onsdag 7 juni 2017

Perfektion....

Hehe, sångfågel, njaaaa...

Så stor vänskap. Vilken resa.


Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Detta har varit en vecka när jag befunnit mej i en bubbla av känslor och händelser. Bra händelser och bra känslor men det är stort.

Jag har befunnit mej uppåt i landet och jag älskar verkligen att köra bil, att göra det med en annan person vid min sida gör det hela än mer underljuvligt. En bilfärd kan vara så mycket mer än bara att ta sej från A-B.

Jag har även åkt bil och det i en bil där det stod Idol 2017 på sidan, jag kände mej som en rockstjärna när jag hoppade ur bilen och folk vrålglodde på mej ;)
Det har filmats och det har fotats, det har stöts och blöts vad som ska ske.
Jag har skrattat hysteriskt, jag har kramats, jag har sett tårar rinna ut med kinder för min skull och jag har kysst en vacker kvinna. Känslan av perfektion, fulländat, fullkomligt. Jag är där och jag är den lyckligaste kvinnan på jorden just nu.
Jag har mått så otroligt bra känslomässigt, jag kan inte minnas att jag någonsin känt som jag gör. Det verkar som att vid 40-års ålder är det min tur och det känns mer än rättvist :)

Stolt..


Mollie har avverkat tre springlopp, hon gå minsann i sin mors fotsteg. Hon har fått två medaljer och lyckan var självklart stor. Första loppet vurpade hon i men dom andra två låg hon bra till. I framkant alltså.
Vi har provat på fotbollsträning och vi har varit på simskolan. Vi har grillat vid sjön, vi har roadtrippat på Österlen, ja kapaciteten är enormt stor.
Mollie har varit inneboende på undantaget i några dagar, det var längesen och hon tycker att det är så perfekt. Hon busar med kamphundarna och mormor och morfar har full närvaro med henne. Hon är lyckligt lottad min lilla dotter.

Det har redan skett stora förändringar i mitt liv och jag vet att med den personen som kom in i mitt liv med ett brak så kommer inget att bli sej likt igen och jag bara ler.
Jag har alltid haft ett behov av att flytta framtiden bakåt. Att se till att jag är förberedd på vad som ska komma men nja just i detta väljer jag att leva i nuet och lita på att det är det som är meningen.
Jag har sett på sista tiden att livet kan svänga otroligt åt alla håll och att hur mycket jag än förberett och simulerat händelser för mej själv så har det inte blivit på något av dom sätten. Och ja, jag älskar det.
Jag har hittat rätt. Jag har kommit hem.

Mina <3

Österlen har aldrig varit vackrare....


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar