Sockklippet....

Information, samtal och framtidsplanering, en helt okej arbetsdag. Jag fick avvika en stund för att ta nya blodprover och jag vet inte vad som händer. Denna gången fick jag bli stucken tre gånger innan vi hittade en kärl som gav i från sej lite blod. Jag kommer vara helt blå i armvecken av den behandlingen, som väl är har jag aldrig behövt leva på mitt utseende så vad gör ett par små blåa armar :)

När den okejdagen var på upphällning ringde min dotter från fritids och frågade om hon fick hänga med en kompis hem. Självklart får du det, när ska du hämtas? Klockan fem löd order.

De gav mej utrymme till att ta en löptur, det hade inte funnits utrymme till de under dagen men nu blev det ett hål i schemat. 14 grader varmt och jag lämnade vindjackan hemma. Upp på berget och mördabacken fick sej en åthutning denna ljumna onsdagseftermiddag.

Jag har haft bekymmer med att hitta löparsockar som jag trivs med. Och ja, det är viktigt för en löpare. När jag köpte mina första löpaskor för sådär en sju år sen köpte jag tre par sockar av samma modell. Dom har hängt med fram till nu, men nu består dom tyvärr mesta av hål. Jag har känt paniken lura. Jag har provat en del under åren men inga har varit i symbios med mej och mina fötter. Men nu så. Nu har jag hittat ett par nya juveler så det är dags att släppa detta bekymmer. Tack för det.

Jag hämtade upp min dotter och hon hade haft det förträffligt bra, dom hade varit ute hela tiden och hoppat studsmatta, en lite glasspaus sen var det hopp igen. Bra där.

Vi drog hem och jag började brassa käk. Om jag inte var kock i mitt förra liv så tror jag minsann att jag kommer bli det i mitt nästa. Det radas upp Nobelmiddagar i det Jockarpska palatset just nu. Lax som kokades i cocosmjölk med röd currypasta och lime, ja det smakade galet gott. Mollie valde tillbehören och hon valde egenplockade potatisar. Närproducerat alltså, väldigt närproducerat.

Ett infall och vi drog igång att baka, för dagen blev det drömmar och jag måste säga att jag var grymt imponerad över att vi hade hjortronsalt hemma, det är ju annars sånt där som man bruka få flyga till stan efter för att man glömt att investera.
Jag smakade dom inte men dom såg ruskigt goda ut och enligt den yngre upplagan av Vilhelmsson så var smaken himmelsk ;)

Att inte oroa sej, det är inte lätt, ibland tänker man helt enkelt för mycket. Mollie skulle nattas och ofta bubblar det ur henne allt som hänt som har påverkat henne på något sätt. Det är viktiga stunder för oss, för mej för att förstå min dotters mående.

Hon började prata om klockan om att dom jobbar mycket med det på matten nu. Hon kan klockan men tydligen var uppgifterna utformade på andra sätt än på de sätt som vi läser av klockan. Hon pratade lite om svårigheten kring det, att hon visste inte vad 55 minuter över var. Vilket jag skulle sagt fem i. Hur som. Jag låg och lyssnade på min dotter om hur detta växte till ett problem för henne. Jag förstod hennes frustration och även känslan av att inte kunna, inte duga. Samtidigt kunde jag inte låta bli att roas av att det inte finns någonting för henne att oroa sej för.

Jag sa till henne under samtalet att du Mollie vet du en sak?

När jag var så gammal som du är så var det väldigt många saker som inte jag kunde, vissa saker trodde jag att jag aldrig skulle lära mej. Men det gjorde jag.

Det fanns även vissa saker jag fortfarande inte lärt mej men på något märkligt vis verkar det inte som jag behövt den kunskapen under mina 42 levnadsår.

Hon tystnade och funderade och sa tillslut. Ja ja, förresten mamma kan du ge mej lite massage du är så bra på det.

Jag tackade ödmjukt för hennes komplimang och sa flinande. Där ser du, det är en sak som jag aldrig trodde jag skulle lära mej, men tydligen har jag lärt mej det för du älskar ju när jag masserar dej.

Jockarp.