Skrämmande....

Absolut :)

Ja det är skrämmande i allra högsta grad det som nu sker i mitt liv, men det är skrämmande på ett bra sätt.
Allt verkar bannemej gå min väg och det är ju så trevligt, men det är dock något skrämmande, för det kan ju vända så fort.
Men jag tillåter mej njuta just nu.

Vi filmade hela dagen igår ända fram till nio på kvällen.
Vi fick med min kontakt och möte med barn och utbildningsnämndens ordförande, denna trevliga man jag hade förmånen att få samtala med dagen innan om mina problem och min lilla familjs behov.
Vi pratade om viljan om att faktiskt förändra, att finns viljan så är det inte så svårt, kanske att jag ska bolla det vidare till segpropparna i rosebad som inte verka vilja varken de ena eller det andra.
Nej jag måste säga att Marcus Alexandersson är en hyvens kille.
Att han löste mina problem på ett tillfredsställande sätt är jag mäkta imponera, tacksam och glad över.
Jag vet ju att detta är ett test i kommunen och att alla är nya på området så vissa problem kommer det kanske att bli.
Men viljan finns där att få det till att fungera.

Något äldre än den vi använde ;)

Inte nog med detta att barnomsorgen löst sej och att filmningen gick superbra under gårdagen. Nej då det hände mer roligheter.
Efter ett par samtal till bruket och tillslut en liten pratstund med min blivande bas så står det nu klart till 99% att jag ska få min halvtidstjänst.
Ja ni fattar va. Här har jag krigat mot kommunen sen i mars månad och nu rullas ridån upp och jag bara glider runt på scenen.
Bruket har förstått mina behov och har tillgodosett de, ja detta är nästa för bra för att vara sant.

Att jag är nöjd och stolt över detta är omöjligt att inte märka, jag är skitstolt över vad jag åstadkommit för Sölvesborgskommuns invånare.Vi har en förskola som är öppen efter föräldrarnas behov från och med den förste oktober.
Jag är döstolt över att jag fått bruket att lyssna på mej och faktiskt gå med på mina idéer, att dom ger mej chansen att jobba kvar med mitt gäng och med mina gamla arbetsuppgifter trots de krav jag ställer.
Ja jag är en mycket stolt människa och så klart en stolt mamma.
Vill man så kan man, jag ville och jag kunde :) Sug på den typ.
Jag somnade gott i sängen jämte mitt lilla mys igår, trots att min löprunda uteblev på grund av den utdragna filmningen. Ja det går bra nu (igen) hihi.

På min kommande resa som är i faggorna så ska jag återuppta mitt projekt bokskrivning.
Det har ju tillkommit ett par kapitel den senaste månaden, min plan var att boken skulle vara helt klar tills det att jag skulle börja jobba. De får omarbetas något.
Jag får hela tiden mer material till mej som jag ser som självklart att ha med.
Och slutet har jag ännu inte kommit till, men det gör jag med tiden :)

Lättlevt...

Jockarp.