Utsvulten....

Färggrann och fin ;)

Ett stopppass på jobbet och sen höll vi helg. Hela anläggningen stoppades och diverse städjobb utfördes. Det är trevligt med de där städjobben när man jobbar ihop och kan prata. Det är sällsynt med tanke på att decibelen ligger över 150. Hörbarhet nolla alltså ;)

Mollie sov när jag kom hem och det dröjde inte länge förrän även jag sussade gott på min flickväns arm. Tryggheten är enorm.
Nätterna är jobbig emellanåt och hela lasset med lilla mini har legat på fröken flickvän. Jag dra mitt strå till stacken när jag kan men arbetslivet måste funka.
Ljusningen är inte långt borta. Lilla fröken mini ska inom en snar framtid vara med den andra föräldern lite mer och då även nattetid.
Det kommer kännas märkligt men jag ser ändå en möjlighet till sömn. Den möjligheten som jag förvisso aldrig hade med myset. Den andra föräldern hoppade som alla vet av tåget innan vaknätterna började.
Men med mini finns det ju en till som bör och ska ta ansvaret, inget konstigt med det.
Även Mollie har demoner nattetid just nu och är inne i ett stim av att vissa nätter vakna några gånger. Det kan vara en drömtid tänker jag. Hur som helst så tar det en del på krafterna.

Inte jättetuff efter 2,4 mil....

Uppstigning tidig och träning stod på schemat. Ett långpass var inplanerat så Myset och jag gick till mormor. För dagen hade fröken Vilhelmsson med sej en påse innehållande nappar. Dessa skulle sättas upp i nappträdet. Det hade myset bestämt själv.
Vi kom överens om att det bara var dom napparna som hon inte tycker om som skulle upp i trädet. Dom andra skulle vi vänta lite med.
Vi samtalade om dom nya riktlinjerna gällande napparna. Endas sovtid ska nappen finnas i munnen. Hon gillade det och nu ska vi se om det blir enkelt eller svårt att efterfölja.

Japp när myset drog till nappträdet drog jag in luft i lungorna och sen bar det av.
Jag lät bli mördabacken för dagen, den ta så mycket kraft och det är tufft nog med långpassen.
Jag tog därför en annan backe upp på berget, den var mycket längre men inte lika brant som mördabacken.
Jag fortsatte sen över berget som börja vakna till liv. Vitsipporna var på bettet och gräset börjar bli grönare.
Jag sprang över stock och sten till andra sidan av det vackra berget. Jag valde att springa mot Bromölla i stället för mot Sölvesborg när jag väl kom över och mötte asfalt.
Jag var grymt pigg och förberedelserna hade denna gången varit lite mer planerade. Jag tankade med både vatten och kolhydrater dagarna innan.
När jag kom hem stoppade klockan på exakt 2,4 mil och självklart var jag sliten men jag lyckades behålla maten så det verkar som om kroppen höll mjölksyran  i schack.

Triss i brudar på väg ;)

Kalasande.
Jodå lillkusinen fyllde nio år och det skulle ju firas såklart.
Hela gänget tog en promenad upp till deras boning. Det bjöds på god middag och delikat tårta. Tjejerna tyckte livet var toppen och busade med de stora barnen.
Trötta gick vi sen hem genom byn och det blev godnatt omgående när vi kom hem till borgen.

Nog fungerar kroppen alltid, när barnen nattats kände jag en hunger likt en utsvulten varg, det har givetvis med att göra med löpningen, något annat kan jag inte tänka mej.
Till fröken flickvän sa jag;
- En pizza hade varit gott.
Hon flinade och trodde jag skämtade. Fem minuter senare satt jag i bilen på väg till stan.
Det slog oss att under vårt sju månaders långa förhållande att vi aldrig köpte en pizza. Förutom ihop med någon annan.
Det är bäst att äta mat från sin egen gård ;)

En tårtglad nioåring ;)

Jockarp.