Pyjamas party episod 2...

Någon form av kaos ;)

Vi hade fixat till Mollies pyjamasparty redan dagen innan och hon ville så gärna sova på madrassen på golvet. Helt okej för mej. När hon vaknade på morgonen och ropade på mej så kröp även jag ner under täcket på madrassen på golvet. Jag och en hög med gosedjur.
Så himla mysigt.
Vi åt en gemensam frukost och Mollie hängde vid tv en stund, jag tog på mej blåbyxorna och gick ut för att köra ved. Det var en underljuvlig dag, helt snöfritt nere på låglandet, värre var det på berget vilket jag fick erfara. Jag tog en löptur i halvmaraton längden. Det var flera centimeter snö på vissa ställen och på andra ställen hade tjälen släppt. Ja det var tungsprungit. Men dagen fortsatte att leverera vårkänslor så humöret var på topp.

Hem och upphämtning av mitt mys. Hon var i fin form inför eftermiddagen/kvällen och nattens begivenheter. Hon är fantastisk när hon är så förväntansfull, det riktigt kryper och pirrar i hela hennes lilla kropp. Jag älskar att se det.

Middag med ett toppengäng ;)

Barnen började ramla in och alla var förväntansfull och lite pirriga. Vi dansade, lekte lekar. Jag lagade en superdelikat middag till dom i form av strips och nuggets ;) Att sitta till bords med ett gäng 7-8 åringar är verkligen en upplevelse. Supermysigt att lyssna på dom och hur dom löser sina konversationer, med vem som ska prata och vem som ska vara tyst.
Jag dukade av och dom gick in på mysets rum. Jag satte mej i soffan efter att jag röjt upp efter middagen och återigen lyssnade jag på deras lek och samtal. Det var fina glada små barn.
En tjej kom ut till mej och berättade att det var första gången hon skulle sova över hos en kompis och hon var lite nervös över det.
Jag pratade lite med henne och vi pratade om att det är ju en första gång för allt och att nästa gång så är det ju andra gången du sover över hos någon kompis osv. Hon hoppade glatt in till dom andra så ja där var det liksom utagerat. Underbara.

En smäll av sockret från godiset kom ju och dom höll på att välta hela huset. Jag lät dom hållas en stund, men när det började bli lite väl livat fick jag avbryta, jag ville inte ha någon skada.
Vi gjorde oss redo för natten, jag borstade tänderna ihop med fyra små filurer och bara det var en upplevelse.
Sen väntade samtal till föräldrarna för att säga godnatt. Det blev lite känsligt och så klart slår ju längtan till lite extra när man hör mammas röst.
In i Campen, och en lite film, men någon klagade över att hon inte kunde somna när filmen var igång, vi bytte taktik. Sagostund. Att ligga tätt ihop och läsa saga för fyra små sagolyssnare det slår det mesta det, deras små kroppar slappnade av mer och mer och andningen blev lugnare, 2/4 slog ihop sina små under den stunden.
Lite oro i lägret så jag la mej närmare dom små som var oroliga, lugnet la sej och klockan 24 var minsann alla ner för räkning. En sen afton alltså, men en väldigt fin.

Mysigaste...

Jockarp.

Annorlunda dejt....

Naturellt...

Det har bjudits på trevligheter mellan alla måsten. Pizza, mys och skidåkning med vänner, supermysigt och viktigt. Dock är det många som dragit i mej från olika håll.
Jag fick frågan om jag kunde ställa upp och jobba ett extra pass i vedsvängen. Jag brukar verkligen vilja ställa upp men nu sa jag nej. Jag har jobbat alldeles för mycket på min lediga vecka.
Jag svarade att dagen har jag vigt åt mej själv, jag skulle inte vara arbetare, inte mamma, inte löpare. Jag skulle vara egoberta Leonora. Jag hade en dejt inbokad och jag behövde verkligen bara vara kvinnan Leonora.

Det var dejt nummer två, jag har alltså träffat kvinnan innan. Jag känner att jag verkligen ville ha henne i mitt liv, på ett eller annat sätt. Vissa människor känns det bara så med. Nu är känslan ömsesidig vilket jag är väldigt glad över.
Hon är designer, fotograf, konstnär och mycket mycket mer. Men framförallt är hon en människa en kvinna.
När hon ställde frågan om jag hade en fin ryggtavla och om jag kunde tänka mej att dela med mej av min kropp fanns inget annat svar att ge än ett stort rungande Ja. En sån chans skulle aldrig Leonora Vilhelmsson missa.
Det är så långt i från mitt vanliga liv och jag var väldigt nyfiken på hennes jobb, hur hon jobbar.

Vi möttes och jag fick en mjuk, skön härlig stor kram. Jag älskar det. Vi fikade och snurrade om livet. Jag funderade över hur det kan vara så otroligt lätt med vissa människor. Hur kan ett samtal kännas så fint och så enkelt. Känslan av att man aldrig vill att det ska ta slut. Men sluta fick vi göra för att bli lite kreativa.

Rörelse är vackert....

Jag är ingen modell, jag har bara tagit bilder mitt i plytet då jag stått leende, vilket är ganska enkelt för mej ;)
Men hon förklarade att för att hitta spänningen, livet i bilden så krävs rörelse. Det var vackert. En vacker förklaring och jag fattade det bums, det är ju helt självklart egentligen.
Vi tog bilder i olika miljöer och med olika rekvisita. Hatt, trosor, klänning, naket, Jeans, skjorta, kängor och barfota.
Jag rörde mej, blundande och rörde mej till musiken, jag tänkte inte på något jag bara fanns där och jag var fullständigt trygg. Jag litade helt och fullt på men dejt och hon var fantastisk.

Bilderna blev fina, men jag vet att bilderna inte kommer att se ut som dom gör just nu, det ska läggas en konstnärlig tusch på dom.
Men jag vet en bild som jag tror hon har en speciell plan för (utifrån hur jag fick agera) jag vet inte hur bilden kommer att se ut men jag förstod planen och jag är redan spänd på hur jag kommer att se på mej själv i bilden. Och jag är så sjukt nyfiken på vad hon kan göra med bilderna. Det jag också vet är att det är något konstnärligt vilket betyder att man inte kan forcera fram verket, det behöver kanske mogna och växa fram. Men när hon är nöjd så är jag redo att se och få det jag inte förstår förklarat för mej.

När jag såg bilderna som togs såg jag hur otroligt vacker en kvinnlig kropp kan vara i rörelse. Jag såg hur vacker min kropp var, jag såg på mej själv utifrån så som jag aldrig sej mej själv, jag gillade det jag såg. Det var vackert.
Vi knäppte några kort med mobilen som jag delar med mej av här, men jag kommer att få lite andra bilder också. Kan vara så att jag bjussar på en och annan här framöver. Jag är nämligen väldigt stolt över vad vi åstadkom under vår andra dejt ;)

Stort tack för dagen fröken T <3

Mm det var kallt, men kul ;)

Jockarp.

Biffen och Tummen....

Salamiälskaren...

Jag vaknade upp stressig, jag ogillar det men jag vet anledningen, den är enkel. När jag inte har full koll och full kontroll på vad som ska ske då mår jag inte helt bra. Det som tynger mej just nu är det där föredraget jag ska hålla. Jag tror inte att jag har några problem med att stå inför församlingen på 120 personer som jag inte känner, problemet är att vi ska ha ett genrep på måndag och det är det som tynger mej något tror jag. Att stå inför högsta chefen och fem personer till. Att bli synad och bedömd för min presentation. Humf lite prestationsångest kanske? Jag vet inte var den kommer i från jag brukar nämligen vara väldigt trygg i dessa situationer men nu är jag alltså inte helt tillfreds. Hårt.

Jag lämnade i alla fall sängen och hade morgonmys med min dotter. Frukost till henne och avvinkning vid taxin.
Löpturen för dagen var behövlig, jag behövde släppa pressen lite. Dagens pass var 3 gånger 3 km i 5 minuters tempo. Vilan mellan intervallerna var jogg i 6 minuters tempo. Sammanlagt 11 km. Det var tufft att hålla tiden, uppförslut och motvind på dom sista tre gjorde det än värre. Men jag behövde det, det kände jag när jag väl var hemma. Jag behövde sträcka ut och pressa kroppen en aning.

Fortsatta förberedelser med den där presentationen, mötet bjöd på diskussioner, tips och trix.
Än är jag inte nöjd så arbetet kommer att fortskrida några timmar till. Pust.
Från ett möte till ett annat, ett något mer avslappnat och inte så mycket press. Skönt.

Hem till mitt mys och vidare till affären, hennes party går mej något på nerverna och inhandlingen av partymat och snacks blev en dyr affär. Men ja, jag har ett barn och det får väl kosta en slant. Hon envisades med att köpa salamichips igen och dom började hon mumsa på i bilen hem. Klök det är verkligen kräkvarning på det. Hon bara skrattar åt mej när jag säger att det luktar illa.

Att kräva motprestation av sin lilla sambo kan väl vara på sin plats ibland. Ska man ha party så kan man minsann hjälpa till och städa.
Mollie är just nu inne i ett stadie då hon är så enormt fokuserad på det hon pysslar med just för stunden så hon hör sällan vad jag säger. Jag i min tur känner mej ignorerad och blir med det oxtokig. Hur svårt kan det vara att svara på en fråga? Under kvällen blev det därför en helt onödig konflikt, men jag blev så J*vla förbannad, jag känner nämligen att jag är någon form av supermamma. Att jag verkligen försöker göra livet så enkelt som möjligt för min dotter.
Jag tycker (kanske fel av mej) att vi är bara två i familjen och då måste vi hjälpas åt?

Vi redade ut konflikten och vi kröp upp i soffan och jag fick lyssna på veckas läsläxa med min dotter sittandes i knäet. Hur underljuvligt är inte det då?
Vi tog ett parti av kortspelet finns i sjön innan vi förflyttade oss till sängen där vi för dagen läste en tidning om hundar. Vi började spinna loss på hundnamn. Nu ligger namnen. Biffen, Tummen, Bollen och Bullen i topp. Det var en skön stund att ligga tätt ihop och prata om hundnamn som egentligen inte är namn, det blev många skratt innan vi slutligen släckte lampan.

Utanför lådan liksom......

Jockap.

Han-Hon?

Lunchpromenad...

En tuff natt med mycket vakentid. Ömsom grubblandes och ömsom svettandes. Jag säger hej hormoner.
Jag klev upp och klockan sex var jag på väg ut för en löprunda. Från den hemska natten till den gryende dagen, så otroligt välkommet. Jag det var faktiskt ljust ute, jag blev förvånad med självklart väldigt glad. Morgonpasset slutade på en mil och den var en runda då jag både skrattade och grät. Jag var oerhört känslig och kunde därför framkalla tårarna enkelt, jag lät dom rinna en stund, det var skönt samtidigt som det alltid blir besvärligt att ha en kontrollerad andning. Det blir alltså tufft att springa och gråta samtidigt. Men jag tror att det var nödvändigt, jag behövde lätta på trycket lite.

Jag hann hem innan myset skulle åka iväg med taxin till skolan, så vi kramades sen väntade en väldigt snabb dusch för mej. Jag skulle befinna mej tre mil från palatset och det en halvtimme senare. Jag fick ösa på med suv:en alltså ;)
Det väntade mej en inspirationsdag, jag går på det en gång om året och jag uppskattar det väldigt. En social tillställning, god mat, intressanta ämnen och föreläsningar. Denna dagen blev bättre än jag förväntat mej, en stor eloge till arrangörerna.

Föreläsaren var ingen mindre än Sara Lund/Claes Schmidt. Helt fantastiskt att höra delar av hennes historia. Att det tog fyrtio år för henne innan hon vågade leva som den människa hon var. Otroligt och otroligt stark att faktiskt efter så många år i det gömda våga ta steget.
Jag blir glad av föreläsare som likt mej själv klassas som icke normala. Förra året hade jag möjligheten att lyssna på dansare Tobias Karlsson, då han berättade om sitt liv. Det är bra att människor som klassas som onormala berättar om sina liv och visar att dom är lika normala som alla andra. Jag älskar styrkan, jag älskar modet. Ja jag älskar det.

Från detta fina hem till det finaste. Vi var åter redo för skidbacken, det gäller att passa på dess närmaste veckor som vi ha snö kvar här nere i södern. Vi hade en supermysig kväll ihop, vi hade mormor med oss och hon grillade korv till oss. Vi drog in i depån och käkade sen ut i backen igen.
Tyvärr var det en som busåkte eller åkte över sin förmåga och förorsakade en olycka så ambulansen fick komma till platsen. Lite olustkänsla greppade tag i mej.

Vi var hemma sent och myset somnade inte förrän 21:30, på tog för sent men vi hade så väldigt mysigt och vi njöt båda två av stunden i backen, så den smällen av trötthet får vi helt enkelt ta.

Jockarp.

Sprängfylld....

Ooooh hopp.

Måndag och enligt mitt schema så visade det på nio lediga dagar i följd, jo tjena. Livet fungerar inte riktigt så. Men tanke var så.
I stället spatserade jag upp, myste lite med min dotter innan jag vinkade iväg henne till skolan.
Första löppasset för veckan levererades, det var ett måste för att få allt att gå i lås. En mil i 5:30 tempo. Det kändes fint och jag var väldigt pigg när jag kom hem, det behövde jag.

En snabb frukost sen bar det av. Jag ska hålla ett föredrag gällande skydd, säkerhet och arbetsmiljö. Om hur man arbetar i ett projekt med dessa frågor. Presentationen ska vara klar till på tisdag och helst sitta som en smäck i mitt huvud, det är oklart just i detta nu om fallet kommer att vara så.
Jag känner mej lite stressade över det, men jag tror att jag har fria tygla i ärendet, jag hoppas att det är så. Att berätta om min upplevelse, då kan ingen säga att det är rätt eller fel. Så tänker jag lite kring det just nu ;)

Resten av veckan ser också ut att bli sprängfylld, den enda dagen som var oplanerad var torsdag men nu ser bannemej den med ut att vara inbokad. Hua.

Det viktiga i livet ska hinnas med, (Mollie) det finns inget annat alternativ. Jag var bara hemma och vände och hämtade upp myset och badkläderna sen for vi iväg. Mot badhuset. Jag frös väldigt så jag parkerade mej i bubbelbadet en stund, jag behövde det. Mollie ville trampolina sej så där stod jag insvept i ett badlakan och hejade på min dotter när hon vågligt hoppade i.
Vi hade en fin stund där i badet som avslutades med en het dusch och ännu hetare bastu. Gosse så skönt.
Myset ville till gula M:et så vi tog ett snabbt varv i Driven sen vände vi hemåt.

Jag var så hungrig när jag kom hem så jag höll på att våldta kylskåpet. Jag mumsade i mej av allt som fanns där. Sjön suger ju uppenbarligen ;)

Mollie fixades inför natten och under täcket kröp vi med en ny bok om Viktor och Hanna.
Vi drog till med två kapitel innan vi släckte och la oss väldigt nära varandra.
När myset somnat fixade jag själv till mej inför natten och sen väntade lopplådan även för mej. Vila är viktigt.

Attack äta....

Jockarp.

Inlevelse.....

Sängliggande....

Vaknade låg, sårbar och oerhört skör. I den situationen behövs det inte en allt för stor tuva för att stjälpa hela lasset. Som väl är duggar det inte tätt med denna känslan längre, den kommer i bland men den är hanterbar. Jag vet vad jag ska göra. Men denna morgon hade jag ingen möjlighet till fysisk rörelse, logistiken gick inte att lösa så jag fick bita ihop, härda ut. Jag lyssnade på lite musik, messade lite och hade min dotter väldigt nära mej.
Vi tog en lugn frukost, vi dukade upp hela bordet med olika alternativ föda. Mollie fick oboy och jag kaffe.

Vi tog på oss långkallingar och långkallsongströjan sen på med termobrallor och jacka sen var det åter dags. Mot skidbacken. Mollie hann med tre åk innan jag fixat med liftkortet till mej själv.
När jag var på plats så var det hela backen som gällde. Vi åkte tillsammans hela tiden både upp och ner. Supermysigt. Molllie skulle tvunget köra över guppen, jag uppskattar det inte, jag är en riktigt hönsmamma i dom situationerna. Men hon skrattade så hon kiknade när hon kände att skidorna lättade från backen.

Rosiga om kinderna och fulla av liv körde vi hem. Det väntade ett löppass för mej. Jag lyckades rassla in alla passen som var tänkta vilket var skönt. Nu börjar planeringen med att lyckas pressa in alla passen denna veckan. Det är inte alltid lätt det där. Jag räknar med en och annan tidig morgon, men jag tror att det är lösningsbart. Vi lämnar mängdveckan och går in i vecka som heter tröskelpassveckan.

Mollie ska ju har party till helgen och hon är redan väldigt spänd över det. Hon skulle storstäda, jag var måttligt intresserad av det eftersom jag städade häromdagen och jag vet hur hennes fester brukar sluta, det är totalsanering dagen efter som gäller. Vi blev lite ovänner i frågan och jag gillar inte det. Ovänskapen med henne alltså.

Jag bröt snacket om storstädning med ett bad, Mollie behövde det verkligen, hårtvätt och utkamming av kaluffs. Jag förberedde mej för tredje världskriget när jag kom med borsten och balsamsprayet. Men det blev en fredlig tillställning. Pust.

Vi gick till sängs tidigt, jag ville läsa en stund vilket vi inte gjort på grund av sena kvällar. Mollie var på hon älskar dom stunderna.
Jag läste med en sån inlevelse om mumier, pyramider och svarta katter så både Mollie och jag hoppade till vid ett tillfälle. Vi bröt ut i skratt över det som hände och hon sa tjutande av skratt.
- Det är såååå spännande mamma.
Haha, jag bara log och njöt. Vi läste fyra kapitel bara för att nå slutet och få reda på vad som hände Hanna och Viktor.
Vi kikade lite på nästa bok i serien som vi ska fortsätta med sen släcktes lampan.
Jag låg kvar och pillade min dotter lite i hårbotten och hon bad mej även klia lite på ryggen.
Vi dom tillfällena är det inte svårt att vara mamma. Så mycket kärlek.

Just så....

Jockarp.

Modiga myset....

Hon gjorde det...

En morgondejt i form av en böna som vanligtvis hänger i den svenska huvudstaden, men nu var hon åter på plats på sin barndomsbreddgrader.

Vi hade bokat in en mils löpning ihop så myset luffsade upp till mormor. Vi drog iväg och jag ville självklart bjuda med henne till att träffa skönheten av hårdhet. Fröken mördabacke.

Hon var för styv för min dejt. Vi slog av på takten och gick en bit. Helt okej det med. Vi blurrade på om livet och det är fantastiskt när två människor som egentligen inte känner varandra ändå kan prata om väldigt stora frågor.

Efter löppasset tog vi en chill frukost och passade samtidigt på att dra några kort.

Dagen fortsatte med skidåkning. Och den tredje Mars, det var dagen, dagen då Mollie Vilhelmsson åkte ankarliften för första gången och med det även tog sej ner för hela stora backen. Hon är grym och jag är väldigt imponerad av henne. Snart är vi hemma, snart litar jag fullt ut på att hon kör efter sin egen förmåga. Vilket jag gör, men för dagen fick jag kramp under foten vilket självklart gjorde super ont och svårt att stå upprätt. Men jag slapp ändå på något märkligt sätt slippa att fyllas av vitt puder i nyllet. Tack.

Vi körde ett par timmar sen ville Myset shoppa så shoppa blev det. Vi hann inte komma in i butiken förrän jag mötte en kvinna som vrålglodde på mej och när jag passerade henne frågade hon om det var jag som var med i bonde söker fru. Ja svarade jag och fortsatte gå. Hon började då livat förtydliga detta för människor som passerade. Humf jag var måttligt road.

Mollie valde en bukett tulpaner och även en liten present till mormor. Gulligt av henne. Att hon hade famnen full av gosedjur som hon tänkte köpa gjorde att jag såg henne som mindre gullig och en pappåse att andas i hade suttit fint. Jag fick använda min förhandlingsteknik, jag vill nämligen att hon ska förstå, inte missförstå och bli sårad. Det är lätt hänt annars, hon förstår inte alltid att vi inte kan köpa all världens gosedjur.

Jag är lyckligt lottad, jag älskar musik och jag fick ännu ett låttips till mej. Jag är väldigt svag för pianomusik så självklart var det ett plus i kanten, att sen texten var ruggigt bra gjorde ju inte saken sämre precis. En magisk och otroligt stark text. Så stort tack för den vackra låten.

Och givetvis är jag så generös så även mina läsare får möjligheten att uppleva det jag fick.

https://open.spotify.com/track/3C8Jk1SpK1VGIzuw2za2nC

Jockarp.

Morgon radio.....

Sändning....

Hur mycket kul får inte jag vara med om då? Ja det kan jag ju fråga mej ibland.
Uppstigning innan fem på morgonen, nja det kanske inte var så kul i sej men jag brassade fart i pannan, växlade några ord med min mor som kom för att hjälpa myset med morgonbestyren, sen lämnade jag byn.
Tre mils körning till Kristianstad och in till Sveriges radio. Jag visste inte ett dugg om vad som väntade mej, jag kör mycket oförberett just nu, förvisso spännande men jag gillar att ha lite koll på vad som förväntas av mej.

Jag kramade om min kumpan för dagen när vi möttes på parkeringen, kaffe och in i studion. Det blev en chill morgon, det var mycket fokus på vädret, jag blev lite småtrött på det faktiskt. Det snöa okej. Hallo det är vinter.
Vi pratade lite om bonde söker fru, lite löpning och lite gay. Jag dryftade lite om boken jag skrivit och det väckte intresse, men där konstaterade vi att vi behöver mer tid för att diskutera den, så det får bli till nästa gång det.

Fyra timmar senare checkade jag ut från studion och mitt första kneg, under eftermiddagen väntade mitt andra kneg, åtta timmar i vedsvängen. Det skulle alltså bli en lång arbetsdag. Jag kände ett enormt sug efter min dotter som jag inte sett på över 24 timmar och jag räknade med att det skulle bli 24 till. Nä det gick bara inte. Jag satte mej i bilen och körde in till skolan för att krama om henne lite. Hon blev förvånad av att se mej. Jag tog upp henne i min famn och kramade henne och berättade att jag strax skulle köra igen men att jag saknade henne.
Jag har saknat dej med mamma men vi ses i morgon och då ska vi ha mellomys heeeela kvällen. Ja det ska vi lilla hjärtat sa jag.
Sen gick jag fylld av kärlek.

En kul morgon....

Jockarp.

R-Ärr....

Jag var på ett café med en vän och när vi satt där och filosoferade om livet kom den fram en man till mej och informerade mej om att jag inte kände honom men att han sett mej på TV och att han kände en sorg över det som inträffade, han frågade hur jag mådde. Jag berättade i stora drag, han berättade lite om sitt liv.
Vilket möte, detta fick mej klart att fundera lite. Att detta är en del av mitt liv, att människor bryr sej, empatiska och kärleksfulla. Men vad är det som gör att en vilt främmande människa kommer fram till mej?

Jo det är nog så att jag formats av händelser, vilka gjort mej till den jag är och som även då sänder ut någon form av signaler att det är okej att ta kontakt med mej. Jag gillar det. (oftast)
Det är så väldigt många som hör av sej till mej. Det är främmande människor jag möter i min vardag, ja var jag än befinner mej så kommer människor fram till mej och berättar vad dom känner för mej. Du ger så mycket energi, vilken utstrålning du har, vilket mod, vilken glädjsepridare du är. Att du orkar resa dej efter fallen, din oräddhet, din styrka. Din tror på kärlek, din sårbarhet. Din glädje, din kraftfullhet, din motivation.

Ja det är vackra ord vilka jag tacksamt slickar i mej av en stolthet. Men jag har inte alltid varit sån, jag har formats och jag har i mitt tycket formats väl och formen stavas sorg och svårigheter.
Jag har varit svag många gånger, jag har plågats oerhört av att blivit ratad av människor jag gett hela mitt hjärta till, det har gjort ont. Fruktansvärt ont. Några gånger har min tro på kärleken blivit min värsta fiende. Djupa sår har blivit ärr. Dessa sår och ärr har format mej. Sår och ärr som gjort ont/gör ont.

Jag hörde en fantastisk låt som var så extremt träffande och slående. Den handlar om ärr.
Jag känner igen mej.
Jag ser just nu på mina sår och mina ärr på ett helt annat sätt. Jag är glad över mina sår, mina ärr.
Att jag kunnat känna så mycket, så mycket sorg och smärta och faktiskt hittat ljuset igen.
För nu är ärren som jag samlat längs vägen likt medaljer som stolt hänger på mitt bröst.
Jag har inte låtit mina ärr skada mej, dom har gjort mej starkare och kanske lite klockare. Ärren gör mej vackrare.
Ja det är sår och ärr som jag lärt mej älska.

R-Julia Adams
Ärr som inte skrämmer mig nu
Ärr som gör mig vackrare än du
Ärr man lär sig älska tillslut
För jag ser nu att dom aldrig har
Aldrig har dom skadat mig
Bara gjort mig starkare
Och kanske lite klokare
Ärr som gör mig vackrare än du
Ärr jag lärt mig älska tillslut

https://open.spotify.com/track/3ZUlEEGQAj4t71BA0WzIbA

Jockarp.

Jag är jag.....

Inte utan man längtar tillbaka lite....

Jag var halvt död när jag vaknade, min dotter var däremot full av liv. Hon flög upp till mej i sängen och informerade mej om att jag måste börja samla på något. Jag samlar på växter, konst, instrument och väskor kvittrade hon. Aha sa jag och alla gosedjur du har då? nej dom samlar jag inte på. Okej.
Jag bad att får återkomma i ärendet. Vi tog oss upp och jag såg på fönsterrutornas frusna glas att det var väldigt kallt ute. Jag kollade termometern och den visade på -13, vad är de som händer? Jag är en söderböna och gillar värme.

Myset lämnades vid taxin och på mitt löparschema stod det 2 mil. Jag omorganiserade lite i schemat och tänkte mej i stället en tur på 1 mil. Jag klädde på mej ett antal lager kläder och gick ut. Upp på berget och det var magiskt. Jag fortsatte och springa och omorganiserade tillbaka mitt schema, så två mil blev det i en sagolik vacker miljö.
Sista biten tävlade jag lite för mej själv med postbilen som körde från brevlåda till brevlåda, jag funderade om hon för dagen hade några kärleksbrev till mej.
Det hade hon inte men det fanns något annat intressant i lådan, ett armband och ett brev. Ingen avsändare men texten var vacker.
Jag efterlyste/efterlyser armbandsskickaren, vem skickade det till mej. Någon skrev att det var en reklamgrej, men nä det kan det väl inte vara, eller? Känns för fint för det och texten handlar ju om tron på kärleken hur skulle dom kunna veta om personerna dom random skickar till är ensamstående? Nä jag får nog klura vidare på det.
Budskapet om att jag är en fighter ja det stämmer kanske i mångas ögon, mej jag själv har svårt att se mej på det sättet jag ser mej som att Jag är jag.
Ja vi får se om jag får någon klarhet i detta.
När jag kom innanför dörren med mitt brev i handen var jag precis dyngsur på kläderna av svett. Jag tänkte och flinade -Het som en sommardag :)

Av med kläderna, lite frukost och kaffe. Sen var det dags att ta tag i innemiljön i palatset. Vi har en tendens att aktiverar oss med mycket intressantare saker än att städa har jag märkt. Det kommer liksom inte först på listan det där.
Jag bytte sängkläderna i våra sängar, tvättade och torkade dom samma. Mollies rum helsanerades. Hon har så mycket grejer så jag håller på att bli tokig. Vilket överflöd.
Jag dammsugande och där någonstans bland soffkuddarna låg det tydligen en kastanj. Den satte sej på tväre i själva systemet. Noll sug kvar, gahh. operation propplösning drog igång. När jag fick ut kastanjen så kunde jag inget annat göra än att flina. Mollie Vilhelmsson hade varit i pysslatagen tydligen. Den tjejen säger jag bara ;)

Mollie kom hem och även våra vänner från andra sidan berget kom över. Med sej hade dom våfflor.
Myset stod för dukningen och vi brassade våfflorna. Vilken fest en dag mitt i veckan, helt underljuvligt.

Kvällen bestod av gemensam matlagning och intag av den samma.
Efter det började det skrivas inbjudningskort till ännu ett pyjamasparty. Jag fattar inte varför jag envisas med att säga ja på mysets fråga om party. Måste ju vara så att jag också gillar det. Kan vara så :)

???

Jockarp.

Bitande kallt....

Vaknade av att jag hostade som en dåre, uppstigning. Jag slog ett getöga på utetemperaturen. -6 och jag såg att det blåste hårt. Humf, var jag sugen på ett löppass? ja faktiskt men jag funderade på hur säkert det var att ge sej upp på berget.
Men jag testade och det gick super, det var svinkallt förvisso men jag kände ingen rädsla över att få ett nedfallande träd i huvudet.
När jag var på väg hem och fingrarna var som pinnar på mej så möter jag min far, han erbjuder sej ett par inoljade jobbarvantar. Nä tack sa jag. Han log och informerade mej om att jag i alla fall hade medvind hem, bara att ösa på. Tack du sa jag med skakande tänder. Vi lämnade varandra där uppe på berget och när jag sprang vidare funderade jag på vilket privilegium det ändå är, det finns faktiskt dom som inte kan springa och här muttrade jag över att det var lite kyligt, inte klokt egentligen.
Hem kom jag och kenyandistansen är nu biff 14 km till, allt enligt schemat. Jag har kört två av tre nyckelpass redan denna veckan och det känns väldigt bra.

Myset Vilhelmsson var vid gott mod och vi hade ju planerat för att åka kvällsåkningspasset i skidbacken. Men först en stadig middag i form av makaroner och falukorv. Lika bra att trycka i sej rejält när det väntar ute aktiviteter.
Vi tog på oss vår utrustning och lastade bilen. Mollie ville att vi skulle ha hjälm och glasögon på oss när vi körde och jag sa inte emot. jag flinade gott åt henne, hon är sockersöt och hela hennes huvud är fullt med roliga idéer där jag oftast innefattas ;)

Vi drog på oss pjäxorna och skidorna sen var det dags. Backen var nypistad och vi var helt ensamma i backen. Mollie var den fösta som åkte ner för backen.
Det gick fint, hon körde svängar och hon körde störtlopp, trots att jag bad henne att låta bli. Men vissa saker ska man lära sej av egna erfarenheter, och att det gör ont att ramla är något hon lär bli varse om.
Mina skidor kändes helt okej, jag blev lite dövad på min högerfot i början men det släppte allt eftersom.
Kläderna jag köpt var verkligen inget att klaga på, svindyra förvisso men jag frös absolut ingenting. 10 minus och snålblåst det var inte tillräckligt för att nå in på mitt skin. Men ett par rånarluvor lär vi investera i inom det snaraste, det var bitande kallt i nyllet.

En snabbfika sen ut i backen igen. Hemma var vi inte förrän 21:00. En macka i myset, tandborsten och sen sängen.
Så underljuvligt det var att ligga bredvid henne, tre kvällar utan att jag nattat henne och jag kände vad jag saknat det. Jag smekte henne i ansiktet och pillade lite försiktigt i hennes öra, hon grymtade något om att hon tyckte det var så skönt sen somnade hon. Helt slut.

En dag som självklart åker ner i braigalådan med en smäll.

Jockarp.

Ny utrustning....

Ollallla....

Jag vaknade på tok för tidigt efter nattjänsten, men jag såg solens strålar titta in bakom gardinen, detta gjorde det omöjligt att ligga kvar.
Jag kände så våldsamt mycket för en löptur så en löptur blev det. Jag får backa en vecka i schemat från coachen på grund av förkylningen. Så jag startade upp förra veckans program och daskade till med 15 km. Jag var pigg och det var en mycket tillfredställande känsla, nu hoppas jag bara att det håller i sej.

Lilla fröken Vilhelmsson hämtades upp från skolan och tjurig var bara förnamnet på vad hon var. Det där med att ta med kompisar hem när man planerat annat. Det landar aldrig i god jord att det blir ett nej på den frågan. Jag blev tjurig jag med för jag hade en plan i huvudet om att vi skulle göra något bara hon och jag, men tydligen är jag helt ointressant.

Vi körde hem och det dröjde inte länge förrän hon kom och frågade vad jag tänkt att vi skulle göra. Jag berättade om min plan om att vi skulle investera i skidutrustning till mej, så att vi båda skulle ha egna grejer och eftersom jag inte växer mer så var det lämpligt att jag köper ett nytt kit.
Hon sa ja på den idén och vi körde till stora staden Karlskrona 8 mil bort till Intersport, vilket jag blivit tipsad om att dom skulle vara grymma på just skidutrustning.
En supertrevlig affärsinnehavare hjälpte mej så jag fick allt vad jag behövde för att kunna ta mej upp och ner i backen på ett säkert och bra sätt. Jag valde nya brallor och ny jacka. Brallorna kostade lika mycket som skidorna och jag antar att själva namnet var det dyra på dom brallorna, jag blev dock lovad att dom är bäst i klassen. Jackan blev en liten tjejigare variant, jag har fått till mej på olika håll att jag är så vacker när jag bejaka min kvinnlighet, så japp jag kör vidare på den linjen ett tag till. Det kändes ok och jag bär upp den med beröm godkänt.
Vi pratade lite om Karlskrona och jag undrade om anledningen till att  Karlskroniterna var så kaxiga var för att tanken en gång var att staden skulle axla rollen som huvudstaden i Sverige. Han flinade bara och sa att alla inte är kaxiga (men många)

Ja hem kom vi med ett rejält hål i lädret men med en full utrustning för skidbacken, troligtvis håller den även min livstid så jag ser det som en god investering. Innan hemfärd så ville myset till gula M:et, så där blev det självklart ett litet stopp.

Lite chill på soffan med popcorn hann vi med innan jag begav mej ännu en natt ut i vedsvängen.

Och den här snubben ;)

Jockarp.

Grisen....

En kopp i min smak ;)

Jag vaknade och var så sjukt kass, jag hasade mej upp strosade runt lite. Jag välte i mej lite kaffe men nä inget hjälpte. Något var fel. Jag kunde knappt hålla mej upprätt. Mormor kom förbi en sväng, hon skulle köra till affären och handla och hon såg nu hur formen var på hennes dotter.
Hon tog med sej myset till affären och vidare hem till undantaget. Jag hasade mej in i sängen och där stannade jag en timme. Jag låg i ett slummer, ömsom sovande ömsom vaken, jag kände hur jag dreglade. Jag log ett svagt leende åt det och tänkte, din gris du är ju som ett lite barn. Tja jag orkade inte bry mej mer.

En timmes vila sen var jag en helt annan människa, nästan den vanliga Leonora. Jag fräschade till mej lite och hämtade myset. Vi skulle på kalas. Bowlingkalas. Det var en kul tillställning och Bowlingen gick fint. Alla spelade en timme och det hördes inte mycket gnäll från kidsen. Efter avslutat spel var det pannkakor som stod på menyn. Lilla fröken Vilhelmsson blev gnällig och ville inte äta. Hon klagade på öronvärk. Gahh ska aldrig denna förkylningen släppa taget om oss? Vi lämnade kalaset lite tidigare och när vi kom hem stupade vi säng båda två. Mollie sov i två timmar och när jag väckte henne var hon piggare men ändå en något varm panna.

Min natt innefattade ett 12 timmars pass i vedsvängen så klockan 17:00 lämnade jag min lilla juvel på undantaget för pizza, mello och övernattning. Jag kramade om henne och sa hej.
Själv väntade det jobb. Det var härligt att möta kollegorna och vi hade en bra natt, den innefattade mellolyssning på radion, pizzaätning och även en bit tårta slank ner på nattkröken. Hälsosamt som tusan :)

Jag fixade till min föräldraledighet. Jag ska ju bara arbeta 75% till myset är tolv år. Det kändes lite skumt att ansöka om något fram till år 2023. Jag kunde inte låta bli att funderar över var jag kommer befinna mej i livet när vi kommer dit. Vad kan det ha hänt för något spännande då? Hm ja den som lever får se.

Jockarp.

Nya skidor....

Fredagsmys..

Vi gjorde absolut ingenting under fredagsförmiddagen, en perfekt aktivitet, märklig känsla men skön. Vi luffsade runt i trosorna hela förmiddagen, vi brydde oss helt enkelt inte ens om oss att klä på oss. Mollie tog ett bad och tvättade håret och efter det sprang hon runt naken eller i morgonrocken, vilken start på fredagen va.
Vi käkade massa mat, drack kaffe och gled.
Vi kammade våra kaluffser för att göra oss redo för den stundande stunden hos frissan.

Frissan ja, vi fick beröm godkänt gällande utkammningen och vi klippte enbart dom slitna topparna. Det var en mysig stund hos frisören, vilken även är en nära vän till familjen, så vi bubblade på med allt som skett i våra liv sen sist vi sågs. Och sist vi sågs i klippsamanhang var visst i Juni månad, jag trodde faktiskt att det var längre sen jag klippte mej men nepp. Hon hade full koll på mej. Bara nio månader sen ju ;)

Vi lämnade frissan och Mollie köpte en hundtidning vilken hon blev helt exalterad över. Ja hon gillar verkligen hundar och jag ser fram emot den dagen hon ska få reda på att hon ska få köpa sej en hund. Vi är dock inte där än.

Vidare körde vi hem till en vän i byn för att få låna skidutrustning till myset. Dom hade allt, passande pjäxor, skidor och hjälm. Vi tog hela kittet så ja nu är vi med skidor också. Vilka vänner va.
Eftersom vi nu har så fin utrustning ville vi klart prova den. Vi tog med oss mormor och morfar och drog över berget till backen.
För dagen hyrde jag också skidor och vilken fantastisk kväll det blev. Vi åkte tillsammans, vi åkte följa John så Mollie lärde sej och svänga stora fina svängar. Vi skojade med gubbarna i liften, vi skrattade, vi kramades och det ramlade även några tårar efter ett hårt fall.
Mormor och morfar grillade korven så vi kom till dukad grill så att säga. Vi slök korvarna och sen var det backen igen som gällde.
Kvällen blev sen och klockan var över 21 innan vi var hemma i palatset igen. Bums i sängen och nattningen skedde utan bokläsning, vi orkade helt enkelt inte.

Snaggad ;)

Jockarp.

Regnbågshyllan....

Den viktiga hyllan...

Usch vaknade ännu en morgon ur form. Hesare än nånsin. Jag släppte det, jag orkade inte lägga energi på det, de skulle bara ta mer kraft av mej. Jag fokuserade i stället på att njuta av den lilla sju åringen som kom in till mej och kröp ner under täcket. Hon gosade in sej i mej och sa. Du är så gosig och mysig mamma.
Åhh jag bara sög in hennes entusiasm, jag visste precis hur hon kände, det där när det spritter och kittlar i hela kroppen, när man bara vill komma ännu närmare. Jag log åt tanken av känslan.
Tacksamheten var stor.
Den blev dock något mindre när hon började prata om vårt solsystem, alla planeterna, vilken ordning dom kom i och varför dom stavat fel på jorden, det stod Earth. Hon har en tendens att precis som jag snöa in på saker och just nu är insnöingen vårt solsystemet.

Istället för löpning vilket vore helt vansinnigt med dagens form så tog jag en promenad på berget.
Det var snöbeklätt och det var småhalt men jag luffsade på i sakta mak. Härligt.

När jag kom hem igen väntade skidbacken. Vi hämtade upp våra vänner och för dagen var tanken att även mammorna skulle åka. Men det förändrades med den allt växande kön till skidhyrningen.
När vi efter en timmes köande kom fram var hjälmarna slut, stopp och belägg, knappast att jag släpper upp min dyrgrip i backen utan hjälm. Men vissa saker händer bara Leonora. Än en gång hade vi världens röta. Damen som säljer liftkort erbjöd sej sin privata hjälm till myset. Men tack snälla. Myset fick pjäxor, skidor och damens hjälm sen var hon redo för alpen.
Hon var vid gott mod under åkningen och hon blir stadigare och stadigare. Hon var förvisso besviken över att jag inte åkt med henne men jag vill inte heller åka utan hjälm, jag har en allt för viktig roll som mamma för att utsätta mej för mer risker än nödvändigt.
För dagen var det jag som fick erbjuda min käre vän en papp påse att andas i, hennes son använde hela sitt ordförråd gällande fula ord. Pang! där va det slutåkt för honom. Vi blev med det också ensamma kvar.
Mollie åkte på medans jag minglade. Jag träffade på en del kändisar så det var ett väldans kramade i backen. Så himla roligt att träffa människor man inte sett på länge ;)

I skidkön fick jag förfrågan från en radiokanal om jag kunde vara med att sända morgonprogrammet mellan 06:00-10:00 nästa fredag. Självklart blev svaret. Ett nej öppnar fortfarande inga dörrar. Det ska bli så sjukt kul att ta jobbet som radiopratare för en dag. Hur svårt kan det va?

Hem och lite chill sen var det dags för myset att hänga med morfar.
Jag själv skulle till bibblan och prata. Jag fick frågan för ett tag sen av kulturavdelningen i kommunen om jag kunde ställa upp och berätta om min bok. Självklart, jag ser det som en samhällsplikt att ställa upp när möjlighet ges. Jag får ta del av kommunen och kommunen får ta del av mej. Så tänker jag. Att jag skulle bli extremt förkyld i stämbanden var inget jag räknat med när jag tackade ja. Jag fick knapra halstabletter och dricka vatten så det funkade ändå.
Det blev verkligen en trevlig stund, det bjöds på fika och det var rara människor som kom för att lyssna.
Att dom även gjort en hylla på biblioteket med endast regnbågsböcker dagen till ära kändes stort. Det går framåt i samhället och det är så väldigt viktigt.

En av mina bästa vänner var på plats och när våra vägar skulle skiljas åt på kvällen så säger hon plötsligt att hon var stolt över mej och att hon vad glad över att ha mej i sitt liv.
Så väldigt vackert sagt. Tänk vilket avslut på en fin dag. Tack.

Hon öser på :)

Jockarp.

Kärlekstrollet....

Smygflata?

Att vakna upp klockan fem och börja dagen med att förstå att rösten har försvunnit, det är inte kul.

Jag gillar att prata och när jag inte får göra det uppstår det vissa problem. Hesheten släppte något men det var ändå långt i från bra. Extra oturligt är att jag ska gästa biblioteket i kväll och prata om en bok jag skrivit. Måtte jag krya på mej lite till.

Arbetet gick hyfsat bra, men det är många timmar som ska avverkas i veckan och det är på gränsen till för mycket. Jag gillar ledigt, speciellt när jag är lite smårisig.

Jag hade även en dejt under gårdagen och det med en dam som jag blivit väldigt förtjust i. Ja jag vet att det är ömsesidigt, jag kallar henne för mitt kärlekstroll.

Vi är väldigt lika i mycket. Smågalna, spontana och kärleksfulla. Under vår träff ville hon att jag skulle klä av mej alla kläderna och sätta mej på en sten i ett vattendrag. Du är inte klok, men jag gillar det blev min spontana reaktion.

Jag vet att hon så himla gärna vill att jag ska träffa min livs kärlek men jag tvivlade på i det ögonblicket att det skulle förändra möjligheterna. Min nakna kropp kan sparas till min tilltänkt och sen var det för tok för kallt  ;)

Responsen på våra instaklipp väntade inte på sej och det var ju superkul. Många som önskade lycka till med kärleken och hoppades på att få följa mej på resan. Och visst ska ni få följa min väg till henne. Hon den ärliga kvinnan som inte har några andra kvinnor jämte mej, hon som jag är den enda kvinnan för, vilket kommer vara ömsesidigt.
Ingen med ouppklarade relationer till sina ex kommer att passera vår tröskel fler gånger. Det är min vision i alla fall. Lögnare kanske är svårt att vaccinerar sej emot men jag hoppas att jag får hjälp av mitt kärlekstroll på den fronten. Jag har ju för vana av att lita på människors ord, men jag tänker att fru Lindorff ska hjälpa mej att skilja agnarna från vetet.

Hon så som jag tror på kärleken ❤️

Jockarp.

Majsmacka.....

Lite småfrusen....

Uppstigning fem, arbetet startade halv sex och det första jag gjorde var att klämma mitt lillfinger mellan en kätting och en vedstock. Hej blånagel och ja det gjorde massivt ont.

Det var full rulle på arbetsfronten hela dagen och det avslutades med ett informations möte. Lagom mossig i huvudet var jag då. Usch.

Hem och hopp i löparskorna, en mil rev jag av och jag var något stum dom försa kilometrarna. Men det lättade och innan jag var hemma var jag fjäderlätt.

Jag hämtade upp myset på undantaget och sen lufsade vi hem. Jag hoppade in i duschen men innan jag gjorde det bad jag Mollie att fixa lite mat till mej, jag var superhungrig och hon hade redan ätit hos mormor.

När jag kom ut från duschen stod det en macka serverade på min plats vid bordet, det var inte precis mitt favorit bröd men jag berömde min dotter för den fina mackan. Att det satt en majskolv på en tandpetare i mitten av mackan var inget som jag heller diskuterade något om. Men jag avskyr majs på tandpetare istucket i en macka.

När jag vält i mej mackan drog vi på oss kläderna och drog över berget till våra vänner, vi fortsatte ett berg till. Skidbacken nästa. 

Mollie Vilhelmsson var enastående bra. Hon drog upp i knappliften och full rulle ner. Hon körde på tok för fort för att jag skulle tycka att det var okej. Hon har trots allt kostat mej 50 loppor ;) Nä skämt å sidor så är jag rädd om min lilla tjej och jag ser ju tydligt att hon har lätt för att åka över sin förmåga. Hon har liksom inte helt koll på allt.

Hon tycker dock det och det märktes, hon öste ner i backarna med ett leende på läpparna.

Hemma i byn var vi inte förrän närmare 21 och myset behövde lite mat och framförallt dricka innan nattningen. Sagan uteblev för dagen, det blev på tok för sent. En väldigt aktiv dag helt enkelt inget snack om den saken.

Jo jag tackar jag ;)

Jockarp.

Bonde nr 4....

Uppstigning 05:00 för arbete i vedsvängen, nja jag var inte supersugen på det men när jag väl kom i brallorna kände jag åter livsglädjen, ännu en vacker dag. Och vacker var den, en fantastisk soluppgång bjöds det på den arla morgonen.
Att skrattsalvorna avlöste varandra under förmiddagen gjorde inte livet mindre lättlevt precis. Ja jag kände en glädje över det mesta faktiskt.

Att den nya säsongen av Bonde söker fru nu är igång med inspelningarna är inget jag har kunnat missa. Det formligen välde in frågor under gårdagen om vilken i ordningen av bönderna jag skulle presenteras av Linda. Jag flinade lite och svarade lite små rart att jag var bonde nr fyra förra året, vem kunde missa det.
Frågan är ju faktiskt befogad för jag stå ju på samma förbannade ruta i livet denna våren. Skillnaden är väl bara att jag har gått igenom ännu en lärdom livet, jag är hårdare men även mjukare och jag kommer ju allt närmare och närmare min livs kärlek. Plötsligt händer det, skam den som ger sej ;)

Ett nytt fyra veckors program av Mister L-G Skoog kom i min inkorg och när han börjar mailet med 
Go hard or go home
Kram Coach LG

Ja då började jag faktiskt bli lite skraj. Jag läste igenom programmet och såg att det skulle bli en tuff första vecka. Jag ska jobba mycket och Mollie har sportlov så vi har en del roligheter också inplanerade. Lika bra att angripa programmet bums.
Tanken var 15 km, jag var osäker på hur länge det skulle vara ljust och jag har haft en förkylning i kroppen.
Men jag var pigg, det var bra pulver i benen, lungor och hjärtat skötte sitt. Och huvudet, ja det var bara välmående där.
Jag kollade på klockan och insåg att rundan kommer att avslutas på mer än 16 km när jag var hemma i byn igen, tja då kan jag lika gärna fortsätta och ta det längsta passet för veckan, den på 2 mil. Problemet var bara att tempot för den distansen var för högt, jag tror att jag håller tyst om den lilla detaljen för miste Skoog, jag gillar nämligen inte att få skällning ;)

Hem och mat i magarna, vid middagen frågade jag Mollie om hon hade mailat till en av mina vänner. Ja det har jag mamma. Okej och vad skrev du frågade jag.
Det vill du nog inte veta svarar hon mej då.
Ett vuxet samtal följde. Inga mail och inga instagramklipp och absolut inga mess utan att jag är med. OK?
Hon är grym just nu och det är verkligen superbra att hon skriver och tycker att det är roligt, men jag är inte supersugen på att hon skickar bajsemojs till människor som är något seriösare än hon och jag :)

Ja hon ligger i med läsning och skrivningen. Vid nattningen om kvällarna är det nu för tiden lilla fröken Vilhelmsson som börjar läsa i boken. Efter några sidor tar jag över. Hon älskar när jag läser för henne hon gillar själva inlevelsen, men samtidigt älskar hon att läsa själv, så ja en liten konflikt i råder nog i henne.

Jockarp.

Magiska ögon.....

Ja jag har skrivit om det innan, det att vissa saker ta mej tusan bara händer Leonora Vilhelmsson.
Att en för mej helt okänd person hör av sej till mej och frågar om det är okej att måla ett porträtt på mej, en bild som jag sen även ska få. Ja ni fattar va? Ett nej öppnar inga dörrar så jag sa självklart ja till det.
Jag har nu fått ta del av själva födelsen av bilden. När jag såg den första bilden, den på mina ögon höll jag på att slå i backen, det kändes som om jag speglade mej. Mina ögon var på pricken lik dom jag använder dagligen för att se allt fint som kommer i min väg. Helt otroligt. Magiskt.
Okej jag ska erkänna att jag är avundsjuk på människor som kan saker som inte jag kan, det är allt från musikanter till konstnärer till människor som kan sy eller ja helt enkelt skapande. Ja jag vet att jag har fallenhet för andra saker men jag blir ändå avis.
Att jag ändå får ta del av detta vackra är ju i sej även det magiskt. Jag känner mej väldigt lyckligt lottad just nu. Tack.

Mer saker som sker som är av godo. Vi var åter igen i skidbacken. Mollie kämpade på, hon tramsade lite men ändock försökte hon. När vi stod i liftkön kom det plötsligt fram en tjej till oss och frågade om vi ville ha lite tips, ja men gärna sa både myset och jag. Tjejen hade varit skidlärare en väldig massa år i Åre men nu flyttat söder ut med sin man och sin lilla grabb. Ett par åk senare hade hon lärt Mollie hur hon skulle göra utan att behöva kasta sej hejdlöst i backen. Hon blev med ens modigare när hon härbärgerade att bromsa på kommando. Hon växte några cm där i backen och jag var stolt som en tupp över min dotter.
Nu kan jag också dra på mej pjäxorna nästa gång och jazza ner ihop med min dotter. En ny värld kommer att öppna sej med att även kunna köra skidor tillsammans.

Knäppvarning på mej möjligen men kvällen blev speciell,  jag var tvungen och det fungerade.
Jag hade en känsla av ensamhet hängandes över mej hela dagen, den kom på morgonen och satt kvar till kvällen. Känslan är ovanlig och just för dagen såg jag den som helt obefogad, något störde mitt sinne men jag kunde inte reda ut vad det var.
Så på kvällen när Mollie lagt sej så släckte jag lamporna jag tog av mej alla kläderna och pluggade in högtalarna i öronen, blundade och började gunga med i Loreens låt Jupiter Drive. Det är något speciellt med gunget i låten, jag blir ren på något märkligt sätt.
Jag lät låtlistan rulla på och ju fler låtar som spelades, ju mer jag fritt och naket rörde mej i det totala mörkret ju starkare växte jag mej. Svetten öste av mej och jag kunde inte sluta le när jag slutligen stängde av musiken, tände lamporna och gick och tog en dusch innan sängen väntade.

Jockarp.