Psykbryt…..

Ny dag, inga möjligheter, ja lite så känns det när jag får rapport om att Mollie ännu en dag inte varit i något klassrum på någon lektion. 

Hon glömde sin dator på morgonen så jag fick köra in till skolan ännu en gång under förmiddagen. Jag växlade några ord med resurspersonalen. Mollie var glad och avslappnad, hon och en kompis satt i reträttrummet. Det lät fint och en strimma av hopp tändes i mej. Planen var att hon skulle gå på sin tyskalektion.

När jag kom till skolan fick jag reda på att hon inte varit där. Ett steg tillbaka igen då. Mollie var pigg och glad när jag mötte upp henne. Jag fattar liksom inte vad som händer med henne och jag vill förstå. Men kommer jag orka?

Vi tog fyrhjulingen ner på Vesan, vi behövde fart, vi behövde vinden i ansiktet, vi behövde skratt. Vi gjorde det. Vi lekte på halmbalarna och Mollie körde själv på stubben så det yrde om henne. Jag såg glädjen i henne. Jag älskar att se henne le.

Middagen lagades och vi pratade om skolan. Att det nu är dags att byta klass. Att jag även fixat så hon får syslöjd i stället för träslöjd denna terminen, allt för att få lite draghjälp i rätt riktning. Hon var inte överväldigad, hon vill tro på detta men jag märker att hon inte gör det.

Jag peppade henne och sa att nu är det en ny chans, en nystart. Att vi kan leka med tanken att det är nu högstadiet börjar. Men nä hon låser sej. Frustrationen växer i mej.

Jag berättade mina farhågor för min stöttande sambo vid sänggång. Vi dryftade olika senario. Ja jag mådde allt annat än bra när vi släckte lampan.

Halv elva vaknar jag av ljud, jag ligger tyst en stund och lyssnar. Tassar upp på bara fötter. Hör ljud utifrån. Det var min dotter och min mamma som satt på altanen. Mollie hade ringt till henne. Hon hade fått ett bryt men ville inte oro mej. Nu var det jag som fick ett bryt. Jag skriver inte mer om det, för jag klarar inte sätta ord på händelsen just nu.

Vilken jävla natt.

Jockarp