Hejdå boken.....

Barnarbete :)

Förmiddag som hundvakt då passades det på att klippa gräset. Myset skulle ha sin lilla klänning på sej, jag var inte riktigt nöjd med det eftersom viss olja, bensin och annat klädovänliga vätskor finns på gräsklippare med omnejd.
Hon åkte en sväng men hoppade sen av, jag tycker det är lite obehagligt att ha henne springandes på gräset när jag klipper, det är så lätt hänt att man kör på nån liten sten som flyger i väg och träffa olyckligt någonstans.
Ett spontanbesök från ponnytämjaren och givetvis kaffe på altanen, jag gillar dessa besök. Dom spontana alltså :) Och ponnytämjaren med så klart.

Hundbrottning :)

Jag la sista lilla touchen på boken, det var några kolon och punkter som jag ville ha dit. Nu har jag lämnat den ifrån mej, nu ligger den inte på mitt bord längre. Nu ska den åka sin sista resa från fil till färdig bok. Jag kan inte göra mer nu, jag var mogen att lämna den (tror jag)

Vilken resa. Och då menar jag inte bara resan som är innehållet i boken, nej nu tänker jag närmast på den resan jag gjort med boken. Det är inte enkelt att skriva en bok, jag vet.
Jag hade en berättelse och ändå har jag lagt flera hundra timmar på att få den läsbar. Alla kan skriva en bok, frågan är om man gör det.
Jag har gjort det och jag har gjort det på mitt sätt. En bok på 235 sidor där varje litet kommatecken, där varje lite bokstav är skrivet av mej.
Jag är så sjukt imponerad och stolt över mej själv.

Tvivel, givetvis har det funnits tvivel med på denna resan, flera gånger till och med. Sist var det ett stort tvivel det var en riktig smäll på näsan. Jag var nästan färdig till att ge upp, samtidigt är det inte min stil. Leonora Vilhelmsson är inte den typen av människa som ger upp.
Och när jag frågade mej frågan om pistolen, ni minns kanske. Frågan var.
-Har du en pistol riktad mot huvudet.
- Är du tvingad under hot att skriva en bok?
Svaret blev givetvis.
-NEJ.
Då var det enkelt att fortsätta. Fortsätta för att jag ville det.

Drickapaus...

Det känns lite tomt nu, jag har haft boken hängandes med mej varje kväll, även om jag så klart inte jobbat med den varje kväll så har den varit en del av mitt liv.
Men nu börjar det en ny resa, nu börjar en mycket spännande resa. Resan att ge ut och sälja en bok. Denna resan har jag sett fram emot och drömt om i över ett år. Så nog är jag redo alltid :)
Jag står snart med 1000 ex av boken som heter Under regnbågen -i skuggan av lagen- i mina händer. Sug på den alltså. Det är stort.
Medans jag satte det sista med boken så var mormor och myset iväg och köpte nya klänningar. Två nya urtjusiga blev det.
Och dom skulle användas på direkten.

Äppeldags för "Mormor"

Kvällen blev lugn, jag brassade favvorätten. Helstekt kyckling och potatis. Lingonsylt på mysets order. Det blev en kalas kväll.


Jockarp.