Risigt……

Fy tusan. Jag mådde allt annat än bra. Uppklivning vid fem för en mil i springskorna på berget. Sambo och hund. Ja det låter som en fantastisk start på dagen. Det var det också, om det inte vore för att jag blev illamående. Hur äckligt som helst. Det är ytterst ovanligt att jag mår illa. Det händer oftast under eller efter ett maraton. Men inte bara sådär när jag klivit upp ur sängen.

Men vi sprang på och det släppt lite som väl var.

Hem och kaffe. Barnet väcktes och skickades med bussen till skolan. Sen väntade det jobb i vedhögen under förmiddagen. Men ja jag var sliten. Illamåendet kom och gick. Mollie ringde och sa att hon inte mådde bra så hon fick hämtas upp i skolan. Jag jobbade på hela förmiddagen sen blev det paus. Det behövdes. Jag satte mej i en stol men mådde risigt så det fick bli vågrät ställning i soffan. Jag sov två timmar. Piggare och det fick bli en liten tur med Kennet i vårvädret på berget.

Hem igen och nä fortfarande inte bra. Mollie såg pigg ut men sa att hon inte var det. Usch. Middag skulle lagas men jag kunde liksom inte stå vid spisen. Jag blev äcklad.

Min sambo kom hem och tog över. Mollie och jag petade i maten. Ingen av oss mådde så bra så matlusten infann sej.

Jag gick till sängs och kvinnan i mitt liv kom och kröp ner bredvid mej. Jag sov med en varm vetepåse under täcket i tre timmar. Klockan 22:00 var det uppstigning. Nattjänst väntade. Jag kollade av Mollie och kramade henne godnatt. 

För dagen tog jag bilen till jobbet. Jag tänkte ifall att jag skulle bli risigare. Men Nix pix, som väl var blev jag bättre. Ja nu hoppas jag det är över både för mej och myset.

Jockarp.