Boston marathon……

Ja jag visste att det skulle bli en annorlunda dag. Jag var lugn som en filbunke. I kläderna, lite mat i magen sen gick vi till bussarna som skulle ta oss till starten. Det började regna och med det blev det en aning kyligt.

Starten gick och vi tuffade på i ett behagligt tempo. Det kändes mycket bra den första milen. Ja ända fram till 14 km sen tyckte jag att mitt sällskap kroknade. Fan jag tyckte det var tidigt i loppet och jag blev faktiskt orolig över om hon skulle fixa det. Vid 21 km sa jag till henne att vi måste öka annars är medaljerna ett minne blott.

Jag kom på en smart idé. Jag lattjade, hoppade, studsade och ropade till publiken, dom skrek och klappade som tokar på oss. Min kompis gillade hejaropen och peppade till sej. Men det gick sakta. hon sa till mej flera gånger att jag skulle lämna henne och springa in i mål. Nix pix, jag stannade vid hennes sida. Vid tre mil insåg jag att vi skulle fixa det. Jag blev ännu mer pepp av den tanken så jag friade ännu mer till publiken. Jag var full av energi och kraft. Ett kul lopp när jag kände att vi skulle fixa det. Dom sist kilometrarna innan mål hade min kompis riktigt ont. Jag skrek på henne att smärta bara är en känsla och när hon kommer i mål så behöver hon aldrig springa ett marathon till.

Vi kom i mål, tiden oklar just nu med det var nog en bit över fem timmar. Givetvis mitt sämsta marathonlopp men det kan vara en av dom häftigaste upplevelserna. Att faktiskt vara med och pushar och peppa en annan människa fram till sitt mål.

Vi kramades om i målet sen följde jag med henne för att hämta sin six star medalj. Det var mäktigt och snart är det förhoppningsvis min tur att får den medaljen runt min nacke. 

Jag var pigg som tusan, så på hotellrummet blev det en skön dusch, lite snacks sen chillade jag bara. Men att inte ha ont någonstans och känna sej precis så fräsch som innan jag sprungit 42 195 meter var en cool upplevelse bara det ;)

Ja Boston levererade och så även jag. Så Tack kroppen jag är mäkta stolt och imponerad av dej. Och jag är grymt imponerad av min 60-åriga kompis. Vilken böna va?

Jockarp.