tisdag 7 augusti 2012

Hem ljuva hem..


Ja kommentarerna talar sitt tydliga språk, det är inte okej det som inträffade på paradtågandet-12 i Stockholm.
Jag tackar för stödet jag fått i alla möjliga forum, även en hel del tips och idéer har kommit om vad man borde göra med människor som gör på detta viset. Jag tackar ödmjukast även för de, men jag väljer nog att inte göra slag i saken, utan mogen som jag numera är så väljer jag att ignorera deras urusla beteende.

I stället kommer jag att göra hembesök till några av "hennes" nära som bor här i krokarna och samtala om diverse ouppklarade saker, förhoppningsvis kan jag då få ett mognare samtal. Kanske att dom efter det samtalet kan tala om för henne att det är dags växa upp.
Jag hoppas nu innerligt att dom inte dör av hjärtslag när dom ser mej utanför dörren på deras stuga för då blir jag väl anklagad för mord och vem vill det liksom?

Nog om det, nu gäller det hemlängtan till mitt älskade Jockarp och tänk att jag nästan alltid längtar hem när jag är iväg, ibland räcker det med att jag är inne i stan så vill jag hem.
Och jag hade lite hemlängtan även nu, en vecka på resande fot med ett litet mys, gör vardag till fest men det gör det även lite omständigare.
Maten är inte en självklar bit när man är iväg, de ska passas in både vad det gäller tiden och kanske framför allt smaken.
Lite apmat har slunkit ner mellan varven och ett och annat äpple har smakats på.

Frukt är godis sägs det...


Vad det gäller storstaden så gillar jag de, men samtidigt avskyr jag de.
Jag gillar utbudet, det finns allt man kan önska sej från den kulturella delen, det finns en historia som oftast är lätttillgänglig, typ museum och byggnader. Varje byggnad har i sej själv en historia som oftast är intressant.
Jag tycker tillexempel att mitt hus är väldigt intressant, det finns en historia i väggarna här med.

Men jag avskyr bristen på tystnad, jag vill ha det tyst och stilla runt mej.
Nu var det bilar, tutor, skrik, stoj och stim dygnets alla timmar.
Jag saknar att bara stänga dörren och att sen att en fridfull tystnad råder.
Stress, ja det är ytterligare en sak jag avskyr, än mer nu sen jag blev mamma, jag kan helt enkelt inte stressa, jag ser ingen mening med det. Jag hinner det jag ska ändå om det tar en stund längre spelar inte så stor roll.
Hjälp jag missade tunnelbanetåget, som om det skulle göra något, om två minuter står där ju ett nytt tåg på perrongen, varför all stress.
Jag har studerat dessa människor nu på min resa och jag har faktiskt flinat lite åt det. Där kommer slipsnissar springandes i full fart för att hinna till ett möte eller jobbet. Varför? Jo för att dom ska envisas med att bo i en storstad.
Man måste dra in så vansinnigt mycket mer flis för att nå upp till samma strandad som vi lantisar har och den jakten den vara tydligen livet ut för dessa stackars storstadmänniskor.
Jag har sagt det innan, dom lever för att jobba och en annan jobbar för att leva.
Men men alla behövs ju så också dessa sjukt stressade människor som bara jobbar för att få ihop till mat och hyra.
Skilda världa.

Och det dröjer inte länge fören konungen åter får besök av oss, vi är inte klara med den staden på långa vägar. Men först blir det något större städer än vår kära huvudstad som ska får besök av oss.

Men mej lurar man inte :)


Bilresan hem gick bra, fullrulle på bilen och myset kollade på film, jag må säga att det är väldigt förnämligt att ha en dvd i bilen, mycket smidigt när man är på tur ensam med ett mys, lite synd bara att radion och cd inte längre får någon uppmärksamhet.

Fem timmar och ett blöjbyte senare så var vi hemma i lugnet i palatset.
Det hade kommit två nya hästar till stallet som måste vara farliga, munkorg satt över mularna på dom, hua :)
Myset var saknat så hon fick vara hos mormor och morfar en stund. Jag tog bilen hem och tömde den på alla möjliga saker som vi samlat på oss under vår resa.
Löpardojorna togs fram och upp på berget bar det i 50 minuter. Halvvägs var jag seg som tuggummi men det lättade och sista biten var jag åter fjäderlätt. Det är en sån härlig upplevelse när man går från att benen känns som sirap till att allt lätta och man svävar fram, jag var i det skedet grymt sugen på att fortsätta en bra bit till, jag känner lite att man ska passa på när man känner av den lätta fjädern, men jag motstod faktiskt frestelsen, i stället tog vi en gemensam promenad med hundarna som jag och Mollie avslutade hemma hos kusinerna, alla ville ju se myset. Härligt att vara saknad.


Man blir trött av resor ;)

Jag fick ett fint foto av fina vännen Carola, jag hade helt glömt bort att ta foto av mej och myset på paraden, men nu fick jag alltså ett kort ändå, vilket jag är tacksam för.
Jag kan väl säga att kortet togs innan regnbågsfamiljerna blev attackerade med vatten av de fulla och omogna flatorna.
Jag ser ganska happy ut tycker jag :)


Så glad så stolt ;)

De fotot få klistras in i mysets fotoalbum, under pride nummer två.

Jockarp.

1 kommentar:

  1. Vi tyckte att vi kände igen dig och tänkte att det måste varit från någon blogg. Och se där, bakom dig i det randiga linnet står ju jag. Hoppas pride och paraden var till nöje trots incidenterna med exfrun. Och hoppas din underbart söta dotter hade det roligt :)
    Jättebra blogg förövrigt, ta hand om er!

    SvaraRadera