Hur lågt kan man sjunka???

Klädd för pridande :)

Detta jag ska skriva om idag det är en sak jag aldrig trodde att jag skulle skriva om, en sak jag hoppades innerligt att inte jag och inte heller någon annan skulle behöva råka ut för.
Detta som gör att man skäms, att vissa människor svärta ner och förstör för hela gayvärlden, att människor i samma situation kan bete sej så fruktansvärt illa och omoget, där avsaknaden är total av ordet respekt och dess innebörd.
Ja jag skäms, jag skäms så fruktansvärt.

Jag börjar från början....
Humlegården där start av årets prideparad skulle gå av stapeln, vi kom dit i god tid så vi hann med att gunga och leka lite med andra regnbågsbarn, det var trevligt och Mollie blev super glad.
En härlig start alltså.
Vidare började vi traska, det gick sakta i början, så jag hann med blöjbyte och vattenpåfyllnad av mysets flaska.
Givetvis kände jag en enorm samhörighet och jag var så stolt en mor kan vara, det är en grym känsla när man går där och människor ropar och vinkar av glädje på oss.
När vi tågade in på hornsgatan efter över två timmars marscherande så somnade myset i vagnen, trots dånet av alla människor som klappade och skrek, det var öronbedövande och helt ljuvligt underbart. Håret ställde sej rakt upp på kroppen och jag kände där någonstans att jag uppnått mina drömmar. Jag har en familj och det är en fin en, om än liten :)

Men säg den glädje som varar.
Vi gick vidare och när vi nästan var ute på andra sidan gatan och skulle svänga ner mot tantolunden så känner jag att någon sprutar vatten på vår del av tåget.
Min fråga blir klart, vem Fan sprutar vatten på regnbågsfamiljerna,  min första tanke var att strålarna var menade för andra delar i tåget, för i min värld borde det vara den sista gruppen i tåget som skulle bli utsatta för något sådant.
Här går barn i alla åldrar med sina föräldrar. Vem vill ha vatten kastat på sitt barn, ingen och ingen borde vara så dum att göra det heller.
Det finns grupper i tåget där det helt enkelt inte passar in att spruta vatten på deltagarna,regnbågsfamiljerna är en sån grupp, likadant med gruppen Stolta föräldrar till homosexuella barn. Det är ohövligt och respektlöst att angripa dessa grupper.
Så jag tittade lite småilskt och förvirrat omkring mej för att lokalisera vattenkastaren.
Och där, där på tredje våningen på ett hyreshus stod det en flata och sprutade vatten och kastade ner vattenballonger rakt mot regnbågsfamiljerna, många sprang med sina vagnar för att undkomma denna dårskap.

Jag kände igen denna flata och jag tror att ni läsare förmodligen också räknat ut vilken detta var, om inte så ska jag berätta de.
Jag har god lust att skriva ut fullständigt namn, adress och allt jag vet om denna person, så att någon kan röja upp med henne rejält.
Men nej... jag ska inte sjunka så lågt.
Hon är en sjunkbomb som jag trodde hade sjunkit så lågt som var möjligt, men uppenbarligen hade jag fel.
Alltså stod min ex fru pruttfull på en balkong med sina "vänner", skrattade och kastade vatten på regnbågsfamiljerna och då främst efter mej och min lilla Mollie.
När hon såg att jag såg henne, så kastade hon även slängkyssar efter mej, hur ska de tolkas?


Det är sjukt och pinsamt att bli attackerade i ett paradtåg av likasinnade, en människa som är i samma situation alltså i en minoritet i samhället.
Att en flata attackera sina egna, att en flata som skulle varit mor till ett av barnen som gick där nere.
Att en flata som jag kände en gång och jag vet att även hon hade drömmar om att gå där, just i den gruppen, den gruppen ihop med sin fru och sina barn.
Ja hon måste ha ett hål i huvudet och det verkar uppenbarligen bara bli större.
Givetvis var jag ett lätt mål när jag gick där och givetvis var detta dåd planerat.
Hon är tuff på avstånd lilla ex frun.

Jag kokte av ilska och än en gång blev jag ledsen för hennes agerande och uppförande, detta var långt i från okej och det hoppas jag hon inser under dagen när ruset gått ur kroppen.
Hon borde skämmas och hon borde göra det rejäl.


Mina vänner pratade, stöttade och tröstade mej efter det som hänt och efter ett tag när vi allihop insåg att vi inte kände denna människan, inte alls faktiskt, så bestämde vi att hon inte skulle få lova att förstöra vår pride.
Så in i parken där vi åt mat, churros och riskakor. vi satt mest vid bordet och kollade på människor och lyssnade på musik. Parkhäng liksom :)

Myset blev barnvaktad en stund och det gick fint :)

Sen var jag tillbaka :)

De kom fram en tjej och sa
 - Bra blogg du har.
Jag kan inte låta bli, men jag blir lite förnärmad när främlingar kommer fram spontant och berömmer mej och så blir jag väldigt glad med så klart. Tack.

Mollie var på växlande humör, vilket hon varit hela veckan tycker jag/vi :) ibland som solstrålen själv och i bland som åskmolnet, men på det hela har det ändå gått bra tycker jag.

Det har dom senaste åren funnits med en stor sl buss på paraden där fb bilder sitter uppklistrade. Jag bjöd ju klart på min profilbild.
Förra året hade jag en bröllopsbild eftersom jag då fortfarande var gift, detta året fanns namnet på min vackra hemby med.
Tänk va...Jockarp på en buss i Stockholm, det är väl att ta landet till stan :)
Det var helt sjukt att jag lyckades hitta bilden med, för det är ju en del bilder att leta igenom.

Kolla hjärtat :)

Sammanfattningen av pride får väl bli känslomässig, glädje, fest, vänskap och återigen känner jag en stolthet över vad jag åstadkommit i livet.
Insikten än en gång över att min ex fru gjort ett väldigt stort misstag i livet, hon festar, beter sej omoget och illa.
Hon visar gång på gång att hon mår väldigt dåligt.
Jag är nykter och har det lilla undret runt mej 24 timmar om dygnet, jag vågar prata med människor i stället för att gömma mej på en balkong bakom kompisar, vattengevär, ballonger och alkohol.
Hon anser sej ju förstås leva livet.

Men det livet, det är jag gärna utan.

Stockholm/Jockarp