onsdag 14 juni 2017

Sommarlov......

Redo....


Morgonfritids och det gick väldigt smidigt, vi spelade hög musik i bilen och vi sjöng med för fulla muggar. Vilken kanon start på dagen. Vi kramades och sa att vi älskade varandra, en puss på kinden och hej då.
Jag skötte mitt jobb och det gick bra, jag hade ett grymt flow.

Jag begav mej hem tidigt, jag hade mycket som skulle fixas med. Det nalkades skolavslutning och det var mysets första och det var en viktig del i vårt liv, det skulle helst bli perfekt.
Och det blev det.
Vi snyggade till oss, Mollie hade fått en tjusig klänning av mormor och den skulle på, hon hade lite trubbel med byxvalet och lite tårar fälldes på grund av det. Stormen reds ut och vi hittade ett par brallor som satt som en smäck på henne och dom passade utmärkt i färg. Tack gode gud för det ;)

Vi begav oss till kyrkan och den blev helt sprängfylld, jag tror aldrig att det varit så mycket folk i kyrkan någonsin. Och sötast var självklart min lilla dotter. Hon stod längst fram i ledet med den svenska flaggan i handen. Jag höll tårarna inne men det var på gränsen, jag var så stolt över att se henne så fin tillsammans med sina klasskamrater, lycklig intågande med fanan i handen. Tänk vad bra det blev trots allt. Min dotter är godhjärtad, rar och en god kamrat.
Ja en klapp på axeln på mej helt klart. Jag är stolt över vad jag åstadkommit med mitt liv och med min dotter.
Jag mindes även mina egna skolavslutningar som barn, dom passerade förbi på min näthinna i all hast, de var lyckliga minnen. Jag hoppas att Mollie också kommer minnas dagen med glädje.




Dom sjöng några sånger och några barn läste några somriga rader, att det lät som en robot som pratade gjorde det hela något komiskt och jag kunde omöjligt låta bli att flina där lite i kyrkbänken. Men samtidigt tyckte jag självklart att kidsen var enormt modiga som faktiskt ställde sej rakt upp och ner och pratade om doften av hö och randiga kattungar. Fint.

Vi lämnade kyrkan och gick på restaurang på tu man hand. Det är sällan vi går själva men det var faktiskt ganska mysigt, vi satt och småpratade lite om skolan, maten och om sommarlovet. Bara myset och jag. Till efterrätt blev det en glass för lilla fröken, jag lät bli.

Vi drog hem till byn och det såg stelt ut i vardagsrummet, nepp det dög inte, jag frågade Mollie om det inte var dags för lite blomsterplock. Hon var på bums. Vi tog lupiner även denna gång, vi passar på så länge dom är fina. Vi stötte på en dunderstor snok, vilken vi utforskade på lite närmare håll. Jag har lärt mej att inte skrämmas av det djuret nu på gamla dar.(så har det inte alltid varit) Jag klarar hantera den rädslan och jag är stolt över det.
Mollie bryr sej inte om ormar vilket jag tycker är bra. Fobier är igen vidare last att bära på. Tungt och onödigt liksom.

Myset nattades och jag tog tag i tvätten, nu är korgen tom, go känsla, men nu börjar vi  om ;)

Så här firar vi sommarlovet....


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar