underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

lördag 31 mars 2018

Långpass....



Det händer ibland. Det där när ord och bild inte kan förklara, det räcker liksom inte till. Det händer ibland att saker måste upplevas för att förstås. Min morgon började så.
Om det var att jag var extra känslig det vet jag inte, men jag brukar vara skör under morgontimmarna. Extra känslig.
Att krypa ner och låta kroppen möta en naken liten barn kropp, när mjuka barn armarna omfamnar mej i en stor kram.
När jag drar in ett andetag genom näsan och känner doften av kärlek. Den kärleken som jag antar endast en mor kan känna till sin dotter. Jag blev tårögd av tacksamhet.
Att vi har friktioner ibland är inget konstigt och att jag ibland kan bli så massivt trött på Mollie och även över situationen över att ha henne själv, att ha det full ansvaret dygnets alla timmar året runt. Alla dom tillfällena när jag är rädd över att något ska hända henne, att jag inte ska klara att vara hennes styrka och mod om hon behöver det. När jag är sårbar och skör och ibland skräckslagen över att inte ha styrkan. Ja dom känslorna som skrämmer mej och dom som gör så ont.
När jag låg där och drog in doften, när jag kände hennes värme och trygghet. Ja då var jag stark och skör i samma ögonblick. Jag var så otroligt tacksam över att jag har henne i mitt liv.

Att detta oförklarliga i text och ord fortsatte under morgonpromenaden med hundarna gör bara min dag ännu vackrare.
Jag traskade upp på berget i orörd snö, varje steg jag tog gjorde avtryck, mina avtryck, avtryck av liv. Solen lekte i mitt ansikte och mina läpparna var leende. Det var så mycket livsglädje som passerade i min kropp, jag kunde känna hur det forsade runt i mina ådror. Vi störde ett par rådjur i deras frukost. Jag älskar dessa upplevelse, så nära och så vilt.

Mollie hade en kompis på besök och tjejerna pysslade så fint ihop. Jag tog tag i storstädningen. Jag pluggade i musik i öronen och drog igång.
Låten My My Love med Joshua Radin kom upp i listan och jag var inte beredd på smärtan, det gjorde så enormt ont i mej så jag blev helt överrumplad.
Den låten fick jag av en kvinna jag trodde var min framtid, det var ungefär ett år sen och jag var hennes hopp just då, vi blev varandras hopp.
Jag stängde inte av låten utan jag lät istället tårarna rinna ut med mina kinder när jag gick i mitt vackra hem sög damm och funderade på det som kunde varit. Vad jag skulle varit idag om omständigheterna varit annorlunda.

Lilla fröken kompis åkte hem och Myset gick till undantaget, jag tog en välbehövlig löptur på 28 km. Den satt som en smäck vill jag lova. Humöret och känslorna var på topp när jag åter kom hem till byn.
Pizzan stod på bordet, nu snackar vi service, lyxigt att bli lite bortskämd en och annan gång.
Kvällen blev chill i soffan men en ny film och dom söta små golden valparna som hittar på roliga upptåg. Mollie skrattade så jag trodde tapeterna skulle ramla ner.

Vi packade gemensamt väska för vår kommande tripp. Jag fick känslan av att Mollie skulle vara av betydligt fler dagar än jag ;)

Galet kul....


Jockarp.

1 kommentar: