Mys och bus....

En dag i mysets tecken. Morgonpromenad till kusinerna, en andra frukost intogs. Kaffe till mej och oboy till myset, det har hon aldrig fått hemma i palatset men jag antar hon druckit det innan någonstans för hon hade full koll på vad det var.
Studsande på mattan givetvis, hon var söt som socker när hon klädd i sin nya fina klänning hoppade för glatta livet.
Vi gick hem packade väskan och hoppade upp på cykeln, in till stan bar det. Vi mötte upp våra vänner sen blev det bus i lekparken och på torget. En glass till barnen och en räkmacka till mej piffade vi till nationaldagen med. Vilket lyxliv.
När jag stod i lekparken kunde jag inte låta bli att tänka på vilka kontraster jag har i mitt liv. Häromdagen var jag på Rosenbad och pratade med bestämmarna i vårt land och dagen efter stod jag och gungade högre och högre fart på mitt mys när hon gungade. Visst är det väl märkligt.

Vi cyklade hem nöjda av stads luften och myset var sömnig så vi fick lura middag en timme. Sen blev det häng i sandlådan för hela slanten.

Myset grävde och jag satt och brunade mej i en brassestol. Jesus vad lättlevt livet kan vara ibland. Men jag såg dessa timmar som förberedelse inför den kommande helgen på bruket. Det blir tuffa timmar, jag är ovan vid heltidsarbete nu, det är inte min grej längre.

Våra vänner vi härjat med under förmiddagen kom och efter lite häng i trädgården lastade vi in oss i bilen för färd ut till rocken.
Vi strosade runt på området och sög in festivalstämningen. Barnen åt glupskt i sej korv och mos och vi mammor tog thaimat, smarrigt värre. Vi satte oss på en filt och åt vår mat, att titta på förbipasserande människor är en sällsynt trevlig aktivitet. Barnen busade och fullehundarna vinglade förbi.
Jag tänker på glädjen med festivaler men jag tänker även på ledsamheterna, allt detta fylle. Vuxna människor som beter sej som svin. Hua jag har själv varit ett partydjur, men det finns inte på kartan att jag nånsin skulle kunna få i ett återfall i att springa packad på en festival. Ärligt talat tycker jag att det är vidrigt att se vuxna människor som är föräldrar, mor-farföräldrar springa runt kanonfulla. Det är inte okej. Och nej jag är inte präktig. Jag är bara en ansvarsfull mamma.

Jockarp.