Livsbalans

Nytt förkläde som mormor köpt ;)

En runda till stan och bibblan, hela stan var full med folk när vi kom ut därifrån, loppislördag. Mycket trevligt måste jag säga. Vi mötte våra vänner och tog en spontanfika. Det var inte bara vi, hela fiket var fullt med folk. Ut på torget och parkering på en bänk, en gammal dam på 80+ satt på samma bänk och givetvis började vi prata. En kommuninvånare som jag aldrig sett förut och i går satt jag och blarrade om väder och vind, ljungaviken och brolopp. Älskade lilla småstad.
Mer känt folk. ja herregud vart jag än vände mej såg jag ansikten jag kände igen. Det är roligt.
Ett ansikte som jag faktiskt längtat efter att se var min psykologs. Jag gick fram och jag fick en kram. Så underbart. Vi pratade om livet och hon tycket jag så välmående ut. Boken kom på tapeteten och hon ville gärna ha ett ex. Det får jag väl fixa som den goda patient jag är, eller var ;)

Mästerkocken är på gång 08,00.

Om det var mötet med min psykolog eller vad det var som fick mej att känna en känsla i kroppen av kärlek det vet jag inte. Men under min löprunda hände det något märkligt. Jag funderade inte så mycket utan lät tankarna härja fritt, det är spännande.
Jag log, jag ler mycket nu för tiden och jag älskar att le.
Alltså var det ljusa mysiga och helt ljuvliga tankar som fyllde min kropp. Jag kände mej som jag gjorde när jag träffade min ex fru första gången, spänningen, längtan, nyfikenheten och pirret i magen. Det är en helt underbar känsla och jag har varit utan den så vansinnig länge så jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva den igen.
Anledningen till den sköna känslan är nog inte en utan många som sammanfaller just nu, jag har hittat en balans.
Jag känner den i min kropp och ofta får jag grepp om den på mina löparundor. En balans mellan kosten och löpningen, jag känner mej nöjd med min kropp och hur det reagerar och presterar. Jag känner mej ursnygg och jag är stark.
Jag känner även en mycket god balans till livet, lagom mycket jobb, perfekt mängd tid med myset. Bra ekonomi, fullt frisk och en nyfikenhet som för mej framåt i livet. Jag skulle egentligen bara sitta och njuta. Och det tar jag mej faktiskt lite tid till att göra.

Det enda lilla mörka moln på himlen just nu är det om att jag inte är den som håller mej i skinnet vad det gäller att inte svära precis. Nä faktum är att det kommer ofta ut svordomar ur min mun. Jag har sett det som väldigt märkligt att Mollie inte har anammat det innan. Men så i går kom det och jag höll på att skratta ihjäl mej.
Hon satt på diskbänken och hjälpte mej med vardagsbestyren, hon tappade balansen och vinglade till där hon satt och sa då.
-Fan jag höll på att ramla ner.
Vad sa du sa jag.
-Fan jag höll på att ramla ner upprepar hon då.
Hehe ja så nu blir det till att vakta tungan, hur det nu ska gå till?

Kvällen spenderades ihop med mina föräldrar på en restaurang, notan stod på mej, jag får försöka kompensera och visa tacksamhet för allt dom gör för mej och myset.

Jockarp.