Kärlek……

Min dotters mående tar väldigt stort fokus nu och så måste det givetvis få vara. Vi söker fortfarande efter lösningar och strategier för henne. Det är eländigt men vi kämpar på. Men nånstans i allt detta är jag också väldigt glad, lycklig och otroligt kär.

Det där med att vara sambo, lösa saker ihop, bolla bekymmer, hjälpas åt. Det är verkligen fint. Men det finns också något annat, något som är så viktigt. Tryggheten vi har hos varandra. Tilliten och sen dom där otroligt starka känslorna som bubblar upp stora delar av dygnet. Jag är så lycklig över att känna dessa känslor för henne.

Den där saknaden efter varandra när vi är ifrån varandra och den där otroligt fina glädjen när vi åter ses. Skratten, buset och glädjen. Vi har så otroligt kul ihop. Jag har aldrig sett en sur min riktats åt mitt håll sen vi började träffas. Jag ser kärleken till mej i hennes ögon och det är så sjukt mäktigt. Det där att säga och att visa är vi grymma på båda två. Det gör det så himla fint. Och ja, jag är så galet lycklig över att jag petade åt höger på den där profilen den där vinterdagen. Det var vår tid. Och allt blir som det ska.

Att allt blir som det ska, ja ibland är det ju plågsamt såklart. Mollie min Mollie. Jag fick rapport om att hon återigen hade en tuff skoldag. Hon kämpar men under eftermiddagen hade hon blivit så ledsen så klassföreståndare ringde upp mej och jag fick hämta henne. Hon visste inte anledningen och det visste inte heller Mollie när jag frågade henne.

Vi hade bestämt att vi skulle åka till tygaffär efter skolan och jag frågade henne om hon trodde att hon orkade. Det tär på krafterna att kämpa hela dagarna. Men glädjande nog ville hon. Jag är väldigt glad över att hon vänder när hon är med oss på fritiden. Att hon kan vara glad mitt i allt detta.

Fyspass på handbollen på kvällen och där var hon också med. Vad som rör sej i huvudet på henne under dom tillfällena vet jag inte men hon ser glad ut och jag hoppas verkligen att hon kan få lite vila i rörelsen.

Jockarp.