underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

fredag 2 mars 2018

R-Ärr....



Jag var på ett café med en vän och när vi satt där och filosoferade om livet kom den fram en man till mej och informerade mej om att jag inte kände honom men att han sett mej på TV och att han kände en sorg över det som inträffade, han frågade hur jag mådde. Jag berättade i stora drag, han berättade lite om sitt liv.
Vilket möte, detta fick mej klart att fundera lite. Att detta är en del av mitt liv, att människor bryr sej, empatiska och kärleksfulla. Men vad är det som gör att en vilt främmande människa kommer fram till mej?

Jo det är nog så att jag formats av händelser, vilka gjort mej till den jag är och som även då sänder ut någon form av signaler att det är okej att ta kontakt med mej. Jag gillar det. (oftast)
Det är så väldigt många som hör av sej till mej. Det är främmande människor jag möter i min vardag, ja var jag än befinner mej så kommer människor fram till mej och berättar vad dom känner för mej. Du ger så mycket energi, vilken utstrålning du har, vilket mod, vilken glädjsepridare du är. Att du orkar resa dej efter fallen, din oräddhet, din styrka. Din tror på kärlek, din sårbarhet. Din glädje, din kraftfullhet, din motivation.

Ja det är vackra ord vilka jag tacksamt slickar i mej av en stolthet. Men jag har inte alltid varit sån, jag har formats och jag har i mitt tycket formats väl och formen stavas sorg och svårigheter.
Jag har varit svag många gånger, jag har plågats oerhört av att blivit ratad av människor jag gett hela mitt hjärta till, det har gjort ont. Fruktansvärt ont. Några gånger har min tro på kärleken blivit min värsta fiende. Djupa sår har blivit ärr. Dessa sår och ärr har format mej. Sår och ärr som gjort ont/gör ont.

Jag hörde en fantastisk låt som var så extremt träffande och slående. Den handlar om ärr.
Jag känner igen mej.
Jag ser just nu på mina sår och mina ärr på ett helt annat sätt. Jag är glad över mina sår, mina ärr.
Att jag kunnat känna så mycket, så mycket sorg och smärta och faktiskt hittat ljuset igen.
För nu är ärren som jag samlat längs vägen likt medaljer som stolt hänger på mitt bröst.
Jag har inte låtit mina ärr skada mej, dom har gjort mej starkare och kanske lite klockare. Ärren gör mej vackrare.
Ja det är sår och ärr som jag lärt mej älska.

R-Julia Adams
Ärr som inte skrämmer mig nu
Ärr som gör mig vackrare än du
Ärr man lär sig älska tillslut
För jag ser nu att dom aldrig har
Aldrig har dom skadat mig
Bara gjort mig starkare
Och kanske lite klokare
Ärr som gör mig vackrare än du
Ärr jag lärt mig älska tillslut


https://open.spotify.com/track/3ZUlEEGQAj4t71BA0WzIbA

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar