Vilse....

En slappemorgon. En tallrik gröt tillsammans med fröken flickvän, kaffe till det gjorde mej redo för dagen.
Vi kollade på vasaloppsstarten, fantastiskt vilket skådespel.
Ungarna var helvilda och efter ett tag fick vi släppa ut dom så dom fick luftas en stund. Jag passade på att leverera två olika sorters grytor för att fixa matlådor för den kommande veckan. Denna veckan kommer inte bli som alla andra. Fröken flickvän ska till hospitalet och myset och jag får klara oss helt allena, bra att förbereda sej i matväg.
Vi kollade på melodifestivalen och vi tippade även denna gången. Det gick bra för mej mindre bra för myset. Hon blev något tjurig för att jag "vann" i omröstningen.

Vid middag skulle Mollie umgås med mormor hon skulle sen få lift in till en kompis som skulle ha kalas. Mormor stod för transporten.
Själv packade jag min löparryggsäck och drog ut på berget. Jag sprang på för mej okänd mark, helt underbart, jag följde det orange spåret. Grundsjön passerades sen kände jag mej lite lost. Go känsla. lite upptäcktsfärd.
Det var dock mindre kul när markeringarna var borta på grund av att det avverkats skog. Jag sprang helt off road och det kändes som om mina skor hittade varje litet sumpahål. Fötterna var dyngsura och vattnet var iskallt. Att det sen började hagla gjorde inte min runda mer bekväm precis.

Jag hittade slutligen en väg, vägen gick mot Kylinge, väl framme där hade jag 15 km hem och i det skicket jag var så var det inte optimalt. Min telefon hade gett upp redan i Drögsperyd. Här var det psykträning på hög nivå. Jag var förvisso pigg men jag kände inte för att sätta min hälsa på spel inför mitt nästa Marathon bara för att jag skulle ta mej hem för egen maskin.
I Bjäraryd lyckades jag få fart på telefonen och ett samtal hem till mamma. Jag sprang ytterligare några km innan jag så hennes bil. 28 km blev det och veckans skörd i km blev rejält trots att jag bara haft ett par pass under vardagarna. Över sju mil. gott att ha i benen och i huvudet.
Badet tappades upp omgående när jag kom innanför dörren. Där låg jag och njöt av tystnaden och min något ömmande kropp.

Vilken väg?

Jockarp.