftermiddagsaktivitet. Jag hann med att ringa några samtal gällande mitt andra kneg. Det är nytt, det är spännande och det är sjukt utmanande.
När jag satt i möte ringde det från fritids, det var unga fröken Vilhelmsson med frågan.
Får jag leka med en kompis mamma?
Självklart blev svaret.
Hon hämtades sen upp av mormor som tog med henne till simskolan, det var ett tag sen dom två träffades och det var en bra aktivitet. Mollie tog ett nytt märke, röda krabban tror jag det hette. Mäkta stolt var hon och jag.

Under tiden hon simmade så tog jag min kära flickvän på bio, spontant och fint. Filmen handlade om mannen i mitt liv. Herr Winnerbäck. En fin film där han visade upp en massa sidor hos sej själv, naket och avskalat och självklart med en massa bra musik.

Och så har jag fått ett bekymmer som jag hoppas ska lösa sej. Det är människor som beställt min bok men inte lämnat varken namn eller adress, jag har just nu lite bekymmer över hur jag ska kunna skicka boken.
Så om det skulle vara någon bloggläsare som känner sej träffad så ber jag er att höra av er till mej i något forum så att ni kan få ett ex av boken. Tack.

Kvällen slutade lika vackert som den började, när jag nattade Mollie och skulle lämna hennes rum viskade jag till henne att jag älskade henne. Då hör jag hennes underbara lilla stämma säga.
- Jag älskar dej med mamma.
Hon är så otroligt fin min lilla dotter.

Jockarp.