På språng ;)

Argaleken kan börja ;)

En tändstickskask triggade till lek.
Myset tog ut två stycken stickor ur asken och började leka snigel med sin mamma, hon hämtade en mössa och tejpen skulle fram så hon kunde tejpa fast stickorna på mössan. Efter en stund ändrade hon sej och jag blev en ko.
Ja man får väl vara glad så länge hon inte jämför mej med satan själv ;)

Hon fortsatte sen morgonen med att riva sönder lite på baksidan på en bok som är lånad på biblioteket, jag talade pedagogiskt om för min dotter att det inte lämpade sej att göra på det viset.
Hon hoppade då vidare i livet och sa att hon kunde slå kullerbytta.
Ja vad ska man säga? Barn.

Jag tog en tidig löprunda och det med en väldans massa spring i benen, jag kunde inte på något vis i världen motstå mördabacken. Jag njöt varje steg uppför. Den känslan önskar jag alla.
Väl uppe drog jag på ett tempo som var för tok för högt, jag matade dom sista kilometrarna hem i 3.40 tempo. Det märktes minsann, mjölksyran låg nära, jag kände den killande, trötta och spända känslan i översidan av låren men jag matade på. Någon gång måste man ju bli lite trött :)
Klockan på min arm var mer än nöjd vid avslutat pass. Publiken jublade och jag hade gjort ett mycket bra pass informerade den mej om. Tack.

Röjsågen togs fram, det behövdes ansas runt palatsets väggar. Jag tänker alltid på Ulf Lundells låt Daniellas hus när jag går med sågen på magen. Raden -Gräset växer villt och högt, på hennes gård. Det finns dom som säger att hon behöver vård-
Den är väldigt fin hela sången men just den där raden om att allt växer villt och högt och att anledningen till att det ser ut som det gör är att hon anses behöva vård. Intressant sång det där.

Eftermiddags aktivitet blev leklandet med våra goda och roliga vänner.
Det hade utlovats massvis med regn och innan vi kom fram till landet så regnande det. Ett bra alternativ alltså.
Barnen lekte mycket själva och vi lät bli att störa, det går bäst då. Istället samtalade vi om kärlek, barn och om livet i största allmänhet. Mysigt,
Inom affären innan vi åter styrde hemåt och jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt trevligt att handla tillsammans. Det känns som en liten familj liksom. Det är ju så det skulle varit.
Mys i soffan gällde för mej och myset och när hon lagt sej packade jag väskan för dagens utflykt.
Ja minsann, vi är på språng ;)

Ibland får man jobba på lite ;)

Jockarp.