Norrland....

Höga kusten och myset...

Utsikt från dasset ;)

Man hittar mycket kul i Sverige..

Att min dotter är av en sällsynt sort det har jag aldrig tvivlat på och än en gång har hon bevisat hur grym hon är.
Vi lämnade byn och körde norröver mot vår kära huvudstad. Vi körde 55 mil i ett sträck och det var inga problem alls.
En övernattning på en ö med fina människor. Vi käkade och sen var det nattning. Bilen packades om och vi hade ytterligare 50 mil att avverka. Dessa gick minst lika smidigt.
En tur över Höga kusten bron, vi stannade till och knäppte några bilder. Det är vackert. Sverige är otroligt vackert.

Mot vårt mål och det visade sej vara bedårande. Ett hus som låg precis vid sjökanten. Det var ett härligt lugn och jag gillar det.
Midsommar firades, precis så svenskt som det brukar. Sill, nubbe och lekar. Mollie och jag plockade blommor det gillar vi båda två.
Att Norrland är speciellet är heller inget jag tvivlar på. Det var så ljust hela tiden, dygnet var långt vilket kan vara bra om man vill hinna med mycket.
Det gjorde vi :)

Fiske och hundpromenader...

En plats för viktiga samtal.....

Vi fiskade regnbåge vid en sjö och myset drog upp tre stycken. Lyckan var stor och jag bara log. Vi grillade korv över öppen eld med pinnar och vi pratade och skrattade. Helt underljuvligt.

En tur till Skuleberget, det var magnifik utsikt. Mollie tog sej obehindrat upp på toppen och jag var stolt, hon gick närmare en mil och inga klagomål.
På toppen tog vi kaffe och ner åkte vi lift. Hua det var högt men det gick bra.

En dag i ett äventyrsbad till mysets belåtenhet, ja vi vuxna hade även vi en skön stund. Härligt att kunna blanda och ge fullt ut. Det kallas väl semester det ;)

Jag hade ett samtal med en man på en bänk, ett viktigt vuxet samtal. Det kändes varmt, ömt och kärleksfullt. Respekten för honom är stor och jag är otroligt tacksam över samtalet.
Med lättat hjärta fortsatte våra dagar med skratt, kramar, kärlek och härlig samtal. Helt i min smak alltså.

Lite träning fick jag till men det var lugna pass. Jag hade inte behov av mer. Men den kommande veckan vet jag att jag kommer att pressa mej. Jag behöver en distraktion.

Vägen hem. 104 mil, vi hade sällskap dom första 20 milen men sista biten var det bara jag och myset, full levens även där av henne. Helt otroligt. Inte ett klagomål och pauserna var få.
Hem till södern kom vi på kvällskvisten och när Myset mötte sina kamphundar kom tårarna på henne. Hon hade saknat dom massivt.

Ännu en resa är till ända och det har varit helt fanatiskt. Tack för det alla inblandade <3

Fantastisk natur...

Myset på toppen :)

Jockarp.