Skör….….

Jag sov dåligt, hade sjukt ont i benen, jag funderade på hur det kändes när man var barn och benen alltid var uppskrapade på sommarhalvåret. Jag tror det var bättre förr minsann. Eller har jag blivit känsligare med åren.

Jag mådde inte bra när jag gick upp, en illamående känsla och ångest. Jag var skör. Väldigt skör.

Jag kunde inte full medicinera mej eftersom jag inte klarar springa men jag tog mej ut och mötte dagen. Vi gick upp på en utsiktsplats och vi mötte dagens första solstrålar. Jag satte mej i det frostiga gräset och koncentrerade mej på all vackerhet jag just nu har mitt framför näsan. Men det gick inte, jag var orolig och jag mådde verkligen inte bra. Jag var ledsen utan anledning. Fan att man inte ens kan känna lycka när man verkligen är lycklig. Vad är det för fel på mej?

Jag behövde gråta men jag hittade inget att gråta över. 

In i ett jobbmöte och när jag kom ur det mådde jag ännu värre. Jag visste inte hur jag skulle ta mej ur det. Jag struntade i mina sjukt ömmande ben. Tog på mej ett par shorts för att inte byxor skulle skava mot såren sen sprang jag. Jag såg årets först tussilago och blev glad. Annars sprang vi mest på stigarna, jag brydde mej inte om jag åter skulle trilla, jag behövde små smala stiga med mossa, rötter och sten. Jag klarade mej utan fall och efter Springning och lite lip kändes det lite lättare men jag var inte helt okej. Min underbart fina tjej ringde och pratade med mej en stund, hon visste att jag var låg.

Efter samtalet som jag uppskattade väldigt mycket gick jag ut i verkstan. Mollie ville ha en kruka till sin kaktus och vem är väl jag att säga nej till det. Jag var så lycklig över att hon ville ha något som jag gjort av mina två händer och en träbit från Jockarp. Det var stort och jag blev väldigt nöjd.

Vi lagade middag tillsammans efter att hennes pianolektion var klar. Jag uppskattar det mer och mer för varje dag.

Hon och jag tillsamman i köket. Vi kramdes lite mellan rörandet i grytorna, det var fint, jag behövde kramas.

Handbollsträning för unga fröken och jag drog till med åtta km springning. Jag var pigg, en aning stel i såren men det släppte allt eftersom min kropp vaknade till.

Hem med det lilla barnet sen vidare i natten för jobb. 

Jockarp.