Rädsla....

Lycka <3

Att barn inte tänker riktigt likadant som vuxna har jag märkt innan men det märktes tydligt lördagförmiddag på simskolan. Vi skulle simma ett extrapass och det var alltså i en annan grupp än den vi vanligtvis brukar vara i.
Min dotter vägrade att gå i vattnet. Hon påstod sej vara rädd. Och det var hon säkert också. Men jag förstod det inte. Det var samma vatten, samma simlärare och samma mamma som var med. I min värld en total trygghet för min dotter. Den enda skillnaden jag såg var att det var andra barn i gruppen.
Jag kände det som ett enormt nederlag att jag inte kunde invagga min dotter i trygghet där på badet så att hon skulle övervinna sina rädslor. I stället blev jag sur och vi körde hem.
Jag har lite att jobba med helt enkelt. Men ingen är perfekt.

Vi busades lite till musik och det är verkligen förlösande för alla sinnen. Leendena blir alltid stora när det dansas. Mollie var superlycklig och det var en vacker bild jag såg av min dotter. Jag såg henne rädd och överlycklig under förmiddagen, skiftningarna är stora. Som livet.

Lite röj i form av gräsklippning. Det blev vackert väder och det höjer humöret ett par snäpp.
Dusch sen var det dags för rockfestival igen.
Årets första festivallangos trycktes ner, vi tog även en låda thaimat, bara för att vi kunde ;) En glass med hasselnötsströssen slank visst ner också.
Vi la oss i gräset och tittade på folk, hur mysigt som helst.
Några nya Convers dojor investerades. Helgen har bjudit på fyra nya par till palatsets skohylla. (dårar)

Hem igen och vi njöt på altanen av den vackra sköna sommarkvällen, det var svårt att ta in att det var så varmt och ljust men den tiden är ju nu. Lycka. Vi satt och småpratade om livet, jag lyssnade på barndomshistorier vilket var väldigt naket och vackert, jag gillar det. Det finns glada minnen men det finns även svåra minnen.
När jag låg där for tankar förbi om att jag enbart vill ge min egen dotter fina vackra minnen från sin barndom, jag vet att jag kommer att misslyckas med det. Men jag har en önskan om att det skulle bli så.

Mollie Vilhemsson var svårsomnade hon bubblade tankar och funderingar med mej. Jag vill ogärna avbryta henne i dom lägena för jag vet att det är viktigt, men när klockan närmar sej tio på kvällen då får jag be henne vara tyst.

Kvällen blev natt och nattätningen i sängen skedde ännu en gång, det får bli uppskärpning på det inom det snaraste tror jag bestämt ;)

Jockarp.